James Bond

Wikipedia

Denna artikel behöver fler källhänvisningar. Du kan hjälpa till genom att lägga till fler pålitliga källor. Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort helt.

James Bond (även känd som Agent 007) är namnet på en fiktiv brittisk spion som skapades 1953 av Ian Fleming. Efter Flemings död 1964 har Bond fortsatt som litterär skapelse i händerna på bland annat Kingsley Amis och John Gardner.

James Bond är bäst känd från de tjugoen filmer som producerats av EON Productions (som utgjordes av Albert R. Broccoli och Harry Saltzman mellan 1962 och 1974, och därefter av Broccoli själv). Filmserien är den mest framgångsrika i filmhistorien, och har haft stort inflytande på hur framför allt actionfilmen har utvecklats. Följande sex skådespelare har spelat James Bond i EON:s filmer:

• Sean Connery (6 filmer 1962 - 1967 och 1971)
• George Lazenby (1 film, 1969)
• Roger Moore (7 filmer mellan 1973 och 1985)
• Timothy Dalton (2 filmer mellan 1987 och 1989)
• Pierce Brosnan (4 filmer mellan 1995 och 2002)
• Daniel Craig (2 filmer från och med 2006)

Två James Bond-filmer har producerats utan inblandning av EON: Casino Royale 1967 och Never Say Never Again 1983. En amerikansk TV-pjäs som baserades på boken Casino Royale sändes redan 1954 med Barry Nelson i huvudrollen.

Dessutom förekommer James Bond i ett antal videospel och datorspel, i serieform. Figuren parodieras ofta i både film och TV.

James Bond-portalen

[redigera] James Bond

Huvudartikel: James Bond (figur)

James Bond arbetar för den brittiska underrättelsetjänsten MI6 under namnet Agent 007. 00-sektionen (som ger sina agenter "rätt att döda") styrs av M.

Typen av uppdrag som Bond får, som inte sällan innebär att tvingas rädda världen från galna superskurkar, gör att han har blivit tvungen att vara beredd på de mest osannolika händelser. Livet på knivseggen har gett honom ett känslokallt sinne, och en ibland morbid förmåga att yttra oneliners när någon har dött.

Bond själv är känd för att vara något av en snobb - går ofta klädd i smoking och dricker dyr champagne, eller sin speciella vodka martini ("skakad, inte rörd"), och inte minst genom sina häftiga sportbilar med häpnadsväckande extrautrustning som MI6:s rustmästare Q förser honom med. Han lever ständigt som om varje dag vore den sista, och varvar extraordinära farligheter med utsökta hotellsviter, årgångschampagner och vackra kvinnor. De brottslingar han jagar är internationella superskurkar med liknande smak för risker och lyx, och sålunda finner vi honom i regel på exklusiva jetset-orter världen runt.

[redigera] James Bond-böckerna

Huvudartikel: James Bond-böckerna

James Bond skapades 1953 av den engelske journalisten Ian Fleming, som själv varit underrättelseofficer under andra världskriget. Eftersom han romantiserade sina erfarenheter, ville han ge sin huvudperson ett alldagligt och tråkigt namn. Han hittade det på omslaget boken "Birds of the West Indies" som skrivits av ornitologen James Bond. (I Bond-filmen Die Another Day befinner sig James Bond hos en sovande agent. Hos honom hittar han i en bokhylla just boken "Birds of the West Indies".)

Sammanlagt skrev Fleming 14 böcker om James Bond, alla under sina semestrar i sitt hus Goldeneye på Jamaica. Böckerna ges fortfarande ut i nya upplagor.

Flemings Bond har blivit anklagad för att vara både rasistisk, homofobisk, ultrakonservativ, sadistisk och anti-kommunistisk. Kritiken kan vara befogad, men berättelserna är inte skrivna för att analyseras, utan för att underhålla, och det gör Fleming mycket skickligt bland annat genom exotiska platser, detaljintresse och närmast romantiska äventyr, som kanske inte stämmer helt överens med verkligheten.

Alla Flemings romaner har inte blivit filmatiserade, däremot finns det för varje Fleming-bok en film med samma titel. Dock är inte alla filmer direkt baserade på böckerna. Exempelvis har inte boken Mannen med den gyllene pistolen speciellt mycket att göra med filmen med samma namn, och filmen Älskade Spion är ett originalmanus som lånat titeln av Fleming.

Ian Flemings böcker fick sitt stora genombrott när president John F. Kennedy hade med en av böckerna (Kamrat Mördare) på sin tio-i-topp-lista.

Sedan Flemings död har sammanlagt fyra andra författare fått det officiella uppdraget att skriva ytterligare böcker. Först funderade förlaget på att låta olika författare skriva varsin bok om James Bond under samma pseudonym. Det blev bara en, av Kingsley Amis, vars namn blev "Colonel Sun" (svensk titel: Överste Sun). Boken har inte filmatiserats. Stilmässigt är detta den bok som ligger närmast Flemings böcker av de efterföljande författarnas verk, med en exotisk miljö och ett sadistiskt äventyr.

Därefter John Gardner som skrev femton böcker mellan 1981 och 1996. Gardner gjorde tidigt klart att hans Bond inte var densamma som Flemings Bond. Språket var inte lika detaljerat, platserna inte lika exotiska, och böckerna var avgjort färgade av filmerna med tekniska prylar och bilar, snarare än kamp man mot man. Ingen av hans böcker kommer någonsin att filmatiseras - det står i kontraktet.

Sedan hoppade Raymond Benson ombord och skrev 6 romaner. Benson är en amerikansk Bond-fantast, och hans böcker bröt än en gång med den litterära Bond-traditionen genom att frångå Gardners kontinuitet, och uppdatera Bond till 1990-talet. Bensons böcker kommer heller aldrig att filmatiseras. Däremot har Benson gjort romaner av de tre senaste filmerna.

Senast har Ian Fleming Publications skrivit kontrakt med Charlie Higson, och bokuniversumet har gjort en helomvändning. Higson ska skriva fem böcker om den unga James Bond. Den första boken i serien vid namn SilverFin kom ut runt om i världen i maj 2005. Den kom i svensk översättning från Tidens förlag under våren 2006.

[redigera] James Bond-filmerna

De platser i världen Bond har varit på. Mörkblåa länder har figurerat och verkligen besökts. Lila länder har bara besökts i filmerna, men inte under inspelningarna. Ljusblåa länder har filmerna spelats in i, utan att anges i filmerna.

James Bond är troligen den mest kända karaktären i filmhistorien. Filmerna om agent 007 är den tidsmässigt längsta serien filmer i filmhistorien (över 40 år) och dessutom den som tjänat in mest pengar. De 21 Bondfilmer som producerats av EON Productions har dragit in närmare 4,3 miljarder amerikanska dollar enbart i biointäkter. Räknas intäkterna från samtliga filmer om till dagens penningvärde stiger summan till 11 miljarder amerikanska dollar [1] Harry Potter-filmerna har visserligen något högre intäkter räknat i antalet intjänade dollar totalt men om hänsyn tas till inflationen är Bond fortfarande etta. Alla tiders största Bondsuccé, Åskbollen, spelade, omräknat i dagens penningvärde, in nästan en miljard amerikanska dollar, det vill säga ungefär lika mycket som Sagan om ringen-filmerna.

Någon gång på 1980-talet räknade produktionsbolaget bakom Bondfilmerna ut att var fjärde människa på jorden sett åtminstone en Bondfilm, och då denna undersökning gjordes hade filmerna aldrig visats i Kina, som hyser över 20 % av jordens befolkning. Den senaste Bondfilmen Casino Royale (premiär 17 november 2006) blev den första Bondfilmen som visades på bio i Kina. Bortser man från inflationen under över 40 års tid är Casino Royale också den mest inkomstbringande Bondfilmen hittills, drygt 593 miljoner dollar slutet av mars 2007).

Serien började 1962 med den då okände skotske skådespelaren Sean Connery i huvudrollen. Producenterna Albert R. Broccoli och Harry Saltzman, som hade upptäckt böckerna på varsitt håll, köpte rättigheterna till så gott som alla Flemings böcker och började filma dem.

Aston Martin DB5 - den mest berömda av James Bonds bilar som gjorde sin premiär i Goldfinger

Succén var omedelbar, och när den tredje Bond-filmen Goldfinger kom drabbades hela världen av "Bondmania" och agentfeber. Det kom massor av parodier, bland annat en version av Casino Royale som ägdes av en annan producent. Efter fem filmer blev pressen till slut för hård för Connery som tackade nej till framtida filmer. Han lämnade över rollen till okände George Lazenby. Av olika skäl sade Lazenby också nej efter bara en Bondfilm (se kommentarer till filmen I hennes majestäts hemliga tjänst), och filmbolaget tvingades att betala en enorm summa för att få Connery att återvända till rollen en sista gång. Då hade Bond-manin nästan lagt sig för gott.

Nästa person att gestalta James Bond var Roger Moore, som hade varit ett av Flemings förstaval till rollen som Bond, men som då var mest känd som Helgonet. Moores stil var betydligt mer humoristisk och mindre våldsam än Connery, och definitivt mer modern (det vill säga actioninriktad) än de första Hitchcock-inspirerade thriller-Bond-filmerna. Moores filmer gick över förväntan, och startade en ny Bond-våg. Under 1970- och 1980-talen rådde stora oenigheter om vilken "Bond" som var bäst.

När Moore ansåg att han blivit för gammal i mitten av 1980-talet, gick rollen över till Timothy Dalton, som varit på tal sedan slutet av 1960-talet. Han hann göra två filmer som fick blandat mottagande, innan rättighetsproblem gjorde att inspelningarna av hans tredje film blev uppskjutna i sex år, och då passade han på att tacka nej till ytterligare filmer.

Pierce Brosnan, som också varit omtalad tidigare, fick rollen, och spelade James Bond från 1995, i sammanlagt fyra filmer. Inför nästa Bondfilm Casino Royale ersattes Brosnan av Daniel Craig. Casino Royale hade premiär hösten 2006, först i London den 14 november och den 24 november i Sverige. Daniel Craig ska spela även i nästa Bond-film, som kommer hösten 2008.

Sean Connery 1980	David Niven ur en annan film från 1950-talet	Roger Moore under en filminspelning 1980	Vaxdocka som föreställer Pierce Brosnan som James Bond från Madame Tussaud
Daniel Craig vid filmfestival 2007

[redigera] Bondfilmer producerade av andra bolag

Rättigheterna till Flemings romaner köptes under tidigt 1960-tal upp av Albert R. Broccoli och Harry Saltzman som tillsammans startade produktionsbolaget EON Productions. Dock ägdes rättigheterna till boken Casino Royale redan av ett annat produktionsbolag, och senare kom även rättigheterna till Åskbollen att falla i andra händer. I och med att EON:s filmer blev så populära ville de andra produktionsbolagen också göra filmer av sina böcker. Kevin McClory som tilldelades rättigheterna till Åskbollen i en segdragen rättegång lyckades få till ett samarbete med Saltzman och Broccoli, vilket resulterade i filmen Åskbollen, medan Charles K. Feldman som ägde Casino Royale-rättigheterna inte lyckades och därför gjorde en film utan inblandning av EON, Casino Royale. Det finns många skillnader mellan den och Bondfilmerna från EON Productions, till exempel saknade Casino Royale den berömda James Bondmusiken, skådespelaren Sean Connery som då var extremt förknippad med rollen som Bond och den speciella form av förtextsekvens som de andra Bondfilmerna har.

Tio år efter Åskbollens premiär återgick rättigheterna till att filma boken Åskbollen till McClory, som genast började arbeta på ett projekt som fick namnet Warhead. EON försökte stoppa projektet men i början av 1980-talet hade McClory lyckats övertala Sean Connery att återvända till rollen som James Bond och 1983 fick nyinspelningen av Åskbollen, Never Say Never Again premiär.

[redigera] EON Productions filmer

1. 1962 – Agent 007 med rätt att döda (Dr. No) – Sean Connery
2. 1963 – Agent 007 ser rött (From Russia with Love) – Sean Connery
3. 1964 – Goldfinger (Goldfinger) – Sean Connery
4. 1965 – Åskbollen (Thunderball) – Sean Connery
5. 1967 – Man lever bara två gånger (You Only Live Twice) – Sean Connery
6. 1969 – I hennes majestäts hemliga tjänst (On Her Majesty's Secret Service) – George Lazenby
7. 1971 – Diamantfeber (Diamonds Are Forever) – Sean Connery
8. 1973 – Leva och låta dö (Live and Let Die) – Roger Moore
9. 1974 – Mannen med den gyllene pistolen (The Man with the Golden Gun) – Roger Moore
10. 1977 – Älskade spion (The Spy Who Loved Me) – Roger Moore
11. 1979 – Moonraker – Roger Moore
12. 1981 – Ur dödlig synvinkel (For Your Eyes Only) – Roger Moore
13. 1983 – Octopussy – Roger Moore
14. 1985 – Levande måltavla (A View To A Kill) – Roger Moore
15. 1987 – Iskallt uppdrag (The Living Daylights) – Timothy Dalton
16. 1989 – Tid för hämnd (Licence To Kill) – Timothy Dalton
17. 1995 – GoldenEye – Pierce Brosnan
18. 1997 – Tomorrow Never Dies – Pierce Brosnan
19. 1999 – Världen räcker inte till (The World Is Not Enough) – Pierce Brosnan
20. 2002 – Die Another Day – Pierce Brosnan
21. 2006 – Casino Royale – Daniel Craig
22. 2008 – Quantum of Solace – Daniel Craig
23. 2010 - Bond 23 - Daniel Craig
24. ? - Bond 24 - Oklart

[redigera] Andra produktioner

• 1967 – Casino Royale – David Niven.
• 1983 – Never Say Never Again – Sean Connery; en nyinspelning av Åskbollen (Thunderball)

Numera ägs dock rättigheterna till båda filmerna av MGM, som även äger distributionsrättigheterna till EON Productions filmer.

Agent 007 med rätt att döda var inte första gången James Bond gestaltades på film. Under 1950-talet sändes Casino Royale på amerikansk TV med Barry Nelson i huvudrollen och Peter Lorre som skurken Le Chiffre. Den förmodades länge vara förlorad för alltid, men på1990-talet återfanns en inspelning som nu finns nu att köpa.

Dessutom finns det två olika filmer om författaren Ian Fleming:

• 1989 – Goldeneye: The Secret Life of Ian Fleming – TV-film med Charles Dance som Fleming IMDb om den filmen
• 1990 – The Secret Life of Ian Fleming (även känd som Spymaker: The Secret Life of Ian Fleming) – TV-film med Jason Connery som Fleming IMDb om den filmen

	James Bond-filmer
Agent 007 med rätt att döda • Agent 007 ser rött • Goldfinger • Åskbollen • Man lever bara två gånger • I hennes majestäts hemliga tjänst • Diamantfeber • Leva och låta dö • Mannen med den gyllene pistolen • Älskade spion • Moonraker • Ur dödlig synvinkel • Octopussy • Levande måltavla • Iskallt uppdrag • Tid för hämnd • Goldeneye • Tomorrow Never Dies • Världen räcker inte till • Die Another Day • Casino Royale • Quantum of Solace‎ Inofficiella filmer: Casino Royale (1954) • Casino Royale (1967) • Never Say Never Again

[redigera] Orsaker till Bondfilmernas popularitet

Filmserien om James Bond är ett unikt fenomen i filmhistorien, inte bara för att det är den filmserie som dragit in mest pengar, och inte heller för att det har kommit en Bondfilm ungefär vartannat år sedan 1962, utan för att den mer än någon annan serie filmer har format den moderna actionfilmen och fortfarande är en standard som många andra filmer och regissörer strävar efter att uppnå. (Vissa hävdar till och med att Bondfilmerna utgör en egen genre.)

När Bondfilmerna dök upp fanns det visserligen actionfilmer (genren har funnits i stort sett ända sedan filmmediet uppfanns), men det rörde sig ofta om B-filmer, eller thriller-filmer med kortare actionsekvenser (till exempel Alfred Hitchcocks film I sista minuten). Bondfilmerna renodlade actionelementen, lade till en hel del lyx och flärd (de exotiska miljöerna var viktiga orsaker), och viktigast av allt, de innebar en total verklighetsflykt med skurkar som ofta hade planer på att erövra världen - något som tidigare mest förekommit i billiga science fiction-historier - och de högteknologiska prylarna som Bond fick av Q. Troligen skulle många Bondälskare inte kunna tänka sig en Bondfilm utan ett besök i Q:s verkstad där Bond förses med nya hjälpmedel.

Alla Bondfilmer fram till slutet av 80-talet spelades in när kalla kriget rasade. Idag anser många att producenterna gjorde ett genidrag när konflikten mellan supermakterna tonades ner i handlingen på flertalet filmer. Istället för ryssar fick Bond tampas med superskurkar som eftersträvade världsherravälde, ofta genom att spela ut väst mot öst. I flera filmer samarbetar därför Bonds MI6 och KGB öppet. M:s motsvarighet i KGB, General Gogol som deltar i sex filmer 1977-1987 är egentligen en klar motståndare till Bond i en enda film (Ur dödlig synvinkel, 1981) och inte ens där är han egentligen någon fiende. Och i Levande måltavla (1985) tilldelas Bond av Gogol till och med Leninordern.

Desmond Llewelyns framträdanden som Q var en del av Bondfilmernas dramaturgi.

Många anser också att den så kallade Bondmallen är en av de stora orsakerna till att filmerna har gått så bra. Teorin utvecklades av Kingsley Amis i början av 1960-talet, när han analyserade Flemings böcker efter mönster, men utvecklades av Umberto Eco som letade efter symboler i Bondböckerna. Tanken har sedan fått fäste, och i och med filmen Goldfinger när intresset för Bond hade byggts upp ordentligt och kritikerna hade fått tillräckligt med material, överfördes den till filmerna.

Enligt den teorin följer alla Bondfilmer samma händelsemönster, där vissa inslag är obligatoriska, och bidrar till populariteten. Några av de händelser som är vanligast är:

• en förtextsekvens där Bond utför ett fantastiskt stunt
• flörtandet med Miss Moneypenny
• möte med M där Bond får sitt uppdrag
• besöket hos Q
• ett första möte med skurken där Bond ofta retar upp honom genom att vinna ett spel
• Bond möter skurkens hantlangare i envig
• Bond möter Bondbruden
• Bond fångas in, bjuds på mat och torteras
• Bond dödar skurken och förstör hans hemliga bas
• skurkens hantlangare gör ett sista försök att döda Bond
• Bond och bruden återfinns på en exotisk plats

Trots de stora succéerna hävdar en hel del filmkritiker att Bonds era är förbi. Under slutet av 1960-talet kom de första stora beskrivningarna av Bond som sexist, under 1970-talet pekade många kritiker på att Bond var en förlegad ikon över antikommunismen och under 1980-talet kom de stora konkurrenterna i form av Die hard-filmerna, Dödligt vapen-serien, etc. Det har inte hindrat Bondfilmerna från att vara stora publikdragare. Tvärtom har de största problemen kommit från de rättsliga processerna: i mitten av 1960-talet och framåt om filmrättigheterna till boken Åskbollen, under 1970-talet om distributionsrättigheterna, under 1980-talet om Never Say Never Again, och under 1990-talet om video- och köpfilmsrättigheterna. Samtliga rättsprocesser har stoppat inspelningen av nya filmer, och verkar vara det enda som kan stoppa fenomenet James Bond.

[redigera] Bondfigurer

Följande figurer medverkar i fler än en av Bond-filmerna, och har ofta sin grund i Flemings böcker. För fler figurer se de individuella böckerna/filmerna:

• M – Bonds chef
• Q – chef för prylavdelningen ("Q Branch")
• R – Q:s efterträdare
• General Gogol – KGBs ordförande
• Felix Leiter – CIA-agent
• Jack Wade – CIA-agent
• Miss Moneypenny – M:s sekreterare
• Ernst Stavro Blofeld – chef för S.P.E.C.T.R.E.
• Valentin Zukovsky – fd KGB/FSB-agent
• Hajen (Jaws) – yrkesmördare, hantlangare

[redigera] Bondbrudar

Huvudartikel: Bondbrud

I varje Bond-film och -bok brukar James Bond träffa en eller flera kvinnor som får en stor inverkan på honom och/eller historien. Den första skådespelaren som spelade en Bondbrud heter Linda Christian (i Casino Royale 1954). Några av de skådespelare som har gestaltat dem har blivit mycket framgångsrika efteråt, såsom Ursula Andress (Agent 007 med rätta att döda), Jane Seymour (Leva och Låta Dö), Britt Ekland och Maud Adams (Mannen med den gyllene pistolen, Octopussy), Kim Basinger (Never say never again), Izabella Scorupco och Famke Janssen (Golden Eye), Teri Hatcher (Tomorrow never dies), Denise Richards och Sophie Marceau (The world is not enough), Halle Berry och Rosamund Pike (Die another day), samt Eva Green (Casino Royale 2006).

[redigera] Bondskurkar

Se även: Lista över Bondskurkar

Till skillnad från de flesta andra actionfilmerna är Bonds motståndare (med något enstaka undantag) inte några "simpla" knarkkungar eller mafiosos utan riktiga megaskurkar med planer för totalt världsherravälde eller till och med mänsklighetens utplåning. På senare tid har visserligen några actionfilmer försökt kopiera Bondfilmernas recept med megaskurkar men inte alls med samma framgång. Flera skurkar har någon form av fysisk defekt. Till exempel Le Chiffre i Casino Royale gråter blod, Scaramanga i Mannen med den gyllene pistolen har tre bröstvårtor, och Emilio Largo i Åskbollen har bara ett öga. Max Zorin i Levande måltavla var en produkt av nazistiska experiment under andra världskriget.

Megaskurkarna i Bondfilmerna anser många är en viktig orsak till filmseriens oerhörda popularitet. Och Bondfans har vid några filmer, inte minst vid Tid för hämnd, inspelad 1989) klagat på att skurken varit för simpel. I Tid för hämnd är huvudskurken Franz Sanchez den mest fruktade knarkhandlaren i Latinamerika men till skillnad från klassiska bondskurkar som Ernst Stavro Blofeld, Auric Goldfinger och Karl Stromberg saknade Sanchez planer för världsherravälde vilket många Bondfans inte uppskattade. Producenterna bakom Bondfilmerna har genom åren emellertid lyssnat på fansen och vid de följande filmerna var superskurkarna tillbaka.

Skurken i fråga har som regel nästan obegränsade ekonomiska resurser med osannolika huvudkontor. Oftast har Bonds motståndare försett sig med en i regel urstark (men oftast ointelligent) hantlangare. Med undantag av Bonds ärkefiende Ernst Stavro Blofeld som figurerar i många av de tidiga Bondfilmerna dödas alltid skurken i slutet av filmerna, i regel av Bond själv men det finns några undantag Åskbollen, Ur dödlig synvinkel och Casino Royale). Med undantag av Jaws (Hajen) som deltar i två filmer dödas alltid hantlangaren av Bond själv. Även hantlangarna har i flera fall fysiska defekter. Jaws har ståltänder, Tee Hee Johnson (Leva och låta dö) har en stålarm. En av de mest kända figurerna är Oddjob, Goldfingers livvakt och betjänt, med sin rakbladsvassa hatt som effektivt vapen.

Det är också vanligt att huvudskurken även har en kvinnlig medhjälpare och i några fall är denne i praktiken Bonds huvudmotståndare som Rosa Kleb (Agent 007 ser rött) och Elektra King (Världen räcker inte till). Med undantag av Irma Bunt (I hennes majestäts hemliga tjänst) dör alltid den kvinnliga skurken.

[redigera] Dubbelnollor

Förutom James Bond, 007 medverkar/omnäms några av hans kollegor i filmerna

• 002 - Bill Fairbanks. Antas mördad av Fransisco Scaramanga i Beirut 1967. I filmen Mannen med den gyllene pistolen.
• 006 Alec Trevelyan i GoldenEye som James Bond trodde avlidit under ett gemensamt uppdrag 9 år tidigare men som visade sig vara huvudskurken.
• 009 mördades under ett uppdrag i Berlin, varpå M gav Bond i uppdrag att ta över i Octopussy.
• I Goldfinger funderade M på att ersätta Bond med 008.
• 003 mördades i Sibirien och Bond hittade liket i Levande måltavla

[redigera] Bondfigurernas medverkan i filmerna

[redigera] Fotnot

[redigera] Tidningen James Bond Agent 007

Huvudartikel: James Bond Agent 007

Skandinavien är unikt i James Bond-sammanhang genom tidningen James Bond Agent 007, som publicerades mellan 1965 och sent 1990-tal. Där figurerade bland annat de tecknade dagsserierna av de olika Bond-böckerna tecknade av Yaroslav Horak, John McLusky, med flera. Några av de serierna är mycket eftertraktade utomlands eftersom de aldrig har publicerats där, varken i dagstidningar, serietidningar eller album.

Dessutom innehöll tidningen också nyheter och andra Bond-relaterade artiklar, under många år signerade Lisbeth Notini. Tidningen publicerades av Semic förlag, och hade vissa år även specialalbum för julförsäljning. Både tidningarna och albumen kan gå att få tag på hos välsorterade serietidningshandlare, även om de första numren numera är samlarobjekt.

[redigera] Musiken

Huvudartikel: James Bond-musiken

James Bonds tema är säkerligen ett av de mest kända filmmusikstyckena med sitt jazziga gitarrriff. Musiken skrevs för filmen Agent 007 med rätt att döda, men det har funnits en del oenigheter om vem som faktiskt skrev det: Monty Norman som anges på alla skivetiketter eller John Barry som senare har skrivit musiken till flest Bond-filmer? Under 1990-talet utfärdades en dom som fastslog att det var Monty Norman som skrev musiken, men det finns mycket som talar för John Barry, nämligen följande:

• John Barrys övriga musik liknar Bond-temat mer än Normans musik gör
• Barry har spelat in en låt tidigare som har drag av James Bond-temat
• John Barry fick fortsätta skriva för Bondfilmerna, inte Norman

Tvisten är rent juridiskt avklarad (läs rättegångsprotokollet här [2]), men frågan är fortfarande öppen.

Dessutom har varje Bond-film en ny titelsång, av kända artister och grupper som Shirley Bassey, Tom Jones, Duran Duran, Paul McCartney & Wings, Tina Turner, A-ha, KD Lang, Lulu och Madonna.

[redigera] Se även

• James Bond Junior
• James Bond-spel

[redigera] Källor

• Licence to Thrill av James Chapman
• Fallet James Bond av Kingsley Amis

[redigera] Externa länkar

• JamesBond.com
• Dr. Shatterhand´s Botanical Garden
• Agent007.nu - Thomas James Bond 007-sidor
• Du lever bara en gång - lev som Bond
• JamesBond007.se - From Sweden with love