Alexander Walewski

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alexander Walewski

Alexander Walewski, född 4 maj 1810 i Walewice utanför Warszawa, död 27 september 1868 i Strasbourg, son till Napoleon I och hans älskarinna den polska grevinnan Maria Walewska.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Som 7-åring blir han föräldralös och sänds till sin morfar i Polen. Som 14-åring vägrade han bli page och adjutant åt Konstantin Pavlovitj, den ryske tsarens bror och överbefälhavare för den ockuperande ryska armén i Polen och flydde till Paris via London. De franska myndigheterna vägrade på grund av hans påbrå att utlämna honom till Ryssland. Vid utbrottet av det polska Novemberupproret 1830-31 mot det ockuperande Ryssland, återvände han till Polen för att bli personlig adjutant åt överbefälhavaren i den polska generalstaben.

Efter upprorets fall flydde Alexander på nytt till Frankrike där han erhöll franskt medborgarskap och 1831-1838 tjänstgjorde i den franska armén, bl.a. som kapten i Främlingslegionen och Chasseurs d'Afrique i Algeriet. Därefter försörjde han sig som pjäsförfattare, journalist och politisk publicist varpå han engagerade sig i den franska politiken. Från 1840 anförtroddes han flera diplomatiska uppdrag till både Europa, Mellanöstern och Sydamerika.

Karriären får fart under Napoleon III[redigera | redigera wikitext]

Hans karriär gynnas oerhört av släktingen Napoleon III:s makttillträde 1849 som lät sin polske kusin anta hertigtitel. Efter sejourer som först Republiken Frankrikes ambassadör i Toskana (1849), Spanien (1850) och Storbritannien (1851) - där han lyckades få fram ett omedelbart erkännande av Frankrikes utropande till kejsardöme hos drottning Victoria, blev han talman i det franska parlamentet. Han karriär kröntes med posten som kejserlig fransk utrikesminister 1855-60 under Napoleon III:s regeringstid. Som fransk utrikesminister var han ordförande i fredskonferensen efter Krimkriget och signerade i Frankrikes namn fredsavtalet med Ryssland. Han föll dock i onåd när han motsätte sig Napoleon III:s äventyrliga inblandning i krisen i Italien 1859, vilken ledde till krig med Österrike och han avgick därför som utrikesminister. Han utsågs då till kulturminister, en post han innehade 1860-63, varpå han drog sig tillbaka från politiken.

1866 tillerkändes han hederslegionen för sina tjänster för Frankrike. Han engagerade sig i juridiska frågor och lade bland annat fram ett projekt för copyright för författare. 1868 blir han invald i L'Académie des Beaux-Arts. Samma år dog han under av slaganfall under en resa i Strassbourg. Walewski ligger begravd på Père Lachaisekyrkogården i Paris.

Alexander var gift två gånger, den andra gången med Marie-Anne Walewska, och fick sex barn. Hans ättlingar lever ännu idag.

Källor[redigera | redigera wikitext]