Bassae

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Apollon Epikouriostemplet i Bassai
Partial view of the temple
Geografiskt läge
Koordinater 37°26′5.9″N 21°53′49″Ö / 37.434972°N 21.89694°Ö / 37.434972; 21.89694 (Bassae)Koordinater: 37°26′5.9″N 21°53′49″Ö / 37.434972°N 21.89694°Ö / 37.434972; 21.89694 (Bassae)
Plats Messenien
Land  Grekland
Region* Europa och Nordamerika
Data
Typ Kulturarv
Kriterier i, ii, iii
Referens 392
Historik
Världsarv sedan 1986  (10:de mötet)
* Enligt Unescos indelning.

Bassae (latin) eller Bassai, Vassai eller Vasses (nygrekiska: Βάσσες, klassisk grekiska: Βάσσαι), betyder "lilla dalgången i bergen",[1] är en arkeologisk plats i nordöstra delen av prefekturen Messenien i Grekland vilket under antiken var en del av Arkadien. Bassae ligger nordost om staden Kyparissia, söder om Andritsaina och väster om Megalopolis och är känt för Apollontemplet från mitten av 500-talet f.Kr.

Trots att templet är geografiskt avlägset från större stadsstater i antikens Grekland, är det ett av de mest studerade antika grekiska templen tack vare sin mångfald av ovanliga kännemärken. Bassae var den första grekiska platsen att bli inskriven på världsarvslistan[2]. Templet anses uppfört mellan 450 och 425 f.Kr.

Apollon Epikouriostemplet[redigera | redigera wikitext]

Templet var tillägnat Apollon Epikourios ("Apollon hjälparen"). Det ritades av Iktinos,[3] arkitekt även till Hephaestustemplet och Parthenon.[1] Den antika skrivaren Pausanias prisar templet som överträffar alla andra förutom Athenatemplet i Tegea i stenarnas skönhet och byggnadens harmoni.[4] Templet ligger på en höjd av 1 131 meter[1] över havet på Kotylionbergets sluttning.

Uppförande och dekoration[redigera | redigera wikitext]

Planritning av Apollotemplet: 1 = opisthodomos, 2 = adyton, 3 = naos, 4 = pronaos

Templet ligger i nord-sydlig riktning, i kontrast till de flesta tempel som är riktade i öst-västlig riktning; dess huvudingång är i norr. Detta var nödvändigt på grund av den begränsade ytan på bergssluttningen. För att klara begränsningarna placerades en dörr på templets sida, troligen för att ge tillbedjare möjlighet att stå med blicken österut eller låta ljus komma in för att lysa upp statyerna.

Templet är av relativt liten storlek, med en stylobat på 38,3 gånger 14,5 meter[5] med en dorisk peristyl på sex gånger femton kolonner (hexastyl). Yttertaket lämnar en central öppen yta för att släppa in ljus och luft. Templet uppfördes helt i grå arkadisk kalksten[6] förutom friserna som höggs ur marmor. Liksom de flesta större tempel har det tre "rum" eller terrasser, portiker, samt en naos och en opisthodomos. Naosen innehöll troligen en staty av Apollon. Templet saknar några optiska förbättringar likt de i Parthenon, såsom mycket svagt svängda golv, men kolonnerna har entasis.[7]

Fragment av en metop, som avbildar en amason

Templet är ovanligt på så vis att det har exempel på alla de tre klassiska kolonnordningar som användes i antik grekisk arkitektur: dorisk, jonisk och korintisk ordning.[1] De doriska kolonnerna formar peristylen medan de joniska håller upp terrassen och de korintiska kolonnerna finns i templets inre. De sistnämndas kapitäl är de tidigaste exemplen på ordningen som hittats idag.[1].

Templet var relativt sparsamt dekorerat exteriört.[8] På insidan däremot fanns en rad joniska friser som visade greker i krig med amasoner och lapither i kamp med kentaurer.[9] Dessa frisers metoper togs bort av Charles Robert Cockerell och fördes till British Museum 1815. De finns ännu kvar i British Museums Gallery 16, nära Parthenonskulpturerna.[9] Cockerell dekorerade väggarna i Ashmolean Museums stora trappa och den hos Travellers Club med gipsavgjutningar av samma fris.[10]

Återupptäckt och utgrävning[redigera | redigera wikitext]

Fotfragment av en enorm staty i Bassai

Templet återupptäcktes först i november 1765 av den franska arkitekten J. Bocher, som uppförde villor på Zakynthos och stötte på det av en ren tillfällighet; han undersökte det på plats, men när han återvände för ett andra besök, mördades han av rövare.[11] Charles R. Cockerell och Haller von Hallerstein, som säkrat skulpturer på Aegina, hoppades på ännu en framgång vid Bassae 1811. Delar gjordes synliga under utgrävningarna som påbörjades följande år av ett lag experter underställda Cockerell och Otto Magnus von Stackelberg, inklusive friserna, som auktionerades bort till British Museum. Alla Hallers välgjorda skisser från platsen förlorades dessvärre till sjöss.[12] Frisskulpturerna publicerades i Rom 1814 och officiellt på British Museum in 1820. Andra korta besök resulterade i ytterligare publiceringar. Den första fullständiga utgrävningen påbörjades inte förrän 1836; den genomfördes av ryska arkeologer under ledning av Carlo Brullo. Kanske den mest slående upptäckten var de äldsta korintiska kapitälen som hittas till dags dato. Några återupptäckta artefakter finns på Pusjkinmuseet i Moskva.

1902 genomfördes en systematisk utgrävning av området av det Grekiska Arkeologisällskapet från Aten under arkeologen Konstantinos Kourouniotis i samarbete med Konstantinos Romaios och Panagiotis Kavvadias. Ytterligare utgrävningar genomfördes 1959, 1970 och från 1975-1979, under ledning av Nikolaos Gialouris.[1]

Bevarande[redigera | redigera wikitext]

Andra mer tillgängliga tempel har skadats eller förstörts av krig eller konvertering till senare religiösa ändamål; Apollontemplet i Bassae överlevde tack vare sitt avstånd till större städer vilket även inneburit mindre problem med sura regn som snabbt löser upp kalkstenen och skadar marmorn.

I dagsläget har templet övertäckts med ett vitt tält i fem rader i syfte att skydda ruinerna från yttre påverkan. Konserveringsarbeten pågår idag under övervakning av Apollo Epicureankommissionen, som har sitt säte i Aten.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b c d e f g] The Temple of Epicurean Apollo Hellenic Ministry of Culture
  2. ^ Temple of Apollo Epicurius at Bassae, World Heritage List.
  3. ^ attributionen noterad av Pausanias, 8.41.7ff.
  4. ^ Pausanias, 8.41.7 ff.
  5. ^ Temple of Apollo Epicurius at Bassae, World Heritage Site.
  6. ^ The temple of Apollo the Helper - Heritage, UNESCO Courier, januari 1996, av Takis Theodoropoulos.
  7. ^ Dinsmoore 1933:207
  8. ^ William Dinsmoor, "The Lost Pedimental Sculptures of Bassae", American Journal of Archaeology 43.1 (januari-mars 1939:27-47).
  9. ^ [a b] Bassae Sculpture, British Museum.
  10. ^ Beazley Archive
  11. ^ William Bell Dinsmoor, "The Temple of Apollo at Bassae" Metropolitan Museum Studies 4.2 (mars 1933:204-227) p 204, noterar Bochers ritningar, förvärvade av Victoria and Albert Museum 1914.
  12. ^ Dinsmoor 1933:205.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]