Bolmörtssläktet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bolmörtssläktet
Bolmört (H. niger)
Bolmört (H. niger)
Systematik
Domän Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Potatisordningen
Solanales
Familj Potatisväxter
Solanaceae
Underfamilj Solanoideae
Släkte Bolmörtssläktet
Hyoscyamus
Vetenskapligt namn
§ Hyoscyamus
Auktor L.
Arter
Bolmört (H. niger)
Egyptisk bolmört (H. muticus)
Gul bolmört (H. aureus)
Purpurbolmört (H. reticulatus)
Småblommig bolmört (H. pusillus)
Vit bolmört (H. albus)
Hitta fler artiklar om växter med

Bolmörtssläktet (Hyoscyamus)[1][2][3] är ett växtsläkte med 15-20 arter i familjen potatisväxter. Släktet ingår i familjen potatisväxter.[3] Växterna förekommer i Europa, Nordafrika och Asien.Två arter finns vildväxande i Europa, bolmört och vit bolmört. Den sistnämnda finns i Medelhavsområdet.

Bolmörtssläktets arter är giftiga[4]. De innehåller olika alkaloider såsom atropin, hyoscyamin och skopolamin. Samma ämnen, men i mycket större mängder per planta, finns i spikklubbor och belladonna.

Dottertaxa till Bolmörter, i alfabetisk ordning[3][redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Hyoscyamus L. – Bolmörtssläktet”. Svensk Kulturväxtdatabas. http://skud.slu.se/Skud/ReportPlant.action?skudNumber=6882. Läst 16 december 2014. 
  2. ^ ”Taxonomisk information – Släkte: Hyoscyamus – bolmörter”. Dyntaxa. SLU – Sveriges LantbruksUniversitet. https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/1006603?changeRoot=True. Läst 16 december 2014. 
  3. ^ [a b c] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17271068. Läst 26 May 2014. 
  4. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. Sid. 79. ISBN 91-20-04445-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]