Kokain

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se även Kokain (bok).
Kokain
Strukturformeln för KokainMolekylmodell i 3D
Systematiskt namn metyl (1 R , 2 R , 3 S , 5 S ) -3 - (benzoyloxy)-8-metyl-8-azabicyclo [3.2.1] oktan-2-karboxylat
Kemisk formel C17H21NO4
Molmassa 303,353 g/mol
CAS-nummer 50-36-2
Egenskaper
Löslighet (vatten) Svårlösligt g/l
Smältpunkt 98 °C
Kokpunkt 187 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Kokain (bensoylmetylekgonin) är en alkaloid med narkotisk verkan. Det är ett centralstimulerande preparat som utvinns ur bladen från den sydamerikanska kokabusken. Världens största producent av kokain är Colombia, där mäktiga och beväpnade maffiagrupper kontrollerar droghanteringen.

Kokabuskens uppiggande och hungerdämpande effekter hade varit kända i århundraden innan forskare 1859 lyckades isolera den aktiva substansen. År 1898 kunde forskningen bestämma kokainets kemiska struktur, och i sin rena form är effekterna betydligt mer framträdande. Vid förra sekelskiftet uppdagades också kokainets negativa bieffekter – bland annat risk för plötsligt dödsfall, förvirringstillstånd – och beroendeframkallande karaktär. Sedan dess har kokainets användning som medicinskt preparat mot lokalbedövning successivt trappats ner, men snart sagt alla senare lokalbedövningsmedel har efterliknat den kemiska strukturen hos kokain[1].

Kokain har idag en mycket begränsad medicinsk användning, bland annat i Australien där det kan förskrivas för smärtlindring vid mun- och lungtumörer. Det används i viss utsträckning i mindre doser vid operationer av slemhinnor då det har en avsvällande effekt som hämmar blödningar (till exempel vid näsoperationer).[källa behövs].

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk rapporterar att det typiska priset för kokain i missbrukarledet varierar mellan 50 och 75 euro per gram i de flesta europeiska länder.[2] Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning uppger att priset i Sverige var runt 800 kr per gram 2007.[3]

Kokain är narkotikaklassat och ingår i förteckningen N I i 1961 års allmänna narkotikakonvention, samt i förteckning II i Sverige.[4]

Farmakologi[redigera | redigera wikitext]

Kokain har använts som drog nästan lika länge som det funnits. Det administreras genom injektion, nasalt ("snorta") och rökas. Berusningen är relativt kort, upp till en timme beroende på hur drogen intas. Den önskade effekten är ökat självförtroende och pigghet. Kokain verkar genom att hämma återupptaget av dopamin, serotonin och noradrenalin i hjärnans synapser.

Kokain är mycket beroendeframkallande[5] och ger ett kraftigt höjt blodtryck och kan, särskilt vid upprepad användning, orsaka hjärtproblem och stroke. Långvarigt bruk genom näsan kan ge skador på vävnaden. Kokain är fosterskadande, det beror på att kokainet begränsar syretillförseln till fostret som då drabbas av syrebrist. Liksom annan narkotika kan kokain ge upphov till drogutlösta psykiska störningar, däribland drogutlöst psykos.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Farmaceuten John Pemberton skapade år 1886 en så kallad "hälsodrink" gjort på mineralvatten och spetsad med kokain, drycken var tänkt som ett medel till för att bota hans opiatberoende. Idag är drycken mer känd som Coca-Cola och drycken innehåller inte längre kokain då man år 1929 tog bort kokain från dryckens recept.[6]

På 1820-talet eller tidigare gav man kokain som uppiggande medel till afro-amerikanska hamnarbetare för att öka produktiviteten. På 1920-talet användes kokain i USA stor utsträckning i receptfria mediciner, trots att kokain hade ett medicinskt syfte (bedövningsmedel vid ögonoperationer) var beroendet högt i den allmänna befolkningen. Det är under den här tiden som vita befolkningen myntar det missvisande och nedvärderande ordet "crack-nigger" för afro-amerikanska befolkningens påstådda våld mot vita.[6]

Metabolism och exkretion[redigera | redigera wikitext]

Nästan all kokain metaboliseras snabbt i kroppen, främst i levern; bara runt 1 % förs ut ometaboliserat med urinet. Metabolismen domineras av esterhydrolys som till största delen ger metaboliten bensoylekgonin, samt mindre mängder av främst ekgoninmetylester och ekgonin. I kombination med etanol (alkohol) metaboliseras kokain i levern till kokaetylen som enligt studier kan ge en ännu större euforisk känsla än bara kokain och öka risken för hjärtproblem.

Vid drogtestning mäts mängden bensoylekgonin i urinet. Det kan detekteras inom fyra timmar från kokainintag och finns typiskt kvar i mängder över 150 ng/ml i upp till åtta dagar. Metaboliter kan även spåras i de delar av kokainanvändarens hår som växte under kokainintaget; där finns de kvar tills håret faller bort eller klipps av.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "kokain". NE.se. Läst 20 maj 2013.
  2. ^ Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (2008). Årlig rapport: situationen på narkotikaområdet i Europa. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer. sid. 59. ISBN 978-92-9168-324-6. http://www.emcdda.europa.eu/attachements.cfm/att_64227_EN_EMCDDA_AR08_sv.pdf 
  3. ^ Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning Rapport 112 Narkotikaprisutveckling i Sverige 1988-2007
  4. ^ ”Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version t.o.m. LVFS 2010:1”. http://www.lakemedelsverket.se/upload/lvfs/konsoliderade/LVFS_1997_12_konsoliderad_tom_2010_1.pdf. 
  5. ^ internetmedicin.se
  6. ^ [a b] http://www.youtube.com/watch?v=XpZshCwSPv0

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]