Carl-Fredrik Algernon
| Carl-Fredrik Algernon | |
| Information | |
|---|---|
| I tjänst för | Sverige |
| Tjänstetid | 1947–1974 |
| Grad | Konteramiral |
| Befäl | Första jagarflottiljen (1971–1972) Östra milostaben (1972–1974) |
| Övrigt arbete | Krigsmaterielinspektör (1981–1987) |
Carl-Fredrik Robert Algernon, född 9 oktober 1925 i Stockholm, död 15 januari 1987 i Stockholm, var en svensk konteramiral och krigsmaterielinspektör.
Innehåll |
[redigera] Utbildning och karriär
Carl-Fredrik Algernon föddes i Stockholm som son till avdelningschefen Carl Algernon och dennes maka Dagmar, född Alderin. Han blev fänrik 1947, löjtnant 1949 och kapten 1959. Han utnämndes till kommendörkapten av andra graden 1965 och första graden 1966 och till kommendör 1971, första graden 1972 samt konteramiral i amiralitetet 1978. Han genomgick Kungliga Sjökrigshögskolans stabskurs 1956–1957, flygsamverkansutbildning 1955–1956 samt hade sjökommenderingar 1947–1955, 1958–1964, 1968–1969 och 1971–1972. Åren 1962–1964 var han flaggadjutant vid Kustflottan och 1964–1967 var han lärare vid Militärhögskolan. Vidare var han chef för Första jagarflottiljen 1971–1972, souschef för Östra milostaben 1972–1974 och sektionschef i försvarsstaben 1974–1978. Därefter fram till 1981 var han chef för försvarsdepartementets kommandoexpedition. Från 1981 fram till sin död var han krigsmaterielinspektör vid utrikesdepartementet. Han ansvarade för 1961 års försvarskommission och marinbefälsutredningen 1969–1971.
Algernon var inspector för den navalakademiska föreningen UppSjö från 1982 fram till sin död.[1]
[redigera] Boforsaffären och död
-
Se även Boforsaffären.
Vid den så kallade Boforsaffären i mitten av 1980-talet, då vapentillverkaren Bofors misstänktes för omfattande smuggling av krigsmateriel till "otillåtna" länder runt Persiska viken, utsågs Algernon till utredare. Han var som sådan mycket omstridd.[2] Bland annat riktade Svenska freds- och skiljedomsföreningen skarp kritik mot honom och krävde hans avgång.[2] Han anklagades bland annat för att alltför lättvindigt ha godkänt Bofors önskemål om vapenexport till främst Singapore.[2] Stora delar av denna exporterade krigsmateriel misstänktes ha hamnat i de otillåtna länderna, Dubai och Bahrain.[2] Algernon var för övrigt personlig vän sedan många år med Bofors verkställande direktör Martin Ardbo.[3]
Algernon omkom när han föll framför ett tåg vid T-Centralen i Stockholms tunnelbana den 15 januari 1987.[2] Tidigare samma dag hade Algernon haft ett möte med Nobel Industriers koncernchef Anders Carlberg. Under samtalet hade Carlberg berättat för Algernon om att en intern undersökning visat att det förekommit smuggling. Algernon hamnade då i en lojalitetskonflikt.[4] Eftersom han var en nyckelperson i utredningen av Boforsaffären, spekulerades det i om han hade blivit knuffad. Polisen valde även att inleda en brottsutredning då bland andra tågföraren bevittnat hur Algernon fallit baklänges ned på spåret.[2] Kammaråklagare Torsten Wulff lade ned utredningen den 11 mars 1987. Det fanns teorier om att Algernons död hade ett samband med Palmemordet.[5] Stasi skulle ligga bakom att han hade blivit mördad.[6]
[redigera] Referenser
- ^ Rutqvist, Jan O., red (1988). UppSjö Jubileumskrönika 1968-1988. Uppsala: Grafisk Kontakt AB. sid. 68
- ^ [a b c d e f] Stengård, Rolf (17 januari 1987). ”Polisen utreder Algernons död”. Dagens Nyheter.
- ^ Anno. [19]87. Malmö: Corona. 1988. sid. 58. ISBN 91-564-1987-2
- ^ (1988), Anno. [19]87, sid. 57.
- ^ HD: Palme - konspirationsteorier
- ^ DN: Cats Falckfallet tas upp igen efter tolv år
