Censur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Censur (av latinets censere, granska) är generellt, allt undertryckande, hemlighållande och nedtystande av tal, skrift eller annan publik kommunikation, som i någon mening kan anses vara misshaglig, skadlig, anstötlig, obekväm, politiskt inkorrekt eller förarglig. I en mer begränsad betydelse är censur, en av offentlig myndighet utövad förhandsgranskning av litteratur, film, teater, brev etcetera.[1][2] Tidningar och andra massmedier kan censurera sig själva, så kallad självcensur, men ofta syftar ordet censur på statlig censur, som i regel är lagstadgad.

I den Romerska republiken fanns två ämbetsmän, censorer, som hade rätt att när som helst ingripa mot enskilda personer, som ansågs i sina ord och handlingar bryta mot god sed och anständighet. En befogenhet som givit ordet censur negativa associationer.[3]

Former av censur[redigera | redigera wikitext]

Censur kan vara politiskt betingad, men även etiskt eller i form av skydd för landets yttre säkerhet.

Statlig censur[redigera | redigera wikitext]

Statlig censur innebär att någon statlig myndighet förhandsgranskar material i medier eller kommunikation och förbjuder visning av hela materialet eller delar av det.

Självcensur[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Självcensur

Det finns också självcensur, även kallad intern censur, där utgivaren av mediet själv underlåter att visa visst material. Sådan censur beror på restriktioner i tryckfriheten, som ofta kräver att den ansvarige utgivaren undanhåller allmänheten viss information.

Censurens legitimering[redigera | redigera wikitext]

Censur motiveras på olikartade sätt i olika sammanhang. Orsaken till politisk censur är att den ledande gruppen i ett land kan vilja försäkra sig om att politiska motståndare inte skall kunna föra fram sina åsikter och därmed kunna vinna stöd från befolkningen. I krig förekommer annan slags censur; staten kan ha intresse av att nyheter om motgångar inte skall kunna påverka stridsmoralen hos soldaterna eller befolkningen, men även av att skydda landet på andra sätt. Censur kan även införas för att skydda folket från "skadlig" information, då till exempel meddelanden som kan verka förråande på barn är förbjudet att vidarebefordra.

Ofta kan det verkliga skälet till censur misstänkas vara ett annat än det uppgivna. I sådana sammanhang kan exempelvis en maktgruppering hävda, att en viss skrift eller ett debattinlägg bryter mot formaliteter, odefinierad etikett, godtyckligt uppsatta umgängesregler, dunkel konvenans eller så kallad god ton. Allt i syfte att på vaga grunder kunna förringa såväl det skrivna som dess författare och därmed påstå sig äga rätt att tysta graverande kritik, som är besvärlig att bemöta.[4]

Censur i världen[redigera | redigera wikitext]

Bland de mer välkända formerna av censur på internet finns Kina "stora brandvägg", där flera tusen webbplatser är blockerade.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Censur i Sverige

Censur har förekommit vid flera olika tillfällen under Sveriges historia. Yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen försäkrar frihet från censur, så länge inget tryckfrihetsbrott begåtts. Storskalig politisk censur förekom senast under andra världskriget.

Den sista svenska myndighet som hade rätt att förhandsgranska material var Statens biografbyrå som startades 1911, men förhandsgranskningen av film som visas offentligt avskaffades den 1 januari 2011. I sin proposition[5] noterar regeringen att endast en bråkdel av all film ses genom offentlig visning och att granskningen därmed inte uppfyller sitt syfte. Däremot måste det fastställas en åldersgräns för film enligt lagen om åldersgränser för film som ska visas offentligt.[6] Åldersgränsen bestäms av Statens medieråd. Det kostar pengar att få en film granskad.

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Maj Britt Theorin förespråkade 1987[7] förbud mot privat innehav av parabolantenner. Detta skedde genom ett förslag från det Socialdemokratiska Kvinnoförbundet vid genombrottet av den kommersiella televisionen i Sverige i mitten av 1980-talet.[8][9] Förslaget röstades dock ner vid kongressen.

Idag sker censur i samband med barnporrsbekämpning. För att motarbeta barnporr har Rikspolisstyrelsen en spärrlista över hemsidor och servrar som skall innehålla barnporr. Enligt uppgift från Sveriges Radio blockeras 4600 sidor.[10] Listan är sekretessbelagd. Även ett antal sidor som inte innehåller barnporr har av misstag hamnat på listan.[11]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Matthew L. Spitzer, Controlling the Content of Print and Broadcast, Adlibris 1986.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gail Riley, Censorship, Adlibris 1998.
  2. ^ http://www.ne.se/censur/1183480
  3. ^ Matthew L. Spitzer, Controlling the Content of Print and Broadcast, Adlibris 1986.
  4. ^ Annette Kullenberg, Censurerad, Adlibris 2009.
  5. ^ Prop. 2009/10:228 Filmcensuren för vuxna avskaffas
  6. ^ Lag (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt
  7. ^ wikiquote: Maj Britt Theorin S-partikongress 1987 ; Källa: Dagens Eko, Sveriges Radio P1, 21-sep-1987.
  8. ^ 3 § Digitala TV-sändningar m.m. Anf. 32 NILS FREDRIK AURELIUS (m), "Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1996/97:86 Onsdagen den 9 april Kl. 9.00 - 17.55"
  9. ^ "Eskilstuna-Kuriren Parabolen länkar och fjärmar"
  10. ^ ”Nordisk modell mot barnporr på export”. Sveriges Radio. http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1883339. Läst 3 maj 2007. 
  11. ^ ”Polisen: Vår censur saknar gränser!”. Oscar Swartz :: Texplorer. http://swartz.typepad.com/texplorer/2007/07/polisen-vr-cens.html. Läst 30 november 2007. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]