Bokbål
Från Wikipedia
Bokbål är en ceremoni där man med hjälp av eld förstör böcker. Ofta på grund av moraliska, politiska eller religiösa skäl. I modern tid vill somliga gärna förstöra andra typer av media som cd-skivor, videokassettband med mera på liknande vis.
Bokbål har kommit att bli en symbol för auktoritärt eller totalitärt styre med begränsad tryckfrihet och yttrandefrihet. Heinrich Heine (1797-1856) skrev att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor". Ray Bradbury skildrade ett mardrömssamhälle med institutionaliserade bokbål i boken Fahrenheit 451, som också fick bli film. Begreppet "bokbål" har emellanåt kommit att användas metaforiskt av den som klandrar försök att hindra spridning av visst skriftligt material.
[redigera] Bokbål i historien
- 212 f.Kr. - kejsar Qin Shi Huang av Kina låter bränna historie- och filosofiböcker.
- 10 maj 1933 - Nazisternas bokbål, bl a på Opernplatz utanför operan i Berlin. Joseph Goebbels hade 1933 fått upp ögonen för den tyske skribenten och politisk-kulturelle korrespondenten i Völkischer Beobachter, Richard Euringer. Samma år fick Euringer jobbet som chefsbibliotekarie i Essen, och identifierade som sådan 18 000 verk som fördömdes som stridande mot den nazistiska ideologin och skulle brännas. Böcker av bl a Heinrich Mann, Erich Maria Remarque, Karl Marx, Heinrich Heine, Ernst Bloch, Kurt Tucholsky, Sigmund Freud, Thomas Mann, Bertolt Brecht, Albert Einstein, Alfred Döblin, Franz Werfel, Stefan Zweig och Erich Kästner brändes. Bokbål ägde även rum i flera andra tyska städer. Under parollen "Wider den undeutschen Geist" (Mot den otyska andan) koordinerades aktionen i universitetsstäderna av Nationalsocialistiska studentförbundet och Tyska studentkåren. Även böcker av utländska författare stämplades som fientliga, bland annat verk av Romain Rolland, Upton Sinclair, Boris Pasternak och H G Wells. Se vidare bokbål i Nazityskland.
- 1975-1979 Röda Khmererna under Pol Pot, bränner böcker vid ett flertal tillfällen i dåvarande Kampuchea (Kambodja).
