Clostridioides difficile

Från Wikipedia
Clostridioides difficile
Kolonier av C. difficile efter 48 timmar på en agarplatta med blod.
Systematik
DomänBakterier
DivisionFirmicutes
KlassClostridia
OrdningClostridiales
FamiljPeptostreptococcaceae
SläkteClostridioides
ArtC. difficile
Vetenskapligt namn
§ Clostridioides difficile
AuktorLawson and Rainey, 2016
Synonymer
Clostridium difficile (Hall & O'Toole, 1935)
Elektronmiskopisk bild av C. difficile.

Clostridioides difficile (synonym Clostridium difficile) är en grampositiv stavbakterie som kan bilda sporer. Den finns hos vissa personer i tarmens normalflora, och vid behandling med vissa sorters antibiotika finns en risk för överväxt av bakterien som då orsakar diarré. Infektion av bakterien kan i lindriga fall behandlas genom att avsluta antibiotikabehandlingen, och i svårare fall kan annan sorts antibiotika krävas.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Bakterien bytte år 2016 namn från Clostridium difficile till Clostridioides difficile genom att den flyttades från släktet Clostridium till Clostridioides.[1]

Bakteriologi[redigera | redigera wikitext]

3D-illustration av en enda C. difficile-bakterie, baserat på fotomikrografiska data.

Clostridioides difficile är en grampositiv, stavformad, sporbildande, toxinproducerande, anaerob bakterie.[1] Bakterien är vanligt förekommande i naturen och i mag- och tarmkanalen hos djur och människor.[1] Hos omkring fem procent av vuxna människor huserar C. difficile-bakterien naturligt i tarmarna.[1] Bakteriens sporer är resistenta mot värme, syra och antibiotika, samt skadas inte av alkoholbaserade hygienmedel såsom handsprit och desinfektionsmedel.[1] Sporerna kan överleva i flera månader.[1][2]

Infektion[redigera | redigera wikitext]

C. difficile är den främsta orsaken till antibiotikarelaterad diarré. Infektion av C. difficile kan leda till pseudomembranös kolit, en allvarlig tjocktarmsinflammation.

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Symptomen kan variera från asymptomatisk bärare till lindrig diarré till i sällsynta fall hög feber och blodig diarré.[1][3]

Patofysiologi[redigera | redigera wikitext]

Det vanligaste sättet att drabbas av en C. difficile-infektion är att en person som naturligt har bakterien i kroppen behandlas med antibiotika.[2] Den normala tarmfloran rubbas vilket ger en tillväxt av C. difficile som producerar skadliga toxiner.[2]

Ett annat sätt att bli infekterad med C. difficile är att smittas genom att sporer utifrån kroppen når mag- och tarmkanalen.[2] C. difficile smittar fekal-oralt mellan människor.[2] Sporer av C. difficile kan passera ganska ostört genom magsäcken eftersom de är resistenta mot syra.[1] Bakterien växer till sig från sporform vid exponering av gallsyror.[1]

Riskfaktorer[redigera | redigera wikitext]

De främsta riskfaktorerna för att få C. difficile-infektion är antibiotikaanvändning, ålder över 65 år, och sjukhusvistelse.[1]

Bredspektrumpenicilliner och -cefalosporiner, klindamycin och fluorokinoloner är de antibiotika som har störst risk att orsaka infektion av C. difficile.[1]

Bakteriens sporer kan överleva flera månader i miljöer där man vill undvika den, exempelvis på sjukhus.[1] Den viktigaste smittvägen är via vårdpersonalens händer.[2] Eftersom användning av handsprit och desinfektionsmedel inte påverkar bakteriesporerna krävs handtvätt med tvål och vatten för att mekaniskt avlägsna eventuella sporer.[1][2]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

I lindriga fall av infektion av C. difficile kan det räcka med att avsluta antibiotikabehandlingen.[3] I svårare fall kan annan sorts antibiotika krävas.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]