Costaricasnårsparv

Från Wikipedia
Ej att förväxla med costaricasparv.
Costaricasnårsparv
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteMelozone
ArtCostaricasnårsparv
M. cabanisi
Vetenskapligt namn
§ Melozone cabanisi
Auktor(Sclater, PL & Salvin, 1868)
Utbredning
Synonymer
  • Melozone biarcuata cabanisi
  • Costa Ricamarksparv
  • Costaricabusksparv

Costaricasnårsparv[2] (Melozone cabanisi) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Costaricasnårsparven har grå kropp med en stor svart fläck mitt på bröstet. Huvudteckningen är distinkt: rostfärgad hjässa och svart på panna och kind som vrider sig runt det i övrigt vita ansiktet med kontrasterande pepparkornsöga.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i höglänta områden i centrala Costa Rica.[4] Tidigare betraktades den som en underart till vitmaskad snårsparv (M. biarcuata).

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[5][6][7][8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[8]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Costaricasnårsparven hittas lokalt i förberg och högländer, i snåriga skogslandskap och igenväxta gläntor. Den påträffas vanligen på eller nära marken och ofta i par. Liksom andra snårsparvar tillbringar den större delen av sin tid i skuggad och ofta tät växtlighet.

Status[redigera | redigera wikitext]

Costaricasnårsparven har ett begränsat utbredningsområde och beståndet är relativt litet, uppskattat till endast mellan 20 000 och 50 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal. IUCN kategoriserar den som nära hotad.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den tyske ornitologen Jean Louis Cabanis (1816-1906).[9] Arterna i släktet Melozone kallades tidigare busksparvar, men har döpts om till snårsparvar för att undvika förväxling med de ej närbesläktade busksparvarna i Chlorospingus och för att betona det nära släktskapet med snårsparvarna i Atlapetes.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2020 Melozone cabanisi . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.1. Läst 10 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  5. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  6. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  7. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  8. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]