Dénis Lindbohm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Dénis Lindbohm, född 11 juli 1927, död 24 oktober 2005, var en svensk författare och mystiker. Han skrev företrädesvis science fiction och fantastik och var en förgrundsgestalt inom science fiction-fandom i Sverige.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Innan han blev författare på heltid, i slutet av sextiotalet, arbetade han som fototekniker i Malmö. Dénis Lindbohm blev en av grundarna till svensk fandom genom att starta Club Meteor under femtiotalet. Ursprungligen tänkt som en allmän 'sällskapsförening' (hans egna ord till Bertil Mårtensson) blev den alltmer science fiction-orienterad och ganska snart en renodlad science fiction-förening, som trots flera färgstarka medlemmar i stort dominerades av sin grundare.

Mot slutet av 50-talet under en period då han inte skrev så mycket spelade Lindbohm in science fiction-film på svart-vit dubbelåtta. Den enda film som slutfördes var Den stora nattens vålnad som handlar om hur ett flygande tefat kraschar i Skåne och landsätter en utomjordisk varelse. Här medverkade medlemmar i Club Meteor liksom en del släktingar. Filmen blev så småningom en fannisk klassiker ofta visad på svenska science fiction-kongresser.

Inom föreningen startade Lindbohm också fanzinet Clloev, som utgavs oregelbundet in på sextiotalet. Ett pikant inslag i svensk fandom på denna tid var det s.k. fanniska kriget. Här utnämnde sig Lindbohm till autharken och hade som sin fiktive huvudfiende (vännen) Sam J. Lundwall alias The Overlord. Båda utgav sig som envåldshärskare i var sitt rike med anspråk på världsherravälde. Man kan se det hela som en satirisk reaktion på det just då pågående starkt närvarande kalla kriget i den verkliga världen.

Dénis Lindbohms hem var i det tidiga sextiotalet mötesplats för flera senare kända science fiction-fans, blivande skribenter och redaktörer. Här träffades för första gången Bertil Mårtensson, John-Henri Holmberg och den unge blivande astronomen (10 000-kronors-vinnaren i ämnet) Leif Erland Andersson. Fast Lindbohm 1962 bara var trettiofem år gammal, kunde han med fru och tre barn och en etablerad plats inom fandom uppträda som patriark för de ännu mycket unga.

Efter ett flertal romanmanuskript under det tidiga femtiotalet, som refuserades av svenska förlag, samt några noveller publicerade i Häpna!, började Dénis Lindbohm skriva mer aktivt igen i och med den sexuellt frispråkiga novellen Draksådd 1965. Romanen Den gyllene randen var ett debattinlägg i den pågående sextiotalistiska debatten om den psykologiska nyttan av sexuell frigörelse – men den är närmast kritisk i klassiskt dystopisk stil. Människorna hålls i schack i samma stil som i Brave New World, flitigt idkande obligatorisk sex, och huvudpersonen som känner sig skeptisk inför att ha sex med barn blir botad i slutet. Romanen som skrevs ca. 1965-66 var först antagen för publicering men drogs in av förlaget och utkom först 1979 då debatten sedan länge var över. Romanen Eden utan Adam var för övrigt baserad på ett av de tidigare manuskripten från 1952-54, men helt omskriven. Detsamma gäller Soldat från Jorden.

I sextiotalets slut kom Lindbohm ut ur sin egen mycket speciella garderob, i och med att han i intervjuer, artiklar och böcker bekände sig som reinkarnationen av sin moster och åberopade tidiga minnen som stöd för detta. Hans skrivande kom under senare delen av hans liv alltmer att präglas av ockultism och minnen av en hel serie tidigare liv i intergalaktiska miljöer. Han hade tvekat att öppet tala om detta en längre tid, eftersom han som han sade till Bertil Mårtensson och andra inte velat bli ansedd som galen.

Efter sjuttiotalet skrev Dénis Lindbohm ett stort antal uppskattade science fiction-romaner och även en kriminalroman. Sina ockultistiska böcker utgav han på eget förlag. Vissa texter finns tillgängliga via nätet (se bibliografin)).

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Totalt har Lindbohms insatser gett honom en central plats som legend inom svensk science fiction-fandom och som inhemsk science fiction-författare. Detsamma kan säkert också sägas om hans plats inom ockultism, reinkarnation och livsmystik. Som person var han mer tillbakadragen än han var i skrift, vänlig, men med ett utvecklat sinne för välformulerad ironi.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Draksådd (stencilutgåva, 1965)
  • Mörker över Malmö (1969)
  • Mörkrets fåra (1970)
  • Jagets eld (1971)
  • Soldat från jorden (1973; baserad på ett tidigare manuskript först publicerad som följetong i sf-fanzinet SF-Forum)
  • Stjärnpesten (1975)
  • Eden utan Adam (1975)
  • Flygande gift (1975)
  • Stjärnvargen (1978)
  • Domens stjärnor (1978; fulltext i Projekt Runeberg)
  • Den gyllene randen (1979)
  • Regression (1979)
  • Nattens lösen (1979)
  • Bevingaren (1980)
  • Frostens barn (1980)
  • Solens vargar (1980)
  • A-ett (1980)
  • Eko över bron (1982)
  • Edens nyckel (1982)
  • Domens rötter (1983)
  • Eldens barn (1983)
  • Nattsidan (1983)
  • Gaias gudbarn (1983)
  • Spegelspelet (1984)
  • Allt har sin tid (1984)
  • Vägens förra slut (1984)
  • Glömda gudars väg (1985)
  • Vatten över huvud taget (1985)
  • Blå tornet (1985)
  • Siaren som sover (1985)
  • Vägen bortom Lövestad (1986)
  • Domedagens skymning (1986)
  • Evig exil (1986)
  • Droppar av dis och eld (1987)
  • Världförvist (1987)
  • Trollmakt (1987)
  • Dockan från Fomalhaut (1987)
  • Pentagram, Maktens portal (1988)
  • Det kom en orm till Eden (1988)
  • Skuggor över Elysion (1989)
  • Spegelns tredje sida (1989)
  • Blod på solen (1990)
  • Den magiska gåvan (1990)
  • Där blott andar vandrar (1991)
  • Stjärnbollen (1991)
  • Ljuset är själens färg (1992)
  • Den trolska världen (1992)
  • Magins system (1993)
  • Vägen som mörkret belyste (1993)
  • Fången är den fries dröm (1994)
  • Bortom barriären (1994)
  • Gudarnas lekskola (1995)
  • Pentagram – Maktens portal (andra upplagan) (1995)
  • Vi som är svärmen (1996)
  • Möten med makterna (1996)
  • Magins program (1997)
  • Legenden av stoft och stjärnor (1997)
  • Magi (1998)
  • Genom det inres port (1998)
  • Drömmens dimension (1998)
  • Makten som skapar och förgör (1999)
  • De ofödda (1999)
  • Bevingaren (Ny utgåva) (2000)
  • Vid stjärnhjulets rand (2000)
  • Vägen genom pentagram (2001)
  • Magins problem (2002)
  • Makten som botar (2002)
  • Vi möttes i Babylon (2003)
  • Väktarna vid världens rand (2003)
  • Pentagrams andra sida (2004)
  • Den inre väktaren (2004)
  • Världar runt hörnet (2005)
  • Kvatur-Glon (2005)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]