Eugen Semitjov

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Eugen Semitjov
Född 22 maj 1923
Stockholm, Sverige
Död 12 juni 1987 (64 år)
Stockholm, Sverige
Yrke Rymdexpert, författare, tecknare, journalist
Nationalitet Sverige Svensk
Språk Svenska
Make/maka Inga Brink
(1952–1961)
Anne-Marie Machnow
(1963–1979)

Eugen Semitjov, född 22 maj 1923 i Engelbrekts församling, Stockholm[1], död 12 juni 1987 i Sankt Görans församling, Stockholm, var en svensk tecknare, författare, rymdexpert och journalist. Han är mest känd för sina artiklar, böcker och illustrationer om rymden. Från 1942 till 1957 tecknade han serien Allan Kämpe. År 1972 fick han Stora journalistpriset.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund och tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Semitjovs föräldrar kom till Sverige år 1923 från Sovjetunionen. Fadern hette Vladimir Semitjov och brodern Vladimir 'Volodja' Semitjov, båda var också författare. Eugen Semitjov hade teknisk utbildning och hans chef ansåg att han hade teckningstalang så han blev skickad till Berghs Reklamskola. Senare blev han tecknande motorjournalist i Stockholm.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Semitjov tjänstgjorde under andra världskrigetF8 Barkarby som flygmekaniker. Enligt hans egen utsago började han teckna serien Allan Kämpe under de pass på F8 då det inte hände något utan alla väntade på order. Från 1942 till 1957 tecknade han sedan serien som närmast är att likna vid en svensk Blixt Gordon.

Efter 1947 började han utföra tecknade rymdreportage och blev en föregångare på området nyhetsgrafik. Som science fictionskribent och författare hade han rymden som sitt specialämne. När Sputnik sändes upp 1957 så fick han göra teckningen som fyllde hela Aftonbladets förstasida.

Eugen Semitjov skrev flera populärvetenskapliga böcker och artiklar för tidningar om rymdfart och annan forskning. Semitjov skrev även en del böcker om kontroversiella fenomen, till exempel UFOn och det paranormala, på ett nyfiket och fantasieggande vis, bland annat inspirerad av teorier av Erich von Däniken, med flera, om att världsreligionernas grundare var tillresande utomjordingar, bland annat med hänvisning till att glorian i medeltidsmålningar av Jesus kunde se ut som en rymdhjälm. När rymdkapplöpningen startade blev författandet och illustrerandet av tidningsartiklar så omfattande att han inte hann med att skriva några böcker. Det syns i utgivningen av de böcker han skrev.

Sitt internationella genombrott fick Eugen Semitjov 1960, då han sändes till Sovjet av Allers förlag för att skriva om den ryska rymdforskningen. Han blev den första västjournalisten som fick förmånen att intervjua kosmonauten Jurij Gagarin direkt på dennes eget språk, ryska, efter att denne blivit den första människan i rymden. Han bevakade fyra av de sex månfärderna på plats i USA, och rapporterar om dem i svenskpress, Vid den första månlandningen 1969, medverkar Semitjov som bisittare i Bengt Feldreichs direktsända TV månvaka, som den rymdexpert han verkligen var. 1972 tilldelades Semitjov Stora Journalistpriset i gruppen för annan periodisk press med motiveringen; "för en lysande populärvetenskaplig journalistik, som från science fiction området övergått till verklighetsnära och realistiska reportage med årets serie i Allers "Vår dramatiska framtid" som kulmen". Tre år senare, 1975, tilldelas Semitjov även Jules Verne-priset. Han följde även första uppskjutningen av rymdskytteln på plats i Florida.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Eugen Semitjov – tidigare folkbokförd Semitjow[2] – var 1952–1961 gift med skådespelaren Inga Brink (1913–2010) och 1963–1979[3][1] med skådespelaren Anne-Marie Machnow (född 1937)[2].


Eugen Semitjov-priset[redigera | redigera wikitext]

Han var med i föreningen Svenska Rymdrörelsen när den grundades 1984 för att främja intresset för rymdfart i Sverige. Föreningen bytte namn till Svenska Rymdsällskapet och försvann sedan på 1990-talet. Svenska Rymdrörelsen grundade ett pris till hans minne som heter Eugen Semitjov-priset[4].

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Allan Kämpe-albumet (1951)
  • Fyra Filmrutor (1952)
  • Bilfirman 3 1/2 (1956)
  • Tex på farligt spår (1956)
  • Det största äventyret (1958)
  • Måns och Mona på månen (1960)
  • Det kommer en dag då hela världen håller andan (1973)
  • De otroliga tefaten (1974)
  • Den hundraåriga spådomen (1975)
  • Allan Kämpe 1942-1957 (1976)
  • Bortom tid och rum (1977)
  • Mannen från framtiden och När tiden vände : 2 fantastiska romaner (1978)
  • UFO-fjället (1978)
  • Den jagade bilen (1979) ( Det här är samma bok som Bilfirman 3½, utgiven under annan titel och med annat omslag )
  • Mellan dröm och verklighet : Rapport från den inre rymden (1979)
  • Fantastiska världar (1980)
  • Katastrofernas planet (1982)
  • Rymdtecknaren (1983, självbiografisk)
  • Den stora kometen och andra fenomen i rymden (1985)
  • Garbofilmen vi aldrig fick se (1986)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  3. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  4. ^ Ariel Borenstein (2012). ”På spaning efter den svenska rymdrörelsen”. Populär Astronomi. http://www.popast.nu/arkiv/nummer-3-september-2012. Läst 2013-06-10. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]



Camera-photo.svg Selma Lagerlöf.png Denna biografiska artikel om en svensk person behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.