Sexuella revolutionen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För boken, se Den sexuella revolutionen (bok).

Sexuella revolutionen är en benämning på de händelser i västvärlden som sedan 1950-talet inneburit att normbildningen rörande sexualitet förändrats. En föregångare fanns kortvarigt på 1920-talet. En förutsättning för den sexuella revolutionen var legaliserandet av preventivmedel och liberalare abortlagar, även om flera länder som anses berörda av "revolutionen", t ex Irland och flera länder i Östeuropa och Latinamerika, fortfarande har hårda begränsningar kring abort.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Den officiella sexualmoralen i det kristna västerländska samhället fram till 1900-talet innebar att människors, främst kvinnors, sexualitet skulle kontrolleras på olika sätt. Främst utövades denna kontroll genom att sex endast var tillåtet inom äktenskapet. Sedan urminnes tider har det dock inofficiellt funnits möjlighet för män att skaffa sig älskarinnor, besöka prostituerade etc. S.k. frillobarn kunde ofta erkännas likaberättigade med inomäktenskapliga, och i konsekvens därmed kunde frillor uppnå en viss status. Sexualiteten i sig var ofta undertryckt, skuld- och skambelagd. Om 1700-talets överklass, särskilt i Frankrike, betraktades som frivol och erotiskt lättsinnig, gällde det motsatta om den engelska victorianismen (1840-1900). Drottning Victorias regeringstid är känd för den moralism, bigotteri och hyckleri på det sexuella området som då var rådande.[1] Samtidigt som man förträngde alla sexuella impulser — det påstås att nakna stolsben fick döljas med tyg för att undvika olämpliga associationer — var prostitutionen särskilt i London synnerligen utbredd.

Den sexuella revolutionen[redigera | redigera wikitext]

Både Sigmund Freud, Wilhelm Reich och Emma Goldman ville frigöra individen från det sexuella förtrycket, och i Sverige arbetade Elise Ottesen-Jensen och Hinke Bergegren med sexualupplysning. Redan 1933 tog de initiativet till grundandet av RFSU, som gjorde sitt till att preventivtekniken spreds. I slutet av 1950-talet öppnade Inge & Sten en frågespalt i Expressen, där de mycket öppenhjärtigt resonerade kring insända frågor om sexualitet. Kinseyrapporten slog ner som en bomb i USA i januari 1948. I rapporten visade det sig till exempel att sex före äktenskapet, utomäktenskapliga förbindelser, onani och homosexualitet var väldigt mycket mer vanligt än vad de konservativa kristna i USA kunde acceptera. 1953 kom en uppföljning, men det skulle dröja till 1960-talet innan den "sexuella revolutionen" slog igenom i västerlandet. Kvinnans frigörelse främjades av p-piller och fri abort, men också av att hon fått ökat inflytande på arbetsmarknaden och därmed minskat sitt ekonomiska beroende av man och äktenskap. Denna frigörelse innebar att kvinnan erkändes som en jämbördig motpart till mannen, som ett sexuellt subjekt, med egna behov. Under 70-talet fortsatte W.H. Masters och V. Johnson forskningen om sexualiteten, vilket bl.a. ledde till en uppvärdering av clitorisorgasmen visavi vaginalorgasmen hos kvinnor.

Pornografi som tidigare ansetts som mycket fult, började nu diskuteras öppet. En av debattörerna var liberalen Hans Nestius, som under 60-talet arbetade för rätten till fri abort. I vissa länder är däremot abort fortfarande förbjudet. Ofta anges religiösa skäl vara orsaken till förbudet. Bengt Anderbergs "Kärlek"-antologi utkom med litterär erotik av seriösa författare. I biosalongerna visades först ställvis lätt vågade filmer som Hon dansade en sommar och Sommaren med Monika, utmynnande 1967 i Jag är nyfiken - gul som var tämligen sexcentrerad och helt oförblommerat visade allt. Kåsören Olle Carle yttrade att de "I en ek gjordes saker som man fordom inte gjorde ens i lönn". De ansågs i många länder vara mycket kontroversiella filmer och på grund av detta blev Den Svenska Synden ett internationellt begrepp. Bilden av "Hot Love and Cold People" kom fram. Sexuell liberalism sågs som en del av moderniseringesprocessen som genom att bryta ner traditionella gränser skulle leda till frigörelse av naturliga krafter. [2]

Även synen på homosexuella ändrades. I flera europeiska länder avkriminaliserades homosexualitet, bland annat i Storbritannien 1967, Västtyskland 1969 och Finland 1971.

Fri kärlek blev slagordet under sent 60-tal, och äktenskapsinstitutionen var i gungning. En kvinna i en tidnings sexrådgivningsspalt vid den här tiden svarade på frågan "Samlag eller onani?" med "Samlag, för då får man träffa folk!" Kärnfamiljen kritiserades för att vara en patriarkalisk servicefunktion och en instängd uppväxtmiljö, och bostadskollektivet framstod som ett alternativ.

Motreaktionen[redigera | redigera wikitext]

Först på 1980-talet kommer en motreaktion och en av de viktigaste anledningarna till denna är aidsepidemin. Värst drabbade blev inledningsvis män som har sex med män, men hela samhällsklimatet påverkades. Till exempel så infördes Bastuklubbslagen i Sverige 1987. Grundlagen ändrades så att vissa pornografiska bilder förbjuds, och sexköpslagen, ett förbud mot köp av sexuella tjänster, införs i Sverige. Liknande lagar infördes i en del andra länder, medan i t ex Nederländerna var lagarna mer liberala. Bland ungdomar diskuteras återigen vikten av att vara oskuld fram till giftermålet eller rent av att leva i celibat.[3]

Konsensus[redigera | redigera wikitext]

Den gamla viktorianska sexualmoralen har idag ersatts av en ny sexualmoral där det viktiga inte är det äktenskapliga bandet, utan att inte sprida eller utsätta sig för sexuellt överförbar smitta och att visa respekt för sin permanenta eller tillfälliga partner. Sexuella parförhållanden med ömsesidiga krav på trohet kan idag inledas av unga tonåringar, men det förekommer även sk öppna förhållanden.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Kinsey, Alfred C.: Sexual Behavior in the Human Male. (1948)
  • Kinsey, Alfred C.: Sexual Behavior in the Human Female. (1953)
  • Masters WH, Johnson V: Human sexual response. Boston: Little, Brown & co; 1966
  • Masters WH, Johnson V: Human sexual inadequacy. Boston: Little, Brown & co; 1970
  • Reich, Wilhelm: Den sexuella revolutionen. (1970)
  • Brinton, Maurice: Auktoritär uppfostran, sexuellt förtryck och politikens irrationalitet. (1970)
  • Ullerstam, Lars: De erotiska minoriteterna. (1964)
  • Marklund, Carl: "Hot Love and Cold People. Sexual Liberalism as Political Escapism in Radical Sweden" I: NORDEUROPAforum 19 (2009:1), 83-101, http://edoc.hu-berlin.de/nordeuropaforum/2009-1/marklund-carl-83/XML/

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Love, Brenda:Encyclopedia of Unusual Sex Practices. Greenwich Editions 1995. s. 291-292.
  2. ^ Carl Marklund: "Hot Love and Cold People. Sexual Liberalism as Political Escapism in Radical Sweden" I: NORDEUROPAforum 19 (2009:1), 83-101, http://edoc.hu-berlin.de/nordeuropaforum/2009-1/marklund-carl-83/XML/)
  3. ^ På ett mer allmänt plan säger Matilda Lindgren i sitt arbete Obligatorisk Sexualitet och Asexuell Existens (2007) om detta fenomen: "I ett genussystem strukturerat utifrån utbyte av kvinnor bestäms kvinnans position av hennes värde som gåva, och den önskvärda kvinnligheten blir då en kvinna som inte själv begär, utan enbart besvarar andras begär. Mannen är hela utbytesprocedurens subjekt, och sålunda även sexuellt subjekt. Kvinnans roll som gåva och icke-aktör i detta utbytessystem kräver att hon är avhållsam, passiv och förblir oskuld fram till giftermålet - sexuella praktiker är något som hotar att degradera hennes värde."
  4. ^ Ny rapport visar nya sexualvanor RFSU, 22 januari 2008

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]