Deborah Cox

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För hennes självbetitlade debutalbum, se Deborah Cox (album).
Deborah Cox
Deborah Cox Miami2.jpg
Födelsenamn Deborah Cox
Pseudonym(er) Queen of Dance
Född 13 juli 1974 (40 år)
Bakgrund Kanada Toronto, Ontario, Kanada
Genre(r) R&B, Dance, Pop
Roll Sångerska, musikproducent, skådespelerska
År som aktiv 1995 – nu
Skivbolag Arista (1995–2000)
J (2000–2003)
Decca (2007)
Image/Deco (2008–present)
Artistsamarbeten Tamia, Kelly Price, Whitney Houston, Dallas Austin, Rodney "Darkchild" Jerkins
Webbplats DeborahCox.com

Deborah Cox, född 13 juli 1974 i Toronto, är en kanadensisk, platinasäljande, prisbelönt R&B-sångerska, skådespelerska och filmproducent som hade stora framgångar under 1990-talet.

Tidigt år 1995 släpptes Deborah Coxs debutsingel "Sentimental" som blev en smash-hit på USA:s R&B-lista och en stadig framgång internationellt med topp-fyrtio placeringar på de flesta listor singeln låg på. Den 12 september 1995 släpptes sångerskans debutalbum, Deborah Cox. Framhävd av skivans första singel, sålde debutplattan över 1 miljon kopior. Albumets andra singel, "Who Do U Love", blev en dunderhit som sålde över 500 000 exemplar enbart i USA. Låten blev även Coxs första listetta på USA:s danslista och en topp-tjugo singel på majoriteten av alla andra listor låten låg på internationellt. Det andra studioalbumet, One Wish, gavs ut år 1998 och markerade ett kraftigt kommersiellt uppsving för sångerskan. Albumet blev Coxs bästsäljande till dato[när?] och certifierades platina av RIAA. Cd:ns ledande singel, "Nobody's Supposed to Be Here", bröt alla rekord i USA:s musikhistoria när den låg etta 14 raka veckor på landets R&B-singellista. Deborah Cox behöll rekordet i över åtta år. Av den stora publicitet som albumet genererade hade även senare musiksinglar stora kommersiella framgångar. "It's Over Now" blev en ytterligare förstaplats-hit på danslistan och "We Can't Be Friends" nådde en åttonde respektive första plats på Billboard Hot 100 och Hot R&B/Hip-Hop Songs. Framgångarna gjorde Deborah Cox till en av Kanadas framgångsrikaste musikartister under 90-talet.

Det tredje studioalbumet, The Morning After, släpptes den 5 november 2002. Skivan är influerad av hiphop-musik och är sångerskans högst listpresterande musikalbum hittills[när?] i karriären. 2007 släpptes Coxs jazz-debut, Destination Moon, som blev en kommersiell succé på USA:s jazz-lista där den nådde en 3:e plats. Skivan hyllades och rankades som en av de bästa jazz-utgivningarna under 2007. Albumet mottog därefter även en Grammy Award-nominering. År 2008, efter ett uppehåll från R&B-genren på över 6 år, gjorde Deborah Cox ett comeback-försök med The Promise. Sångerskans femte studioalbum såldes sämre än tidigare album-hits under 1990-talet. Dess andra singel "Beautiful U R" blev trots det sångerskans bäst presterande musiksingel på nästan 10 år.

Deborah Cox omnämns ofta som en av Kanadas ledande kvinnliga R&B-musiker som har sålt över 5 miljoner album internationellt fram till 2008[1]. Hon är också känd för att vara framgångsrik inom dansmusik-genren. Med över tio förstaplats-hits på den amerikanska danslistan Billboard Hot Dance Club Play tituleras hon ofta som "Drottningen av dansmusik"[2].

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Deborah Cox växte upp i Scarborough, Toronto. Hon är dotter till föräldrar av afro-guyanskt påbrå. I det kristna hemmet hade familjemedlemmarna en nära relation till varandra och vardagen centrerades kring familjemiddagar och kyrkobesök. Coxs mamma och styvpappa lyssnade mestadels på reggae och klassisk R&B/Soulmusik. En av flickans barndomsidoler blev Gladys Knight. Vid 12 års ålder vann Deborah en talangtävling vilket ledde till chansen att få sjunga i olika TV-reklamer. Efter att ha gått i flera katolska skolor studerade hon vidare på den prestigefyllda Claude Watson School som tonåring. Där läste Deborah klassisk musik och jazz. "Det var inte direkt vad jag ville göra" avslöjade Cox i en intervju. "Men det öppnade mina ögon för klassisk musik som senare kom att bli ett av fundamenten för min sångträning." Under skolgången kunde sångerskan ändå bibehålla en nära relation med R&B-musiken då hon framträdde på nattklubbar och olika lokala tillställningar med egenskrivna låtar. Vid 15 års ålder träffade Cox Lascelles Stephens, en gaffeltrucksförare på dagen och hiphop-producent och låtskrivare på natten[3]. Tillsammans gjorde paret, som efter några år kom att bli romantiskt involverade, flera demoinspelningar som de skickade till några av Kanadas största skivbolag. Inga av bolagen nappade på inspelningarna och skyllde på att de redan hade fullt med artister signerade under sig[4].

Frustrerade flyttade Cox och hennes pojkvän, Stephens, till Los Angeles år 1994. Tack vare flytten fick Deborah chansen att göra intryck på Arista Records chef Clive Davis som startat karriärer åt artister som Bruce Springsteen, Toni Braxton och Whitney Houston[5]. "Det var väldigt skrämmande." förklarade Cox i en intervju. "Jag bytte kanske outfit tio gånger- jag visste ju inte vad som var lämpligt att bära vid ett möte med en skivbolags vd." Deborah sjöng för Davis som erbjöd sångerskan ett skivkontrakt omedelbart. "Den där kombinationen av en spektakulär röst, skönhet och förmågan att kunna skriva sina egna låtar är väldigt ovanlig" förklarade bolagschefen för Macleans. Deborah Cox började att arbeta som körsångerska åt Celine Dion. Divan lärde Deborah mängder av tricks och knep för att hålla en mästerlig röst på topp under pressen från en superkarriär. I mitten av 1995 började sångerskan arbeta på ett debutalbum[3].

Liv och karriär[redigera | redigera wikitext]

1995-1997: Deborah Cox och byte av manager[redigera | redigera wikitext]

Clive Davis kom att bli chefsproducent för arbetet och anlitade några av 90-talets hetaste låtskrivare och musikproducenter för projektet. Majoriteten av albumets innehåll kom att skapas av Dallas Austin, Babyface Keith Crouch och Daryl Simmons. "Vi ville skapa riktiga låtar med tidlös kvalité" förklarade Deborah i en intervju med Jet Magazine samma år[5]. Den 12 september släpptes Deborah Coxs självbetitlade debutalbum. Skivan debuterade på en 105:e plats på USA:s Billboard 200 och klättrade som högst till en 102:a plats följande vecka. Deborah Cox föll ur listan en månad senare men gick in igen efter flera veckor och låg till slut sammanlagt 16 veckor på listan[6]. Albumet presterade avsevärt bättre på Billboards förgreningslistor; på R&B-listan klättrade den till en 25:e plats och höll sig kvar på den i nästan ett helt år. På Billboard Top Heatseekers, en topplista som mäter försäljningen av album för nya artister, klättrade skivan till en första plats[6]. Sammanlagt framhävde albumet 6 radio och CD-singlar, däribland albumets första singel, "Sentimental" som blev en smash-hitt på USA:s R&B-lista och uppföljaren "Who Do U Love" som blev en ännu större superframgång både inhemskt och internationellt än föregångaren och sammanlagt sålde över 500,000 kopior[7]. Debutalbumet blev en kritikerhyllad succé som efter en tid sålde över 1 miljon kopior enbart i USA[3]. Följande år mottog Deborah Cox flera priser och nomineringar; hon vann en Juno Award med utmärkelsen "Best R&B/Soul Recording" för debutalbumet samt nominerades till en American Music Award för "Favorite New Artist - Soul/Rhythm & Blues".

Deborah Cox turnerade större delen av 1996 och lärde sig samtidigt att ta större kontroll över sin egen karriär. Sångerskan bytte manager och styrde upp affärerna på ett bättre sätt. "Jag började förstå att det handlar om affärerna- inte om vänskap. Det hjälpte mig att lösgöra mig artistiskt." mindes Cox vid en tillbakablick. följande år spelade Cox in ett soundtrack, "Things Just Ain't the Same", till filmen Money Talks. Låten gavs ut som singel men misslyckades dessvärre att ta sig över topp-fyrtio på USA:s singellista Billboard Hot 100. En dans-remix av låten släpptes senare som hade betydligt större framgång och toppade USA:s danslista i flera veckor.

1998-2001: One Wish[redigera | redigera wikitext]

I början av 1998 började nu Deborah Cox, som hade fått större inflytande hos sitt skivbolag, att handplocka musikproducenter och låtar för en uppföljare till debutalbumet[3]. Sångerskan skrev tre låtar själv till albumet och jobbade med David Foster, DJ Quik och Naughty by Natures Kay Gee på resten av materialet. Vokalisten och låtskrivaren Montell Jordan och musikproducenten Shep Crawford komponerade tillsammans en demoversion av en gospelinfluerad ballad vid namn "Nobody's Supposed to Be Here". De spelade låten för Cox som bokstavligt tappade hakan[3]. "Jag bara visste i mitt hjärta att jag skulle spela in den låten." avslöjade hon i en intervju med Ebony och fortsatte: "Jag har alltid velat göra något som skulle ta mig i en helt annan riktning än vad jag tidigare gjort."[8] Låten valdes senare som skivans ledande singel och tillbringade rekordmånga fjorton veckor på toppen av USA:s R&B-lista samt 8:a veckor som tvåa på USA:s Billboard Hot 100. Musiksingeln, som en kort tid senare certifierades platina av RIAA, är idag Deborahs bäst säljande och listpresterande musiksingel. Tack vare första singelns publicitet skyndade Arista Records att ge ut Deborahs andra studioalbum, One Wish, som hade stor framgång på USA:s R&B-lista där den klättrade till en 14:e plats och sammanlagt tillbringade hela 64 veckor. Medan One Wish blev ännu en listetta på Billboards Top Heatseekers misslyckades skivan att nå någon högre placering än en 72:a på Billboard 200.

1999 hade One Wish certifierats guld av RIAA samtidigt som Deborah Cox hade en stor turné tillsammans med R. Kelly för att marknadsföra skivan[8]. Albumets andra singel, "It's Over Now", skrevs och producerades av Kay-Gee och gavs ut den 4 maj 1999[8][9]. Låten misslyckades att matcha första singelns framgångar men blev en ytterligare listetta på USA:s danslista[10]. "We Can't Be Friends", en duett med R. L. Huggar från bandet Next, valdes ut som skivans fjärde singel. Låten blev en ytterligare smash-hit för Deborah Cox med en 8:e respektive 1:a plats på USA:s Billboard Hot 100 och Hot R&B/Hip-Hop Songs[11]. Efter att blivit utsedd som en av 90-talets mest framgångsrika och välkända artister förenade sig Deborah med den Grammy Award-vinnande sångerskan Whitney Houston. Tillsammans spelade kvinnorna in en duett vid namn "Same Script, Different Cast". Låten gavs ut som en singel år 2000 och blev snabbt en stor framgång på USA:s R&B-lista där den nådde en 14:e plats samt en första plats på USA:s danslista.

Fortsättningsvis spelade Cox in en ny låt; "Absolutely Not!", ett soundtrack till filmen Dr. Dolittle 2 (2001). Remixversionen av singeln, som uppmuntrade kvinnor att stå upp för sig själva, blev en ytterligare listetta på USA:s danslista[12]. Samma år gifte sig sångerskan med sin High School-förälskelse Lascelles Stephens vid en ceremoni i Negril, Jamaica[13]. Hon började även att spela in material till ett ännu-inte-namngivet tredje studioalbum i slutet av året.

2002-2007: The Morning After, skådespelardebut och Destination Moon[redigera | redigera wikitext]

Coxs tredje studioalbum, The Morning After, gavs ut i november 2002 av skivbolaget J Records[14]. Den hiphop-inspirerade skivan producerades till stor del av topp-producenterna Jermaine Dupri, Shep Crawford och Rodney "Darkchild" Jerkins[14]. Albumet blir till dato sångerskans högst-listpresterande musikalbum och klättrade till en sjunde plats på USA:s R&B-lista och till en 38:e plats på Billboard 200[15]. The Morning After tappade dock positioner på listorna och föll ur dem snabbare än föregående album. Till dagens dato har albumet sålt 200,000 kopior, avsevärt mindre än One Wish och Deborah Cox[16]. "Up & Down (In & Out)" valdes som skivans ledande singel och nådde en 58:e plats på USA:s Billboard Hot R&B/Hip-Hop Songs men misslyckades att ta sig in på någon annan musiklista[17]. De senare singlarna följde Deborah Coxs trend att toppa USA:s danslista men misslyckas att matcha liknande framgång på övriga listor[18]: Skivans andra singel "Mr. Lonely" och fjärde singeln "Play Your Part" blev båda listettor på USA:s Hot Dance Club Play men tog sig aldrig in på några andra listor och skapade därför minimal publicitet för Cox[17]. En tid senare skapade sångerskan dock återigen musikhistoria när hennes cover av Phil Collins "Something Happened on the Way to Heaven" tillbringade hela tio veckor som etta på USA:s danslista.

År 2004 gjorde Deborah Cox broadway-debut i musikalen Aida[19]. Sångerskans prestationer hyllades av kritiker som uppskattade Coxs skådespeleri. Richard Ouzounian, skribent för nyhetstidningen Toronto Stars, lyfte fram henne som den bästa "Aidan" hittills[20]. Deborah som vid tidpunkten kände allt starkare missnöje över musikbranschen och dess alltmer dator-drivna karaktär valde att göra ett uppehåll med musiken och gick bara in i studion en gång under året för att spela in en remix av "Easy as Life"[20]. Efter att ha spelat i Aida fram till april, 2004, förlängde hon sedan sitt kontrakt fram till september[21]. Följande år spelade hon in filmmusik, "Nobody Cares", till Hotel Rwanda.

Efter att mer eller mindre varit borta från musikbranschen sedan 2002:s The Morning After, återkom sångerskan år 2007 med en jazz-tribut till den legendariska sångerskan Dinah Washington[22]. Destination Moon släpptes den 19 juni 2007, och bestod av en samling jazz och blues-orienterade låtar. "Det är ett koncept-album jag har haft i tankarna i flera år. En sida av mig själv som jag jar hållit dold." förklarade sångerskan i en intervju[23]. Många ställde sig frågande över Coxs karriärval att efter flera år komma tillbaka med en samling gamla låtar. "Ett konstigt val av en artist vars popularitet långsamt har ebbat ut sedan sitt första album." skrev AllMusic i deras recension av skivan. Många kritiker uppmärksammade dock Deborah Coxs röst som "aldrig har låtit bättre"[24]. Sångerskans första album på över fyra år visade sig bli en kommersiell succé på jazzmarknaden. Destination Moon klättrade till första platsen på iTunes Jazz Chart[25] och tog sig till en tredje plats på Billboard Jazz Albums där den sammanlagt tillbringade 14 veckor på listan[26]. Jazzalbumet visade sig även vara framgångsrik på andra musikmarknader och klättrade till en 24:e plats på USA:s R&B-lista[26]. Cox nya album blev uppskattat av kritiker som tyckte att albumet var "lekfullt" och "fräscht"[27]. Destination Moon rankades även som en av de tio bästa jazzalbumen under 2007[28] och belönades med en Grammy Award-nominering i kategorin "Best Engineered Album - Non Classical"[29].

"Mänskor ska få en känsla av optimism och känna att bra musik fortfarande är här. Att de uppskattar skivan. Det är vad jag hoppas att albumet lämnar för avtryck."[30]

2008-2010: The Promise och "The Queens Project"[redigera | redigera wikitext]

I tidiga 2008 grundade Deborah och hennes make Lascelles Stephens sångerskans egna skivbolag Deco Recording Group som distribueras av Image Entertainment. Därefter återupptog hon arbetet på ett ännu-inte-namngivet femte studioalbum som legat på planerade stadier sedan 2006. Eftersom sångerskans förra album, Destination Moon, bestod av jazz kände Coxs att det var dags att återvända till R&B-genren efter över 6 år; "Jag har haft lyckan att få röra mig i många olika musikgenrer men jag har verkligen saknat att göra R&B och tyckte att det var dags att återvända till det."[31]

Cox år 2008

Den 24 augusti hade den kommande skivans ledande singel, balladen "Did You Ever Love Me", premiär i USA. Singelns presterande på musiklistorna blev dock en besvikelse; den klättrade som högst till en 69:e placering på USA:s R&B-lista och misslyckades att ta sig in på någon av Billboards andra populära musiklistor[32]. Samtidigt jobbade Coxs i studion tillsammans med musikproducenter som John Legend, Jimmy Jam & Terry Lewis, Big Jim Wright, Shep Crawford och Devo Springsteen[33]. Sångerskans nya album, The Promise släpptes slutligen den 11 november 2008. The Promise debuterade på en 106:e plats på USA:s albumlista Billboard 200 och misslyckades att klättra högre. Som vid tidigare albumutgivningar hade albumet större framgång på USA:s R&B-lista där den klättrade till en 14:e placering[34]. Trots skivans respektingivande prestationer på R&B-marknaden står albumet idag för sångerskans lägsta förstaveckasförsäljning med minimala 6,419 sålda kopior. Fram till september 2009 hade skivan sålt 38,700 kopior i USA. The Promise andra singel, "Beautiful U R", släpptes digitalt till Amazon och Itunes den 16 september. Därefter internationellt, vilket blev Coxs första singel att ges ut internationellt sedan 90-talet. Det bas-orienterade midtempo-spåret blev Deborahs största framgång sedan 1998:s "We Can't Be Friends" och certifierades snabbt med guld-status för 20 000 digitala nedladdningar[35][36]. Singeln hade fortsatt stor framgång i Kanada följande där den klättrade till en 21:a placering på Hot Canadian Digital Singles[32] och till en 10:e plats på Canadian Hot 100[37]. Utöver detta hade hitten även topp-tio placeringar på de flesta Adult contemporary-listor i Coxs hemland[38]. I USA blev "Beautiful U R" sångerskans elfte listetta på landets danslista[32]. Skivans tredje och sista singel, "Saying Goodbye", släpptes som endast en radiosingel utan någon medföljande musikvideo. Den misslyckades att matcha föregångarens framgångar och tog sig inte in på någon musiklista men blev snabbt en av de mest spelade singlarna på radiostationer i Kanada[39]. År 2009 nominerades The Promise till en Juno Award med utmärkelsen "Best R&B Album" samtidigt som sångerskan turnerade i USA tillsammans med David Foster[40].

I september år 2009 avslöjades att Deborah Cox och två R&B-kompanjoner Tamia och Kelly Price hade format en ny supergrupp vid namn TDK[41]. Gruppen sattes ihop av Shep Crawford som tidigare producerat Coxs "Nobody's Supposed To Be Here" och Price' "As We Lay"[41]. Samma månad avslöjades att gruppen påbörjat arbete på ett debutalbum; The Queen Project, med producenter som Warryn Campbell, Kenneth "Babyface" Edmonds, R. Kelly, Raphael Saadiq och Crawford. Skivans första singel, "Queen", planerades för release tidigt år 2010[42]. I mitten av 2010 avslöjade dock sångerskan Tamia att projektet inte hade någon närliggande release och att gruppen nog hade varit lite för "naiva" med tidsplaneringen; "Vi hade luckor samtidigt i våra kalendrar men nu planerar Deborah sina broadway-shower, Kelly arbetar på sitt kommande album och jag likaså. Jag tror att arbetet får ligga på is ett tag."[43]

2011-framåt: Kommande sjätte studioalbum och broadway[redigera | redigera wikitext]

Vid slutet av 2010 cirkulerade flera rykten på olika nyhetssidor att Deborah Cox skulle återkomma till broadway[44][45]. I mitten av 2010 meddelade sångerskan själv i en intervju att hon kommer att ha huvudrollen i en ny pjäs efter 1930-talets Josephine Baker, en fransk sångerska och människorättskämpe[46]. Den nya pjäsen JOSEPHINE kommer att ha premiär under sommaren 2011[47].

Deborah Cox har också enligt uppgift börjat arbeta på sitt ännu-inte-namngivna sjätte studioalbum[47].

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Deborah Coxs diskografi
Studioalbum
Övriga album
  • 2003: Remixed (Remixalbum)
  • 2004: Ultimate Deborah Cox (Samlingsalbum)
  • 2009: Deborah Cox Remixed (Remixgsalbum)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Liknande artister;

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”~THE PROMISE 11.08~”. deborahcox.com. http://www.deborahcox.com/news/newsItem.cfm?cms_news_id=82. Läst 6 december 2010. 
  2. ^ ”Interview: Deborah Cox - Singer and Songwriter - Page 2”. blogcritics.org. http://blogcritics.org/music/article/interview-deborah-cox-singer-and-songwriter/page-2/. Läst 6 december 2010. 
  3. ^ [a b c d e] ”Gale Contemporary Black Biography:Deborah Cox”. Answers. http://www.answers.com/topic/deborah-cox. Läst 6 december 2010. 
  4. ^ ”Lilith love affair; Deborah Cox doesn't want it to end”. jam.canoe.ca. http://jam.canoe.ca/Music/Artists/C/Cox_Deborah/1999/08/28/744253.html. Läst 6 december 2010. 
  5. ^ [a b] ”Deborah Cox Shows Vocal Versatility on Debut Album”. Jet Magazine. http://books.google.se/books?id=MDsDAAAAMBAJ&pg=PA33&dq=deborah+cox&hl=sv&ei=uSD9TM--J4yeOtXihNUK&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=6&ved=0CD8Q6AEwBQ#v=onepage&q=deborah%20cox&f=false. Läst 6 december 2010. 
  6. ^ [a b] ”Deborah Cox - Deborah Cox”. Billboard. http://www.billboard.com/#/album/deborah-cox/deborah-cox/174555. Läst 6 december 2010. 
  7. ^ ”Deborah Cox Is Aida Beginning Feb. 17”. Playbill. http://www.playbill.com/news/article/84396-Deborah-Cox-Is-Aida-Beginning-Feb-17. Läst 6 december 2010. 
  8. ^ [a b c] ”Deborah Cox - Thanks to A Sooting Voice and Captivating Stage Presence, A New Star is Born in the Music World”. Ebony Magazine. http://books.google.se/books?id=2N0cLnaVGpQC&pg=PA36&lpg=PA36&dq=deborah+cox+ebony+magazine&source=bl&ots=uJ1_mXAyvv&sig=_vFbd7a8lmEaEtrLppYGH2oQ6fE&hl=sv&ei=wCwOTazaBs2eOubDlJEJ&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CBcQ6AEwAA#v=onepage&q&f=false. Läst 6 december 2010. 
  9. ^ It's Over Now on Amazon.com
  10. ^ ”It's Over Now - Deborah Cox”. Billboard. http://www.billboard.com/#/song/deborah-cox/it-s-over-now/1382932. Läst 6 december 2010. 
  11. ^ ”We Can't Be Friends - RL”. Billboard. http://www.billboard.com/#/song/deborah-cox/we-can-t-be-friends/1382934. Läst 6 december 2010. 
  12. ^ ”Deborah Cox - Billboard singles”. AllMusic. http://www.allmusic.com/artist/deborah-cox-p165869/charts-awards/billboard-singles. Läst 6 december 2010. 
  13. ^ ”Deborah Cox’s Family Album”. Essence Magazine. http://photos.essence.com/galleries/deborah_coxs_wedding_photos#126061. Läst 6 december 2010. 
  14. ^ [a b] ”The Morning After - Deborah Cox”. AllMusic. http://www.allmusic.com/album/the-morning-after-r611615. Läst 6 december 2010. 
  15. ^ ”The Morning After”. Billboard. http://www.billboard.com/#/album/deborah-cox/the-morning-after/554476. Läst 6 december 2010. 
  16. ^ ”Ask Billboard”. Billboard. http://www.billboard.com/#/features/ask-billboard-1001479179.story. Läst 6 december 2010. 
  17. ^ [a b] ”The Morning After, Billboard Singles”. AllMusic. http://www.allmusic.com/album/the-morning-after-r611615/charts-awards/billboard-single. Läst 6 december 2010. 
  18. ^ ”90s R&B Artists: Deborah Cox Biography”. RnB Heaven. http://www.rnbhaven.com/90s-music/artists/Deborah-Cox/28. Läst 6 december 2010. 
  19. ^ ”Deborah Cox Is Aida Beginning Feb. 17”. Paybill. http://www.playbill.com/news/article/84396-Deborah-Cox-Is-Aida-Beginning-Feb-17. Läst 6 december 2010. 
  20. ^ [a b] Ouzounian, Richard (2004). "New Stars Revive Broadway". Toronto Star. Sid. Okänt 
  21. ^ ”Deborah Cox Extends Aida Stay Through September”. Paybill. http://www.playbill.com/news/article/85909-Deborah-Cox-Extends-Aida-Stay-Through-September. Läst 6 december 2010. 
  22. ^ ”Deborah Cox Tells Why She Recorded Tribute CD To Dinah Washington”. Jet Magazine. http://books.google.se/books?id=7ToDAAAAMBAJ&pg=PA57&dq=deborah+cox+2007&hl=sv&ei=rYk9TejLHMjssga6yO3zBg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCcQ6AEwAA#v=onepage&q&f=false. Läst 6 december 2010. 
  23. ^ ”Deborah Cox Sings The Classic Songs Of Dinah Washington On Destination Moon”. gainformer.com. http://www.gainformer.com/files/Deborah%20Cox%20Sings%20Dinah%20Washington.htm. Läst 6 december 2010. 
  24. ^ ”Destination Moon”. allmusic.com. http://www.allmusic.com/album/destination-moon-r1027521/review. Läst 6 december 2010. 
  25. ^ ”Destination Moon #1 on iTunes”. deborahcox.com. http://www.deborahcox.com/news/newsItem.cfm?cms_news_id=32. Läst 6 december 2010. 
  26. ^ [a b] ”Destination Moon - Deborah Cox”. billboard.com. http://www.billboard.com/#/album/deborah-cox/destination-moon/902983. Läst 6 december 2010. 
  27. ^ ”Deborah Cox - Destination Moon (Decca)”. Jazz Times. http://www.deborahcox.com/news/newsItem.cfm?cms_news_id=42. Läst 6 december 2010. 
  28. ^ ”Top 10 Jazz CDs of 2007, from KPLU”. npr.org. http://www.npr.org/templates/story/story.php?storyId=16882535&sc=emaf. Läst 6 december 2010. 
  29. ^ ”Grammy nod for Deborah Coxs 'Destination Moon'”. deborahcox.com. http://www.deborahcox.com/news/newsItem.cfm?cms_news_id=52. Läst 6 december 2010. 
  30. ^ ”Deborah Cox - "Destination Moon" Interview”. youtube.com. http://www.youtube.com/watch?v=ZC_BMGgiFZY. Läst 6 december 2010. 
  31. ^ [http://www.deborahcox.com/news/newsItem.cfm?cms_news_id=77 ”DEBORAH COX RETURNS WITH NEW ALBUM THE PROMISE IN NOVEMBER”]. deborahcox.com. http://www.deborahcox.com/news/newsItem.cfm?cms_news_id=77. Läst 6 december 2010. 
  32. ^ [a b c] ”The Promise: Billboard Singles”. allmusic.com. http://allmusic.com/album/the-promise-r1440592/charts-awards/billboard-single. Läst 6 december 2010. 
  33. ^ ”To The Moon And Back: Deborah Cox reflects on jazz success in '07 and return to dance in '08”. divadivodance.com. http://www.divadivodance.com/pages2008/january/debcox.html. Läst 6 december 2010. 
  34. ^ [http://www.billboard.com/#/album/deborah-cox/the-promise/1186610 ”The Promise - Deborah Cox (2008)”]. billboard.com. http://www.billboard.com/#/album/deborah-cox/the-promise/1186610. Läst 6 december 2010. 
  35. ^ ”Deborah Cox’ promising indie decision”. canoe.ca. http://www.jam.canoe.ca/Music/Lowdown/2008/12/22/7827426.html. Läst 6 december 2010. 
  36. ^ ”Beautiful U R has gone GOLD in Canada”. deborahcox.com. http://www.deborahcox.com/news/newsItem.cfm?cms_news_id=99. Läst 6 december 2010. 
  37. ^ ”Canadian Hot 100 (9 jan, 2009)”. billboard.com. http://www.deborahcox.com/news/newsItem.cfm?cms_news_id=100. Läst 6 december 2010. 
  38. ^ ”Beautiful U R is #1”. deborahcox.com. http://www.deborahcox.com/index3.cfm. Läst 6 december 2010. 
  39. ^ ”Saying Goodbye hits radio”. deborahcox.com. http://www.deborahcox.com/index3.cfm. Läst 6 december 2010. 
  40. ^ ”David Foster and Friends Tour”. deborahcox.com. http://www.deborahcox.com/news/newsItem.cfm?cms_news_id=114. Läst 6 december 2010. 
  41. ^ [a b] ”Buzz Exclusive: Tamia, Deborah Cox & Kelly Price Form R&B Super Group”. thebeatdfw.com. http://thebeatdfw.com/word-on-the-street/jazze/buzz-exclusive-tamia-deborah-cox-kelly-price-form-rb-super-group/. Läst 3 december 2010. 
  42. ^ ”TDK - The Queen Project”. Rap Pages Magazine. http://rappagesmagazine.com/index.php?option=com_content&view=article&id=718:tamia-deborah-kelly-create-tdk&catid=42:celeb-411&Itemid=72. Läst 3 december 2010. 
  43. ^ ”Tamia talks New Album, Beyonce, & Country Music on Kempire Radio”. TamiaWorld. http://tamiaworld.com/tamia-on-kempire-radio/. Läst 3 december 2010. 
  44. ^ ”Deborah Cox Goes Back To Broadway”. perezhilton.com. http://perezhilton.com/2009-09-09-deborah-cox-goes-back-to-broadway. Läst 6 december 2010. 
  45. ^ ”Dance Diva Deborah Cox Back to Broadway”. advocate.com. http://www.advocate.com/Arts_and_Entertainment/Entertainment_News/Dance_Diva_Deborah_Cox_Back_to_Broadway/. Läst 6 december 2010. 
  46. ^ ”Deborah Cox To Return To Broadway As Josephine Baker in JOSEPHINE”. broadwayworld.com. http://broadwayworld.com/article/Deborah_Cox_To_Return_To_Broadway_As_Josephine_Baker_in_JOSEPHINE_20090908#ixzz1C5A6GGpN. Läst 6 december 2010. 
  47. ^ [a b] ”Deborah Cox To Play Josephine Baker In Broadway Musical”. hiphop.popcrunch.com. http://hiphop.popcrunch.com/deborah-cox-to-play-josephine-baker-in-broadway-musical/. Läst 6 december 2010.