Detransition

Detransition förstås vanligen som den process när en person som genomgått transition återgår till sitt vid födseln registrerade kön. Termen används ibland även för personer som genomgår en omtransition, det vill säga personer går vidare i sin process genom en ytterligare transition till ett annat kön än det vid födseln registrerade. Både detransition och omtransition kan bestå av en social, medicinsk och/eller juridisk process. Vissa individer detransitionerar/omtransitionerar tillfälligt och andra gör det permanent.

Den som genomgår en detransition kan återgå till att identifiera sig med sitt vid födseln registrerade kön men det förekommer också att personen återgår till sin gamla könsroll, och/eller genomgår behandling för att förmå kroppen att mer likna det kön personen registrerades som vid födseln, utan att för den skull tvivla på att könsidentiteten inte stämmer med det ursprungligen registrerade könet.

Detransition kopplas ofta ihop med ånger, även om ånger inte behöver ingå i upplevelsen. Detransition och ånger är olika fenomen som kan men inte behöver överlappa varandra.

Forskningen har ingen entydig bild av hur vanligt det är att någon detransitionerar, även om det är sällsynt. Orsakerna till detransition varierar, men en del forskning talar för att de vanligaste orsakerna är yttre, social påverkan.

De yttre faktorerna kan handla om påverkan från partner eller föräldrar, att transitionen upplevdes som för svår, diskriminering och trakasserier,social stigmatisering,och svårigheter att erhålla könsbekräftande vård.Andra yttre faktorer som kan påverka beslutet att detrinsitionera är oro för den fysiska eller psykiska hälsan, smärta efter kirurgi och komplikationer efter kirurgi. Interpersonella faktorer som kan påverka någon att detransitionera är önskan att bevara fertiliteten, förändrad politisk uppfattning eller förändrad uppfattning om ens könsidentitet eller sexualitet,

Det är relativt ovanligt med forskning om detransition. Inom politik och populärkultur är detransitionering ett omtvistat ämne. Vissa som detransitionerat rapporterar att de saknar stöd från sina tidigare HBT-vänner och familj. Olika sidor i debatten om detransition har rapporterat trakasserier från andra individer.Vissa människor ångrar sin detransition och och väljer att transitionera igen.Vissa organisationer med anknytning till omvändelseterapi har använt detransitionsberättelser för att driva på antitrans-agendor och lagstiftning.

Terminologi

Transition är den process en transperson genomgår för att ändra sitt könsuttryck och/eller sin kropp för att få detta att överensstämma med personens könsidentitet.

Detransition (också kallat retransition eller på svenska omtransition) är när personen genomgår en ytterligare transition där hen återgår till sitt vid födseln registrerade kön. Det finns ingen entydig definition av begreppet.

Vissa avser enbart situationen när någon efter könsbekräftande behandling både återidentifierar sig med sitt vid födseln fastställda kön, genomgår behandling för att återställa kroppen och återgår till sin gamla sociala könsroll. Ofta förutsätts då personen känna ånger, även om ånger inte behöver ingå i upplevelsen. Detransition och ånger är olika fenomen som kan men inte behöver överlappa varandra.

Andra avser personer som söker vård för att låta kroppen återgå till det ursprungliga könet, oavsett om personen återidentifierar sig med sitt vid födseln fastställda kön eller inte och oavsett om denne avser att återgå i sin gamla könsroll eller inte. Åter andra innefattar även de som detransitionerar under en period, för att exempelvis kunna bli gravida och föda barn och de som detransitionerar utan att det är ett eget val, till exempel för att de saknar tillgång till könsbekräftande vård. En del låter begreppet omfatta även de som detransitionerar innan de har hunnit erhålla någon typ av behandling. Det är inte alltid tydligt hur en avsändare definierar begreppet.

Även när personen går vidare i sin process genom en ytterligare transition till ett annat kön än det vid födseln regitrerade kallas ibland detransition men även termen omtransition används för den situationen.

Frivillig detransition

En frivillig detransition inleds av interpersonella orsaker. Det kan handla om en vilja att bevara fertiliteten, en förändrad politisk uppfattning eller förändrad uppfattning om ens könsidentitet eller sexualitet, Personen kan upphöra med sin hormonterapi för att de kroppsliga förändringar hen ville uppnå är uppnådda och ytterligare förändringar är inte önskade. Det kan också handla om att personen kom fram till att en transition inte var lösningen på de problem hen upplevde, utan att för den skull känna ånger. Det kan handla om en skiftande könsidentitet där det som då var eller upplevdes som sant kring könsidentiteten inte längre stämmer.

En frivillig detransition kan vara permanent men behöver inte vara det. Icke-binära transpersoner kan välja att kliva av och på hormonterapi utifrån behov, andra kan välja att tillfälligt kliva av hormonterapi för att återfå fertiliteten och kunna bli gravida eller bidra med spermier till en graviditet.

Påtvingad detransition

En del forskning talar för att påtvingad detransition på grund av yttre faktorer är den vanligaste formen av detransiton. Påtvingad detransition och detransition som sker på grund av desperation beror på yttre orsaker. Vanligt förekommande sociala faktorer är bland annat yttre påverkan från partner eller föräldrar som transpersonen är beroende av eller upplever att den måste lyda. Ett behov av att resa hem och vårda släktingar som inte skulle acceptera transitionen förekommer också som skäl till detransition. Det kan även handla om att förlusten av socialt stöd från viktiga personer (familj, kyrka) blev för svår eller att transitionen överlag upplevdes som för svår. Förlusten av socialt stöd från viktiga personer så som familj eller religiösa grupper kan upplevs som för svår. Andra sociala skäl kan vara ett behov att återvända till en miljö där transitionen inte skulle accepteras. Ett praktiskt sådant exempel kan vara att äldre personer upplever tvång att detransitionera för att de vet att de kommer vara beroende av andra för omsorg och uppfattar att den omsorgen inte kommer ges om de inte detransitionerar.

Diskriminering och trakasserier uppges också som skäl till detransition. Det förekommer också att personer detransitionerar på grund av påverkan från anti-transrörelsen. Diskriminering anknyter till ekonomiska skäl, där svårighet att skaffa eller behålla en anställning eller annan påverkan på möjligheten att försörja sig själv efter transition kan leda till yttre påverkan. Till ekonomiska skäl kan även svårigheter att betala för fortsatt hormonterapi eller kirurgi kan räknas.

Andra yttre faktorer som kan påverka beslutet att detransitionera är medicinska orsaker. Det kan handla om oro för den fysiska eller psykiska hälsan, smärta eller komplikationer efter kirurgi eller att upplevelsen av att transitionen överlag var allt för svår att genomgå. Det finns också svårigheter att erhålla könsbekräftande vård, till exempel för att behandlingen inte erbjuds, för att det saknas tillgång till könsbekräftande vård inom rimliga avstånd eller för att personen är intagen på anstalt.

Personer som av yttre skäl känt sig mer eller mindre tvingade att detransitionera kan välja att påbörja en transition igen för att leva som sitt självidentifierade kön om de yttre faktorerna försvinner.

Se även

• Cass-rapporten

Externa länkar

• Detransinfo svensk sajt om och kring detransitionerare