Dykarantiloper
| Dykarantiloper | |
 Natal dykare, Cephalophus natalensis | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Underordning | Idisslare Ruminantia |
| Familj | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj | Dykarantiloper Cephalophinae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cephalophinae | |
| Auktor | Gray, 1871 |
| Släkten | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Dykarantiloper (Cephalophinae) är en underfamilj slidhornsdjur som omfattar 17 arter fördelade på två släkten: skogsdykare och savann- eller buskdykare. Gruppen kallas även tofsantiloper, skogsantiloper eller helt enkelt dykare. Namnet kommer sig av att deras föredragna flyktmetod är att dyka in i ett busksnår.
Kännetecken
Dykarantiloperna är relativt små: 115-145 centimeter långa. Mankhöjden ligger mellan 40 och 80 centimeter och vikten mellan 5 och 60 kilogram. De har kortare framben än bakben och får därav en rundad ryggprofil. Pälsens färg är beroende på arten. Ofta är ovansidan brunaktig och undersidan tydlig ljusare. Några arter har gul- eller rödaktig päls och sebradykare (Cephalophus zebra) har svarta tvärstrimmor som påminner om en sebra. Hos de flesta arterna har båda könen horn som är tämligen korta. Hos några arter är hornen inte synliga då de göms av huvudets hår.
Utbredning och habitat
Alla arter lever i Afrika söder om Sahara. De flesta arterna finns i tropiska regnskogar i västra och centrala Afrika. Dessa arter som inte lever i regnskogen lever alltid nära buskar. Dykare finns aldrig i den öppna savannen. I bergsregioner förekommer de upp till 3 500 meter över havet.
Levnadssätt
Dykarantiloper är aktiva på natten, är mycket skygg och vistas alltid i närheten av tät vegetation. Födan utgörs av gräs, blad, frukter, rotfrukter och blommor. För arten grådykare (Sylvicapra grimmia) är det känt att den även äter groddjur, insekter, mindre fåglar, möss och as. Det antas att även andra dykarantiloper äter animalisk föda, vilket är ovanligt för idisslare.
Dessa djur lever ensamma eller i par. Träffas artfränder av samma kön tillsammans är de mycket aggressiva. Vid revirets gränser uppstår ofta strider som utkämpas med hjälp av hornen. Honornas dräktighet varar ungefär 120 dagar och sedan föds ett enda ungdjur.
Systematik
Underfamilj: Cephalophinae
- Släkte Skogsdykare (Cephalophus)
- Abbotts dykare (Cephalophus spadix)
- Aders dykare (Cephalophus adersi)
- Svartryggad dykare (Cephalophus dorsalis)
- Svart dykare (Cephalophus niger)
- Svartansiktad dykare (Cephalophus nigrifrons
- Blå dykare (Cephalophus monticola)
- Cephalophus harveyi
- Jentinkdykare (Cephalophus jentinki)
- Maxwells dykare (Cephalophus maxwellii)
- Natal dykare (Cephalophus natalensis)
- Ogilbys dykare (Cephalophus ogilbyi)
- Peters dykare (Cephalophus callipygus)
- Blåbandad dykare (Cephalophus rufilatus)
- Cephalophus rubidis
- Weyns dykare (Cephalophus weynsi)
- Vitmagad dykare (Cephalophus leucogaster)
- Gulryggad dykare (Cephalophus sylvicultor)
- Sebradykare (Cephalophus zebra)
- Släkte Savann- eller buskdykare (Sylvicapra)
- Grådykare (Sylvicapra grimmia)
Dykarantilopernas ställning i familjen slidhornsdjur är omstridd. Tidigare antogs de utgör en ursprunglig grupp i familjen på grund av likheter med tidiga slidhornsdjur som levde under miocen. Idag finns olika teorier om underfamiljens uppkomst. Gentry hävdade 1992 att de är oxdjurens direkta föregångare. Andra forskare tror att de är nära släkt med underfamiljen Reduncinae. Enligt molekylärgenetiska undersökningar kan de även vara släkt med vatten- och rörbockar.
Hot
Flera arter listas av IUCN som starkt hotade eller sårbara. Några är inte sällsynta, men alla minskar. Minskningen beror huvudsakligen på förstöringen av regnskogen. Djuren jagas för köttets skull men är inte hotade av sport- eller troféjägare.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 10 april 2008.
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
- D. E. Wilson, D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005. ISBN 0801882214
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Dykarantiloper.
