Sahara

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För filmen, se Sahara (film).
Koordinater: 22°N 15°Ö / 22°N 15°Ö / 22; 15
Sahara
Arabiska: الصحراء الكبرى
Öken
Satellitbild över Sahara.
Satellitbild över Sahara.
Etymologi: Arabiskans ord för öken (صَحراء), "ṣaḥrā'" (صحراء ; /sˤɑħrɑːʔ/).
Länder Algeriet, Egypten, Libyen, Marocko, Mauretanien, Mali, Niger, Sudan, Tchad, Tunisien, Västsahara
Region Nordafrika
Bergskedjor Atlasbergen, Ahaggar, Tibesti, Aïr
Städer Alexandria, Alger, Casablanca, Kairo, Khartoum, Nouakchott, Rabat, Tripoli, Tunis
Sjö Tchadsjön
Floder Nilen, Niger
Koordinater 22°N 15°Ö / 22°N 15°Ö / 22; 15
Högsta punkt Emi Koussi
 - läge Tibesti, Tchad
 - höjdläge 3 445 m ö.h.[1]
 - koordinater 19°47′36″N 18°36′6″Ö / 19.79333°N 18.60167°Ö / 19.79333; 18.60167
Lägsta punkt Qattarasänkan
 - läge Libyska öknen, Egypten
 - höjdläge −133 m ö.h.
 - koordinater 30°N 27°Ö / 30°N 27°Ö / 30; 27
Längd 5 800 km (väst till öst)[2]
Bredd 2 000–2 500 km (nord till syd)[2]
Area 8 600 000 km²
Nederbörd 25 mm/år
Wikimedia Commons: Sahara
Sanddyner under Saharas sol.

Sahara (arabiska: الصحراء الكبرى, aṣ-ṣaḥrā' al-kubra, "Den största öknen") är ett ökenområde i Nordafrika ungefär mellan femtonde och trettionde nordliga breddgraderna. Sahara är med sina cirka 8 600 000 kvadratkilometer jordens största ökenområde utanför de båda polarområdena.[3] Dagens Sahara är bara ett par tusen år gammal.[4] Sahara består av sandöken, stenöken, klippöken samt torrmarksområden och ligger kring Kräftans vändkrets.

Sahara utgör ett område som länge utgjort en ogenomtränglig barriär mellan Medelhavsregionen och det så kallade "Svarta Afrika" eller "Afrika söder om Sahara". I söder övergår Sahara i Sahel, en halvtorr savann som sträcker sig från Senegal och Mauretanien i väster till Sudan i öster.

Under den senaste istiden hade Sahara ett betydligt fuktigare klimat liknande det som idag finns i Östafrika. Omkring 30 000 hällristningar med bilder av djur som krokodiler har hittats, varav ungefär hälften i bergskedjan Tassili N-Ajjer i sydöstra Algeriet där även fossil efter dinosaurier hittats.

I Sahara bor omkring 2,5 miljoner människor, de flesta i Mauretanien, Marocko och Algeriet. Några av de dominerande folkgrupperna i Sahara är tuareger, berber, sahrawier (i Västsahara), "morer" (i Mauretanien) och olika svarta etniska grupper som tubu, nubier, zaghawa och kanuri.

Saharas största stad är Mauretaniens huvudstad Nouakchott. Andra betydelsefulla städer är Tamanrasset i södra Algeriet, Timbuktu i Mali, Agadez i Niger, Ghat i Libyen och Faya-Largeau i Tchad.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Sahara avgränsas i väst av Atlanten, i norr av Atlasbergen och Medelhavet, i öst av Röda havet och i söder av Sahelregionen mellan Nigerfloden och Nilen. Sahara brukar uppdelas i västra Sahara, Ahaggarbergen (Algeriet), Tibestimassivet (Tchad), Aïrbergen (Niger), Ténéréöknen (Niger) och Libyska öknen (Libyen och Egypten).

Större delen av Sahara består av ett cirka 300 meter högt platåland.[2] Periodiskt vattenförande wadis som genomskär öknen är karakteristiskt för Sahara.[2]

I centrala Sahara ligger olika bergsområden, de viktigaste är Ahaggar, Aïr och Tibesti. Emi Koussi i Tibesti, norra Tchad, är med sina 3 445 meter över havet Saharas högsta berg.[5]

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Sahara har ökenklimat som skapats av det subtropiska högtrycksbälte som finns över området. Det faller mindre mängder regn över kustområdena, över de centrala delarna är det genomgående torka. Nederbörd från nordväst stoppas av Atlasbergen. Högtrycksbältet förstärks och förflyttas söder ut om vintern, och försvagas och förflyttas mot norr under sommaren. De centrala delarna av Sahara har över 4 300 soltimmar årligen, nära det maximalt möjliga (4 450 timmar);[6] temperaturskillnaden mellan dag och natt, och mellan vinter och sommar, är stor. På sommaren kan temperaturen ofta bli över 50 grader Celsius, och under vintern ofta under 0 grader Celsius. I Sahara har världens högsta lufttemperatur registrerats, 57,8 grader Celsius,[7] i Al-Azizyah, Libyen.[a]

I de lågtliggande delarna av de centrala ökenområdena är årsnederbörden mindre än 50 millimeter, längst i öst mindre än 5 millimeter. Det är förhållandevis vanligt med regnskurar och blixtar som inte når marken. I bergen är nederbörden större, oftast i form av kortvariga, kraftiga skurar som snabbt fyller uttorkade flodbäddar. Det egentliga ökenområdet avgränsas av stäpper med vinterregn i norr och av stäpper med sommarregn i söder.

Klimatet i Sahara har varierat kraftigt genom tiderna. Kvartärsväxlingar mellan istider och interglaciala perioder har medfört långa perioder med gynnsamt klimat för livet i Sahara. Efter den senaste istiden var det en särskilt gynnsam period mellan 8000–5500 f.Kr. Under de senaste 30 åren har det funnits en tendens för att högtrycksbältet har förskjutits mot söder, med torka och hungersnöd som följd i gränsområdet mellan öknen och savannområdet.

Flora och fauna[redigera | redigera wikitext]

Växtligheten i Sahara är liten, stora områden är helt utan, medan det i andra områden finns spridd vegetation. Nildalen och några glest utspridda oaser utgör de enda undantagen, sedan omkring 3000 f.Kr.. Den vegetation som finns i Sahara är ofta specialiserade ökenväxter, som antingen har ett stort rotsystem under markytan för att kunna samla upp vatten från ett så stort område som möjligt och ett litet bladverk ovanför markytan för att minimera vattenförlusten, eller en livscykel som går ut på att snabbt gro efter de sällsynta regnen och producera frön som klarar många år av torka.

Det finns också en del djur som har anpassat sig till öknens klimat. Talrikast är olika sorters insekter, spindlar, skorpioner och kräldjur, som ormar och ödlor. Det finns även en del fåglar, varav de flesta är insektsätare, till exempel ökenstenskvätta. De däggdjur man kan hitta inkluderar bland annat ökenspringråttor och fennek, en liten ökenräv, samt addaxantilop. De dromedarer som finns i Sahara är tamdjur.

Djurlivet i Sahara har skiftat med klimatet. Hällristningar och skelettfynd visar att elefanter, noshörningar, flodhästar och giraffer levde i Sahara under slutet av istiden.[2]

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Större delen av Sahara är obeboelig och öde. Bosättningarna är i stort sett begränsade till oaserna. I nordväst ligger de stora oasgrupperna Tafilalet, Touggourt och Adrar. I den centrala delen ligger Fezzanoaserna söder om Tripoli, och den östra delen av Libyska öknen finns Farafra, Siwa, Dakhla och Kharga, och väster om dessa Kufra. En liten andel av Saharas befolkning lever som nomader som vandrar med kameler, får och getter, särskilt i västra delen och på höglänta områden där det finns växtlighet

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

För avsnittet Klimat:

  • Store norske leksikon, snl.no, artikeln "Sahara", läst 6 december 2009 (CC-BY-SA och GNU FDL)

För avsnittet Befolkning:

  • Store norske leksikon, snl.no, artikeln "Sahara – befolkning", läst 6 december 2009 (CC-BY-SA och GNU FDL)

Not[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Med hjälp av satelliter har man uppmätt temperaturer på över, och i närheten av, 70 grader Celsius på två olika platser. Källa: Satellit hittar varmaste platsen” (på svenska). Illustrerad Vetenskap nr. 5/2007: s. 26. http://illvet.se/jorden/jordens-utveckling/satellit-hittar-varmaste-platsen. Läst 6 december 2009. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Emi Koussi, Chad”. Peakbagger.com. http://peakbagger.com/peak.aspx?pid=11071. Läst 24 oktober 2009.  (engelska)
  2. ^ [a b c d e] ”Sahara”. Store norske leksikon. http://www.snl.no/Sahara. Läst 5 december 2009.  (bokmål)
  3. ^ Geology.com
  4. ^ UR:Sahara och ökendimma
  5. ^ ”Sahara Desert Ranges”. Peakbagger.com. http://peakbagger.com/range.aspx?rid=61. Läst 11 oktober 2009.  (engelska)
  6. ^ Vilken plats har flest solskenstimmar?” (på svenska). Illustrerad Vetenskap nr. 14/2004: s. 16. http://illvet.se/fraga-oss/vilken-plats-har-flest-solskenstimmar. Läst 6 december 2009. 
  7. ^ ”Vad är den lägsta repspektive högsta temperaturen i Världen och var är de uppmätta?”. SMHI. http://www.smhi.se/kund_t/rekord.htm. Läst 6 december 2009.