Ebolavirus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ebolavirus (EBOV)
Ebolavirus i mikroskop
Ebolavirus i mikroskop
Systematik
Ordning Mononegavirales
Familj Filoviridae
Släkte Ebolavirus
Art Bundibugyo ebolavirus, Zaire ebolavirus, Sudan ebolavirus, Reston ebolavirus, Côte d'Ivoire ebolavirus

Ebolavirus är det virus som orsakar ebolafeber, hemorragisk feber som är en blödarfeber med hög dödlighet. Viruset tillhör familjen Filoviridae och är ett stavformat filamentöst negativt enkelsträngat RNA-virus (-ssRNA.) Ebolavirus är ett zoonotiskt virus som kan smitta människor och djur via blod och kroppsvätskor. Det finns fem kända arter av ebolavirus; Zaire-, Sudan-, Côte d'Ivoire-, Reston- och Bundibugyo ebolavirus.[1] Ebolavirus är en av de mest dödliga patogenerna för människor och icke-humana primater och måste handhas på de laboratorier som har den högsta skyddsklassen, skyddsklass 4. Viruset angriper främst endotelceller och sprids via blodet ut i kroppen och orsakar nekros av kroppens celler, som leder till ett häftigt sjukdomsförlopp karakteriserat av blödningar ur kroppsöppningarna. Dödligheten är 50-90%.[2] Till familjen Filovirus, Filoviridae hör förutom släktet ebolavirus, också släktet marburgvirus som även det orsakar hemorragisk feber.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De första dokumenterade fallen av ebolafeber hos människor noterades i Zaire och fick namnet efter floden Ebola. Utbrottet skedde 1976 då 318 människor insjuknade. Av dessa dog ca 90% och detta är den högsta mortalitetsration som noterats. Detta utbrott var av arten Zaire ebolavirus. De kända utbrotten har skett i centrala Afrika. Undantagen från detta har varit olyckor i laboratoriemiljö. Ebolavirus av arten Reston har även påträffats hos apor med ursprung i Filippinerna, men har då endast drabbat apor. Ebola hemmorragisk feber sprids troligtvis av fladdermöss som via spillning och kroppsvätskor kan sprida viruset vidare till människor och apor, såsom gorillor och schimpanser via bland annat djurkadaver. Virusets förmåga att infektera människor innebär sålunda att viruset har en zoonotisk kapacitet.[3] Begravningsceremonier där de sörjande kommit i direkt kontakt med den avlidne samt överföring av virus när anhöriga vårdar en ebolainfekterad människa tros vara betydande anledningar till spridning av sjukdomen

Virusets uppbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Ebolaviruset är en icke-cellulär organism som orsakar blödarfeber. Genomet är nukleinsyra i form av en negativ enkelsträngad, RNA molekyl (-ssRNA). När viruset befinner sig utanför en cell kallas det för virion och består då av en spiralformad proteinkapsel som omsluter genomet. Utanför cellen har viruset ingen egen metabolism, men när det tar sig in i en värdcell tar den kontroll över cellens metabolism och börjar tillverka fler virus.[4] Ebolavirusets membran består av kapsomerer som är bundna till varandra och på så sätt formar ett spiralformat rör som kan vara grenat, cirkulärt, u-format eller format som en 6:a.[5] Ebolavironets längd är ~805 nm.[6]

Livscykel[redigera | redigera wikitext]

Viruset kan inte reproducera sig självt utan måste ha hjälp av sin värdcell för att kunna föröka sig. Virusets övertagande av en cell innebär att värdcellen till slut lyserar. Filovirusets replikationscykel börjar med att viruset fäster till värdcellen med hjälp av en receptor och sedan endocyterar viruset genom membranet genom att aktinfilament binder in viruset till värdcellen genom macropinocytos [7]. För att syntetisera protein måste –ssRNA viruset bära med sig enzymet, RNA beroende RNA transkriptas. Detta för att –RNA inte känns igen av ribosomerna och därför måste översättas till +RNA (mRNA). Viruset syntetiserar proteiner och nukleinsyra med hjälp av värdcellens enzymer och ribosomer. De nya vironerna ansamlas i värdcellen varpå de nya vironerna exocyterar från värdcellen och livscykeln repeteras.[4] Ebolaviruset attackerar främst endotelceller. Vid infektion fäster virusets glykoproteiner till endotelceller som transporterar ut viruset i kroppen via blodet och orsakar infektion och nekros av celler i lymfkörtlar, lever, mjälte och lungor.[8][9]

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Inkubationstiden för ebolafeber är 2-21 dagar [10]. Symptomen är akut feber, huvudvärk, muskelvärk, torrhet i svalget, svaghet följt av yrsel, blodiga kräkningar och diarréer och blödningar ur kroppsöppningarna.[1][11] Diagnostiseringen sker med hjälp av ELISA (Enzymkopplad immunadsorberande analys), PCR (Polymeraskedjereaktion)eller genom virusisolation från blodprov. Under senare delen av sjukdomsförloppet eller under tillfrisknandet kan test av antikroppar göras. Diagnostiseringen sker ofta efter full utveckling av ebolafeber då de tidiga symptomen liknar många andra sjukdomar.[1][10]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Det saknas vaccin och antiviralt medel mot ebolafeber. Symptomen behandlas genom att ge patienten vätskeersättning och elektrolyter, febernedsättande läkemedel, vidbehålla patientens syrenivå och blodtryck. Ett antal vacciner har testats under åren men med begränsad framgång. Ribavirin har haft visad framgång bland infekterade möss, men ännu har det inte gjorts några behandlingar av människor med detta läkemedel. Vid upptäckt av Ebola-infektioner finns strikta riktlinjer och manualer utfärdade av WHO att följa. I riktlinjerna finns åtgärder som, kontaktspårning för att se hur många andra som den smittade varit i kontakt med, isolering av patienten, hygienregler som kräver komplett skyddsutrustning och att allt som varit i kontakt med patienten så som instrument och liknande desinficeras och förbrukningsmaterial destrueras. Ebola hemmoragisk feber är nivå 4-klassad, vilket är den högsta säkerhetsnivån i ett laboratorium, samt tillhör kategori A som potentiellt medel för användning inom bioterrorism.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] International Commitee on Taxonomy of Viruses, www.ictvonline.org/virusTaxonomy Läst 2012-04-02
  2. ^ Dechang, Y. (2009) RNA Viruses: Host Gene Responses to Infection, World Scientific
  3. ^ WHO, http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs103/en/, Läst 2012-04-15
  4. ^ [a b] Bauman, R.W, (2012) Microbiology with diseases by body system, Third Edition, San Fransico, USA: Pearson Education Inc, publishing as Benjamin Cummings
  5. ^ Fauqet,C.M, (2005) Virus Taxonomy, Eight Report of the international committee on Taxonomy of Viruses, San Diego, USA: Elsevier Academic Press
  6. ^ Shors, T. (2009) Understanding Viruses, Jones and Bartlett Publishers LLC
  7. ^ Nanbo, A, Imai, M (September 2010), Ebolavirus Is Internalized via Macropinocytosis, PLoS Pathogens, Volume 6, Issue 9, e1001121
  8. ^ Wikipedia, Ebola virus disease, http://en.wikipedia.org/wiki/Ebola_virus_disease, Läst 2012-04-24
  9. ^ Flint, S.J (2009) Principles of Virology Volume II Pathogenis and Control, Third edition, ASM Press
  10. ^ [a b] Centers for disease control, http://www.cdc.gov/ncidod/dvrd/spb/mnpages/dispages/ebola/qa.htm, Läst 2012-04-15
  11. ^ Oldstone, M, BA.(2000)Viruses, Plagues, and History, Oxford University Press, USA