Egil Unander-Scharin
Karl Egil Nikolaus Unander-Scharin, född 22 april 1868 i Yttertavle, Umeå, död 27 december 1910 i Umeå var en svensk industriman och affärsman.[1]
Egil Unander-Scharin föddes in i några av Norrlands inflytelserika släkter. Fadern var Ferdinand Unander och var sekreterare i Lantbruksakademien[2] i egenskap av direktör, adjunkt och agronom. Modern var Fanny Fredrika Scharin och var dotter till A.F. Scharin; familjeföretaget med samma namn var ett av Norrlands största. Egil Unander-Scharin fick en gedigen utbildning vid Schartaus handelsinstitut och i Spanien. Efter utbildningen stannade han i Europa och var verksam inom trävaruindustrin.
1890 fick Egil Unander-Scharin oväntat ett arv från sin moders sida; hela företaget A.F. Scharin (efter hans död ombildat till AB Scharins Söner) överläts på honom och han hade blivit en av de förmögnaste männen i Norrland. Under honom växte företaget ytterligare och han lät anlägga flera trämassefabriker och sågverk i Västerbotten och i Finland och utvidgade kraftstationen vid Umeälven. 1892 gifte han sig med Fanny Maria Johansson, och de flyttade 1905 in i Scharinska villan vid Döbelns park, som de låtit vännen Ragnar Östberg uppföra.
Vid sidan av sina egna företag, var Egil Unander-Scharin styrelseledamot i flera norrländska banker och företag, Umeås drätselnämnd, samt konsul i Nederländerna, Frankrike och Spanien[3]. Unander-Scharin tillhörde det konservativa partiet och var ledamot av stadsfullmäktige.
Flera av Unander-Scharins syskon och kusiner var framstående. En bror, major Hjalmar Unander, var en framgångsrik ingenjör, en annan, major Wiktor Unander blev framgångsrik författare, och en kusin Astrid Väring, född Glas, författare med stort inflytande i sociala frågor.