Emilio De Bono

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Emilio De Bono (1929)

Emilio De Bono, född 19 mars 1866 i Cassano d'Adda, Lombardiet, Italien, död 11 januari 1944 i Verona, Veneto, Italien, var en italiensk general i första världskriget och en fascistisk aktivist som hjälpte till att organisera det italienska fascistpartiet.

De Bono ledde den italienska armén mot Österrike-Ungern under första världskriget och anslöt sig efter krigsslutet till fascismen och deltog därmed i marschen mot Rom 1922, som gav fascisternas ledare Benito Mussolini makten. De Bono blev därefter, vid sidan av Mussolini själv, Cesare De Vecchi och Italo Balbo en av de ledande inom fascistpartiet PNF. Han tillhörde den konservativa nationalistiska falang inom partiet som motsatte sig det närmande till det nazistiska Tyskland som Mussolini förde då Abessinienkrisen försämrat banden till de demokratiska staterna.

Vid den allierade invasionen av Italien 1943 slöt han sig till kuppmakarna inom partiet och röstade för Mussolinis avsättande och fängslande, men sedan denne lyckats fly med tysk hjälp arresterades De Bono, ställdes inför rätta vid Veronaprocessen och dömdes till döden av en lydregering. Han arkebuserades tillsammans med Galeazzo Ciano, Luciano Gottardi, Giovanni Marinelli and Giuseppe Pareschi.