Erik Lundroth
| Erik Lundroth | |
 | |
| Född | 9 juni 1856[1][2] Örebro[3], Sverige |
|---|---|
| Död | 31 december 1937 (81 år) Stockholm |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Arkitekt[1] |
| Redigera Wikidata | |
Erik Lundroth[4], född 9 juni 1856 i Örebro, död 17 augusti 1937 i Stockholm[5], var en svensk arkitekt och byggmästare, verksam i Stockholm.[6]
Liv och verk[redigera | redigera wikitext]
Lundroth var elev vid Högre allmänna läroverket i Örebro 1865-72 och fortsatte studierna på den Tekniska skolan i hemstaden, med examen 1875. Han arbetade som ritare och arbetsledare hos arkitekten L. Andersson innan 1881 påbörjade en anställning hos Johan Erik Erikson i Stockholm. 1883-89 arbetade han hos Kasper Salin och Isak Gustaf Clason och var då bland annat arbetsledare vid uppförandet av Östermalms saluhall. Lundroth fick egna byggmästarrättigheter i Stockholm 1891
Han var under en tid anställd i Djursholmsbolaget som grundats 1889, och ritade ett större antal villor i Djursholm, bland annat några provvillor längs Germaniavägen. Han ritade även Villa Ransäter som uppfördes 1894 för grosshandlaren Emil Egnell, en av Djursholms AB:s grundare. Lundroth räknas som den arkitekt som introducerade den amerikanska arkitektstilen stick style i Djursholms villabebyggelse.[7]
Under tiden som anställd på Djursholmsbolaget genomförde Lundroth även en kontroversiell ombyggnad av Djursholms slott, vars exteriör förvandlades till romantiserad tysk-holländsk senrenässansstil. Han försåg även byggnaden med burspråk och gavelrösten.[8]
Från 1902 var han intendent och arbetschef för Timmermansorden. Han blev riddare av Vasaorden 1903.[9]
Verk i urval[redigera | redigera wikitext]
- Lilla Manilla, Djurgården, 1889 (villan sedermera ombyggd och kallad Mullberget)
- Östermalms saluhall, 1888 (byggmästare för Clason och Salin)
- Germaniavägen 21, Djursholm, typhus för Djursholmsbolaget, 1889
- Djursholms slott, 1890 (ombyggnad)[10]
- Villa Ransäter, Skandiavägen 10, Djursholm, 1894[10]
- Villa Högudden, Lidingö, 1895
- Villa Lorride, Djursholm, 1896
- Sjuvillorna[11], Saltsjöbaden, 1896
- Hjorthagens prästgård, 1904
- Det s.k. Skandalhuset vid Roslagstorg, 1906
- Balingsholm, 1906
- Ålderdomshemmet Nya Eriksberg, Nockebyhov, 1913[12]
Bilder, verk i urval, kvarvarande byggnader[redigera | redigera wikitext]
-
-
-
-
En av Sjuvillorna -
-
-
-
Lägret 7, Stockholm
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Andreas Beyer & Bénédicte Savoy (red.), Artists of the World Online, K.G. Saur Verlag och Walter de Gruyter, 2009, 10.1515/AKL, Erik Lundroth.[källa från Wikidata]
- ^ Arkitekter verksamma i Sverige, 9 januari 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Stockholms läns museum skriver honom konsekvent som Ernst Lundroth
- ^ Svenska Dagbladet:Dödsannons (1937-08-19)
- ^ KulturNav: Lundroth, Erik
- ^ Stockholms läns museum: Villor och egnahem 1890 - 1910-tal.
- ^ ”Djursholms -slott, -samskola, Ynglingavägen, Banérvägen, Tulevägen (Djursholm)”. Faktabanken. Stockholms läns museum. Arkiverad från originalet den 15 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160315072029/http://www.stockholmslansmuseum.se/faktabanken/kulturmiljoer-i-kommunerna/visa/0162030034/. Läst 9 december 2012.
- ^ Erik Lundroth (1856-)
- ^ [a b] Folcker Bror, red (1989). Villastaden 100 år. Skrifter utgivna av Samfundet Djursholms forntid och framtid, 0581-4472 ; 22. Djursholm: Samf. Djursholms forntid och framtid. Libris 866442
- ^ Tulla Grünberger: Sjuvillorna i Saltsjöbaden, Nackaboken (2008)
- ^ [https://arkivet.dn.se/tidning/1913-12-13/15652/9 DN: Timmermansordens nya hem invigt (1913-12-13)
- Örebro. Tekniska föreningen; Forsberg Emil, Adlers Emil (1925). ”Porträttgalleri”. Tekniska föreningen i Örebro 1875-1925: minnesskrift utgiven med anledning av föreningens femtioåriga verksamhet. Stockholm: Red. sid. 400. Libris 1483070
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Erik Lundroth.
|