Isak Gustaf Clason

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Isak Gustaf Clason
Clason 1915.jpg
Isak Gustaf Clason med hustru
Personfakta
Nationalitet Svensk
Född 30 juli 1856 (157 år)
Födelseplats Rottneby herrgård i Kopparbergs socken
Död 19 juli 1930 (73 år)
Dödsplats Rättvik
Alma mater Kungliga Tekniska högskolan
Arbeten
Betydande byggnader Bünsowska huset, Östermalms Saluhall, Nordiska museet och Hallwylska palatset i Stockholm, Adelsnäs och Mårbacka.
Utmärkelser och priser Ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet
Ej att förväxla med Isak Gustaf Clason (1893-1964).

Isak Gustaf Clason, född 30 juli 1856Rottneby herrgård i Kopparbergs socken, död 19 juli 1930 i Rättvik, var en svensk arkitekt. Han var professor i arkitektur vid KTH i Stockholm 1890-1904, förste intendent i Överintendentsämbetet 1903-1917 samt byggnadsråd 1917-23. Han var brorson till anatomen Edward Clason och far till arkitekterna Gustaf Clason och Peder Clason.

Isak Gustaf Clason var son till övermasmästaren i Falun Isaac Gustaf Clason. Släkten hade tidigare i några generationer varit brukspatroner vid Furudals bruk. Då fadern blev direktör vid Jernkontoret flyttade familjen då Isak Gustaf var 13 år till Stockholm. 1874 avlade han studentexamen vid Stockholms gymnasium.[1]

Utbildning och studieresor[redigera | redigera wikitext]

Mårbacka (ombyggnad)

Clason antogs 1874 som elev vid Kungliga Tekniska högskolan; två sista åren utbildade han sig vid fackskolan för arkitektur. Åren 1879-1881 gick han den kompletterande konstnärliga utbildningen vid Konstakademiens arkitekturskola. 1881 fick han efter en pristävling den kungliga medaljen och ett statligt resestipendium. Under en studieresa till Spanien och Madrid 1883 mottog han avgörande intryck av spansk arkitektur. 1886 reste han genom de sydfranska städerna Marseille, Arles, Avignon, Nîmes och Narbonne, och i Toulouse beundrade han stadens medeltida tegelarkitektur. Han fortsatte norrut mot Tours och det var där han befann sig, omgiven av tidig fransk renässans, när han ritade sitt vinnande bidrag till en tävling om en fasad till Friedrich Bünsows Bünsowska huset vid Strandvägen i Stockholm.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Clason kom under 1890-talet att anses som en förnyare som förespråkade användning av äkta material såsom tegel och natursten i stället för puts och gips, som dominerade den samtida fasadarkitekturen. Clason reagerade också mot de av fönster nästan helt upplösta fasaderna och murytorna. Det var i och med byggandet av Bünsowska huset 1886-88 som Clason första gången helt kunde realisera de önskemål om materialäkthet och det samband mellan innehåll och form han sökte efter. Däremot hade han inget emot användandet av äldre stilar; tvärtom han var ju själv en eklektiker utbildad i Scholanders och Zetterwalls anda.

Å 1888 ritade Clason Östermalms Saluhall tillsammans med Kasper Salin, som även stod för den komplicerade inre gjutjärnskonstruktionen. Inför arbetet med saluhallen hade Clason och Salin fått inspiration under en stipendieresa 1883-86, då de studerade många nya exempel på tegelarkitektur i Nordtyskland, Italien och Frankrike. Särskilt i Frankrike fanns flera monumentala gjutjärnskonstruktioner av denna avancerade typ som skulle bli stommen i Östermalmshallens tegelkatedral, en konstruktion som var ny i Sverige.

Classon reagerade starkt emot samtidens tillämpning av äldre stilar och ansåg att de alltför rutinmäsigt klistrades på byggnader oavsett funktion eller behov. Han ansåg exempelvis att den gotiska stilen som skapats huvudsakligen ur en religiös känsla, borde användas för religiösa byggnader och behov, medan till exempel renässansen var en stil lämpad för palatsbyggnader.

Clason ritade inte bara byggnader utan formgav även en av Sveriges första standardtelefoner för Telegrafverket 1894. Han deltog 1925 med några Stockholmsbilder samt ett antal spanska och italienska motiv i utställningen Svenska akvareller. Han är representerad med teckningar i Nationalmuseum.

År 1889 blev han ledamot av Konstakademien, blev 1902 dess vice preses och 1918 preses. 1907 valdes han till ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.[2] 1917 utnämndes han till filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet och invaldes 1919 som ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien. Clason är begravd på Norra begravningsplatsen.[3]

Verk i (urval)[redigera | redigera wikitext]

Ordnat efter årtal

Ritningar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Telegrafverkets standardtelefon från 1894, formgiven av Clason.
  1. ^ Ferdinand Boberg, artikel av Elisabet Hesseborn i Dalarnas hembygdsbok 2001
  2. ^ Clason, Isak Gustaf i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)
  3. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.108-109 ISBN 91-88016-69-2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]