Ernst Björck

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ernst Björck.
Ernst Björcks namnteckning.

Ernst Daniel Björck, född 25 september 1838 i Chalmerska huset i Göteborg, död 28 september 1868, var en svensk präst och skald. Han var son till biskop Gustaf Daniel Björck.

Redan i skolan visade Björck fallenhet för författarskap. Vid Uppsala universitet, där han blev student 1858, ägnade han sig åt filosofi och estetik. 1861 prisbelönades han av Svenska akademien för diktsamlingen Naturbilder. Samtidigt eller nyss förut hade Lorentz Dietrichson samlat omkring sig ett litet litterärt sällskap i staden. I denna krets "N. S." (Namnlösa Sällskapet) blev Björck snart tongivande och när frukten av sällskapets litterära gemenskap 1863 och 1865 framträdde i den poetiska kalendern Sånger och berättelser, fanns Björcks egen signatur, Daniel, under flera av de vackraste dikterna. Enligt sina anhörigas önskan lät Björck 1866 viga sig till präst och kallades till pastorsadjunkt vid Göteborgs domkyrka.

1868 utnämndes han till komminister i Kristine församling i samma stad men blev kort därefter offer för en vanlig farsot och avled samma år. Efter hans död utgavs hans Valda dikter (fyra upplagor). Han skulle förmodligen ha blivit en av våra ledande skalder om han inte dött så ung.[1][2][3] Han är begravd på Örgryte gamla kyrkogård[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ernst Daniel Björck i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
  2. ^ Berättelser ur svenska historien i Carl Georg Starbäck och Per Olof Bäckström, Berättelser ur svenska historien (1885-1886), Elfte bandet. Oscar I. Carl XV. Oscar II.
  3. ^ Ernst Daniel Björck i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
  4. ^ Illustrerad vägvisare för Göteborg: Ernst Daniel Björck

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]