Exilisciurus concinnus

Från Wikipedia
Exilisciurus concinnus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteExilisciurus
ArtExilisciurus concinnus
Vetenskapligt namn
§ Exilisciurus concinnus
Auktor(Thomas, 1888)
Hitta fler artiklar om djur med

Exilisciurus concinnus[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas 1888.Den ingår i släktet Exilisciurus och familjen ekorrar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Pälsen på ovansidan är mörkbrun med en lätt dragning åt rött, medan den på buken är ljusbrun.[7] Ekorren är liten, även om den är den största arten i släktet[7]: Kroppen är mellan 5 och 7,5 cm lång, ej inräknat den 7,5 till 10 cm långa svansen, och bakfoten är mellan 2,5 och 3 cm lång[8]. Individerna väger 25 till 35 g.[9]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna ekorre förekommer i Mindanao-ögruppen i sydöstra Filippinerna.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitatet utgörs av skog, både täta låglandsskogar och bergsskogar. Arten är dagaktiv, och förekommer i de lägre till medelhöga delarna av skogen, som trädstubbar, stammar, undersidan av grenar och håligheter i träden. Den kan också förekomma i mindre kalhyggen. Störs den, gömmer den sig ofta bland trädrötterna.[7] I bergstrakter når arten 2 000 meter över havet.[1]

Födan utgörs av frön som kompletteras med några insekter och kanske frukter. Exilisciurus concinnus har kvittrande alarmrop.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Heaney, L. & Ong, P. 2016 Exilisciurus concinnus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.1. Läst 18 oktober 2017.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Exilisciurus concinnus, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/exilisciurus+concinnus/match/1. Läst 18 oktober 2017. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c] Richard W. Thorington, Jr., John L. Koprowski, Michael A. Steele och James F. Whatton (2012) (på engelska). Squirrels of the World. JHU Press. sid. 369–370. ISBN 1-4214-0469-9. https://books.google.se/books?id=3QFrcXhxxV4C&pg=PT369&lpg=PT369&dq=%22Exilisciurus+concinnus%22&source=bl&ots=QT5FPmZmAD&sig=ofaLdBn54qD658fvPHajZj139cY&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjRgOCo9MjXAhXHd5oKHXxLC8c4ChDoAQgzMAI#v=onepage&q=%22Exilisciurus%20concinnus%22&f=false 
  8. ^ Lawrence R. Heaney, Nina R. Ingle, Jodi L. Sedlock, Blas R. Tabaranza Jr. (på engelska) (PDF, 1,6 MB). Non-Flying Mammals of Mindanao Island, Philippines. Chicago, IL, USA: Zoology Dept., The Field Museum. http://fm2.fieldmuseum.org/animalguides/guide_pdfs/050%20Mindanao-Mammals%20v1.1.pdf 
  9. ^ [a b] Exilisciurus concinnus (engelska) Synopsis of Philippine Mammals. The Field Museum, läst 8 december 2017.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]