Förhållandet mellan vetenskap och religion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Förhållandet mellan vetenskap och religion är en del av demarkationsproblemet. Detta förhållande har varierat kraftigt över tid och rum. Det kan vara och ses som ett motsatsförhållande där vetenskap och religion står i strid med varandra eller som ett givande och tagande där vetenskapen och religionen korsbefruktar varandra.

Det har gjorts försök att genom empirisk vetenskap verifiera eller falsifiera religiösa föreställningar. I ett vetenskapligt experiment undersöktes om människors böner till Gud hade någon påvisbar effekt. Man hittade ingen effekt.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Några tidiga trossystem som grundade sig på empirism, logik och koherens etablerades i det antika Grekland. Dessa filosofier saknade gudar, andar och andra övernaturliga element. Thales från Miletos betraktas ofta som den västerländska vetenskapens grundare. Hans idé att inte acceptera gudar inom vetenskapen ledde till att man sökte naturliga förklaringar till naturfenomen. Det friare, logiskt grundade och icke-doktrinära kunskapssökandet resulterade i en mycket stark kunskapsutveckling på förhållandevis kort tid.

Nybildade eller expanderande religioner kan ibland medföra att vetenskap, kultur och bildning ökar i spridning. Enligt en uppfattning hände detta under islams expansion de första århundradena efter Muhammed. I öster samlade muslimska tänkare och filosofer in stora mängder vetenskaplig eller filosofisk litteratur i takt med islams expansion och erövringar. På ett liknande sätt har västerländsk kultur, teknologi och vetenskap spridits när kristendomen har bredit ut sig över världen, till följd av migration, erövringar och mission.

Under medeltiden växte universitetsväsendet i Västeuropa fram. Framväxten var starkt kopplad till den katolska kyrkan och den kristna trons spridning norrut. Teologi och filosofi var de mest centrala ämnena. En viktig del av studierna var att formulera den kristna tron med hjälp av den antika filosofins (främst Platons och senare Aristoteles) terminologi. Arbetet kom i många fall kom att medföra en starkt konservativ vetenskapssyn. Kyrkans stora politiska inflytande medförde normer av trosmässig likriktning. Vissa antika uppfattningar om exempelvis fysikaliska förhållanden gjordes till en del av den kristna trosläran, medan rön som stred mot kristna urkunder blev blasfemiska. Detta fick till följd att nya vetenskapliga rön motarbetades och vetenskapsmän som Galileo Galilei och Nicolaus Copernicus motarbetades och trakasserades då deras forskningsresultat avvek från den av kyrkan då sanktionerade världsbilden.

Socinianismen var en kristologisk lära utvecklad av bl.a. italienaren Fausto Sozzini (1539-1604). Han menade att Bibelns innehåll måste underkastas förnuftet. Socinianismen förkastade treenighetsläran eftersom Jesus enligt sunt förnuft måste ha varit en människa. Det mest centrala för kristendomen är Jesus död på korset och hans uppståndelse. Om Jesus hade varit Gud eller en sida hos Gud skulle han inte ha bevisat någonting alls, då en Gud varken kan dödas, lida eller plågas av fasansfulla smärtor. Sozzini menade att Jesus därför helt och hållet måste ha varit en människa.

Under 1600- och 1700-talen fick den empiriska metoden genomslag bland Europas lärda och man började finna svar på allt fler frågor utan att behöva tillgripa övernaturliga förklaringar. Religionens status började därigenom småningom att urholkas, inte minst genom 1700-talets upplysningsrörelse. Många religioner som tillkommit sedan dess – som exempelvis bahá'í-tron – anser att religion och vetenskap måste samverka och utvecklas parallellt för att samhället ska kunna utvecklas på ett harmoniskt sätt.[2], [3]. I andra fall – särskilt i kristna kretsar i USA – förklarade religiösa företrädare "krig" mot vetenskapsmän som Charles Darwin liksom mot Gregor Mendels upptäckter, när dennes rön återupptäcktes i början av 1900-talet. Organisationer som Christian Science uppstod i USA i slutet av 1800-talet, som ett försök att bekämpa de vetenskaper och vetenskapliga rön som man uppfattade som stridande mot Bibeln och den kristna trosläran.

På ett liknande sätt har konservativa uppfattningar inom islam bidragit till att den muslimska världen tillhör världens minst vetenskapsorienterade områden och omfattar en av världens minst utbildade befolkningar. I Afrika ställer traditionell tro på voodoo, magi och shamaner till problem med spridandet av modern kunskap, inte minst om medicin. Även asiatiska världsreligioner har resulterat i liknande perioder av kunskapsmässig och filosofisk stagnation. För Kinas del har många bedömare pekat på taoismen och i Japan stärkte shinto de konservativa och isolationistiska föreställningar som rådde före Meiji-restaurationen.

Förhållandet mellan religiositet och utbildningsnivå[redigera | redigera wikitext]

En undersökning från 2012 tyder på en positiv korrelation mellan religiositet och utbildningsnivå i afrikanska länder (det vill säga de som har en tro har i genomsnitt högre utbildningsnivå), och negativ korrelation mellan religiositet och utbildningsnivå i västvärlden (det vill säga att troende som grupp har lägre utbildningsnivå). Den visar dock att korrelationen mellan kyrkobesökande och utbildningsnivå är positiv i engelsktalande länder, ej påvisbar (inom felmarginalen) i protestantiska delen av Europa, och negativ i katolska Europa.[4] År 2000 fann man en negativ korrelation mellan utbildning och religiositet i USA, men resultaten var osäkra vad gäller samhällsvetenskap.[5] En Gallupundersökning år 2006 ger ytterligare stöd för tanken att tron på Gud minskar med utbildningsnivån.[6]

I en studie i USA visade det sig att 90% av befolkningen hade en klar tro på en personlig gud och på ett liv efter detta, medan bara 5% av vetenskapsmännen med universitetsexamen (BS) gjorde detta och endast 3% av de vetenskapsmän som var framstående[7]. En Annan studie fann att drygt 5% av matematikerna, knappt 10% av biologerna och något över 15% av fysikerna tror på Gud.[8]

I en undersökning 1988[9] gjord av Larson och Witham omfattande de 517 medlemmarna av amerikanska vetenskapsakademin visade att 72,2% saknade tro på en personlig Gud och 20,8% uttryckte tvivel eller agnosticism medan bara 7,0% gav uttryck för en personlig tro. Detta var en uppföljningsstudie av deras tidigare undersökning 1996[10] som i sin tur var en uppföljning av en tidigare studie av James Leuba[11]. En studie av Benjamin Beit-Hallahmi fann att "bland Nobelpristagare inom vetenskaperna liksom även i litteratur fanns en anmärkningsvärd irregiliositet jämfört med den population de kom från"[12]. Einstein kan nämnas som ett exempel på ateistiska nobelpristagare. Han sade bl.a. "From the viewpoint of a Jesuit priest I am, of course, and have always been an atheist". Vid en genomgång av ett större antal undersökngar drog Paul Bell slutsatsen "Av 42 undersökningar gjorda sedan 1927 om sambandet mellan religiös tro och en persons intelligens och/eller utbildningsnivå så visade alla utom fyra undersökningar ett omvänt samband. Det vill säga ju högre intelligens och/eller utbildningsnivå man har desto mindre är sannolikheten att man är religiös eller har någon "tro" av något slag".[13]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Benson H American Heart Journal 151:4,2006, 934-42
  2. ^ 'Abdu'l-Bahá Abbas (1911) 'Abdu'l-Bahá in London, s 10. Manus senare sammanställt av Universella rättvisans hus.Ocean Research Library.Bahá'í-education.org. [1]
  3. ^ Hofman, D. (1977)Civilisationens Förnyelse, ss 61-63. Sollentuna: Bahá'í-förlaget AB
  4. ^ http://pepsic.bvsalud.org/scielo.php?pid=S1413-389X2012000100009&script=sci_arttext "Is it smart to believe in God? The relationship of religiosity with education and intelligence"], 2012, Table II.
  5. ^ http://www.livescience.com/othernews/050811_scientists_god.html
  6. ^ http://poll.gallup.com/content/?ci=23470
  7. ^ Scientific American, september 1999
  8. ^ Sceptic, 1988 vol.6 #2.8
  9. ^ Nature, 1988 394 (6691), 313. "Leading scientists still reject God" [2]
  10. ^ Nature, 1987 386, 435--436. "Scientists are still keeping the faith"
  11. ^ Leuba, J. H., The Belief in God and Immortality: A Psychological, Anthropological and Statistical Study. Sherman, French & Co., Boston. 1916
  12. ^ Beti-Hallahmi B och Argyle M The Psychology of Religious Behaviour, Belief and Experiance, Routledge 1997
  13. ^ Bell P Mensa Magazine, Feb, 2002, 12-13