Folkets befrielsearmés flotta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Folkets befrielsearmés Flotta
中国人民解放军海军
Naval Ensign of the People's Republic of China.svg
Flottans örlogsgös.
Datum 1950
Land Folkrepubliken Kina
Lojalitet Kinas kommunistiska parti
Försvarsgren Marin
Storlek 255.000 man[1]
Befälhavare
Nuvarande befälhavare Amiral Wu Shengli

Folkets befrielsearmés flotta är det kinesiska Folkets befrielsearmés marina försvarsgren som grundades i den nya Folkrepubliken Kina år 1950.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den första flottbasen i landsdelen Dalian anlades i mars 1950 med stor assistans av Sovjetunionen. Sovjetunionen kom också att ge mycket i materielväg som fartyg till Kina de första åren då samarbetet mellan de båda kommunistländerna var gott.

1955 hade tre olika flottor bildats, Norra flottan, Östra flottan och Södra flottan. Även det marina flyget hade nu startats upp.

Under det så kallade stora språnget fick den nybildade flottan utvecklas vidare näst intill ostört och åren efter så satsade man stora summor på nya fartyg och materiel. Även under kulturrevolutionen i slutet av 1960-talet skonades flottan från många bekymmer som resten av landet fick utstå.

Under 1970-talet och 1980-talet fick den kinesiska flottan ca 20 procent av den totala försvarsbudgeten och antalet personal och fartyg ökade kraftigt. Det var också under 1980-talet som Kinas flotta blev en regional stormakt till sjöss för första gången, mycket tack vare den nya marina kommendörchefen Liu Huaqing. Under denna tid hade man även stora framgångar med robotteknik. Bland annat utvecklade man de första ballistiska robotarna till sina ubåtar under det sena 1980-talet.

Under 1990-talet då Kinas ekonomi började blomstra gjordes återigen stora satsningar på flottan. Nya fartygs- och ubåts-klasser kom i tjänst medan de äldre fartygen av Sovjetisk typ från 1950- och 1960-talet började gå ur tjänst.

Från 2000-talets början hade man också börjat planera en havsflotta, en så kallad blue-water navy. Moderna jagare och fregatter har utvecklats och flera moderna robotjagare från Ryssland har köpts in. Det finns också planer på att konstruera större amfibiefartyg och hangarfartyg. Utöver detta har det marina flyget också fått förstärkning av bland annat nya attack/jaktplan av typen Su-30 från Ryssland och det inhemska JH-7.

Enheter[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.sinodefence.com/navy/default.asp

Böcker[redigera | redigera wikitext]

  • Erickson Andrew S., Goldstein Lyle., Lord Carnes., red (2009) (på eng). China goes to sea: maritime transformation in comparative historical perspective. Annapolis, Md.: Naval Institute Press. Libris 11828901. ISBN 978-1-59114-242-3 (acid-free paper) 
  • Shambaugh, David L. (2002) (på eng). Modernizing China's military [Elektronisk resurs] progress, problems, and prospects. Berkeley: University of California Press. Libris 9781484 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]