Suchoj Su-30

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Suchoj Su-30
SU-30MKI India.jpg
En Su-30 från Indiska flygvapnet.
Beskrivning
Typ jaktflygplan
Besättning 2
Första flygning 1989
I aktiv tjänst 1996
Versioner Su-30, Su-33, Su-34, Su-35, Su-37
Tillverkare Suchoj
Data
Längd 21,9 meter
Spännvidd 14,7 meter
Höjd 6,3 meter
Vingyta 62,0 m²
Tomvikt 16 380 kg
Max. startvikt 33 000 kg
Motor(er) 2 × Saturn AL-31FL low-bypass turbofans
Dragkraft 2 × 122,5 kN
Prestanda
Max. hastighet 2 150 km/h
Räckvidd med max. bränsle 3 000 km
Max. flyghöjd 17 500 meter
Stigförmåga 330 m/s
Beväpning
Beväpning 1 × GSh-301
Bomber 6 × KAB 500KR, 3 × KAB-1500KR, 8 × FAB-500T, 28 × OFAB-250-270
Robotar 6 × Ch-31P/Ch-31A, 6 × Ch-29T, 2 × Ch-59ME
Raketer 6 × R-27ER1, 2 × R-27ET1, 6 × R-73E, 6 × RVV-AE
Su-30MKI tillhörande det indiska flygvapnet.

Suchoj Su-30 (NATO-rapporteringsnamn Flanker-C) är en vidareutveckling av det ryska jaktplanet Suchoj Su-27. Su-30 är ett multirollflygplan. Det har förmåga att utföra stridsuppdrag både som jaktflygplan och attackflygplan och kan attackera land, sjö och luftmål i alla väder dag som natt.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Su-30 utvecklades från det tvåsitsiga träningsplanet Su-27PU under det sena 1980-talet. Det fick större bränsletankar och kunde på så sätt flyga mycket längre. Det fick även ny modern teknik i cockpit och bättre radar. Utöver detta utvecklades även flera nya vapensystem som kraftigt ökade planets slagkraft, bland annat med sjömålsrobotar och diverse långdistansmissiler. Su-30 var tänkt att produceras i stora antal till det sovjetiska flygvapnet men efter Sovjetunionens sammanbrott saknade Ryssland ekonomiska medel för att köpa in planet.

Sukhoj fortsatte utveckla Su-30 och under 1990- och 2000-talet presenterades flera avancerade varianter av planet, till exempel Su-35 och Su-37. Under slutet av 2000-talet hade Rysslands ekonomi förbättrats och under 2009 beställdes en första serie på 30 plan av Suchoj, Su-30SM. 2013 hade Ryssland totalt 60 Su-30 under beställning.[1]

Export[redigera | redigera wikitext]

Då Rysslands nuvarande ekonomi inte tillåter några större inköp av militära jetflyg har marknaden för Su-30 främst funnits i export. Den första exportvarianten av Su-30 visades upp för första gången under en flyguppvisning i Paris 1993. Planet har blivit populärt, då dess prestanda jämförs med moderna amerikanska jaktflygplan som F-15E. Kina och Indien är de största importörerna av planet och Indien bygger en version av Su-30 (Su-30MKI) på licens. Flera mindre länder som Venezuela, Algeriet och Indonesien har även Su-30 i sina flygvapen.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Användare Varianter Antal
 Ryssland Su-30M 20 (totalt 60 beställda)
 Kina Su-30MKK/Su-30MK2 99
 Indien Su-30MKI 157 (totalt 280 beställda)
 Venezuela Su-30MK2 24
 Algeriet Su-30MKA 44
 Malaysia Su-30MKM 18
 Indonesien Su-30MK2 5 (totalt 11 beställda)
 Vietnam Su-30MK2V 24
Sammanlagd produktion 375 (520)

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • Su-30: Prototyp under det tidiga 1990-talet
  • Su-30K: Typ av standard utförande, 50 stycken sålda till Indien, de blev senare uppdaterade till Su-30MKI
  • Su-30KI: Typ som Rysslands nuvarande Su-27or är planerade att uppdateras till
  • Su-30KN: Modifierad version av dubbelsitsiga Su-27, Su-30 och Su-30K
  • Su-30M: Modifierad version av det dubbelsitsiga träningsplanet Su-27PU
  • Su-30MK: Första varianten för export, från 1993
  • Su-30M2: Uppdaterad Su-30MK med Canardvingar fram
  • Su-30MKA: Specialversion byggd för Algeriet, har mycket fransk teknik
  • Su-30MKI: Exportversion till Indien, inkluderar fransk och israelisk teknik.
  • Su-30MK2: Exportversion till Kina
  • Su-30MKM: Specialbyggd version för Malaysia, har elektronik från Ryssland, Frankrike och Sydafrika
  • Su-30MKV: Version för Venezuela, kommer troligen bli mycket lik Su-30MK2
  • Su-30MK2V: Su-30MKK med uppdaterad elektronik och nya antifartygsrobotar
  • Su-30MK3: Su-30MKK med modifierad radar och nya vapensystem
  • Su-30SM : Version beställd av Ryssland baserad på Su-30MKI

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://en.rian.ru/military_news/20121219/178264404.html


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]