Fontänbron
Fontänbron, är en bro i centrala Göteborg, som går över Hamnkanalen väster om Brunnsparken. Bron förbinder den norra delen av Östra Hamngatan med den södra. Den har sitt namn efter konstnären Per Hasselbergs verk Såningskvinnan, i folkmun kallad "Johanna i Brunnsparken", som invigdes 21 juli 1883 (Johannadagen). Såningskvinnan står här placerad i en fontän.
Trots att vanlig biltrafik inte är tillåten på bron är trafiken på bron mycket livlig, med spårväg, bussar, taxi, cyklar och fotgängare.
Historia
Pålningsarbeten för "stadsbron" omnämns i början av 1622 samt även arbeten på "stora bron", vilket ska uppfattas som en bro över stora hamnen (Stora hamnkanalen), från torget ungefär vid den senare Lejonbrons plats. I räkenskaperna samma år beskrivs den som "bron öfver stora hamnen vid torget". Från 1624 finns utförliga uppgifter om fortsatta arbeten på "den stora bron öfver stora hamnen." Den första bron uppfördes under våren och sommaren 1624 av stadsbyggmästare Jan Jakobssen med hjälp av två timmermän, Adrian Jakobsson och Jan Mårtenssen[1] och trettio stadssoldater. Bron var av trä och kallades både Stora Bron och Torgbron. Detta var därmed stadens första bro.
År 1638 fick bron ny pålning samt blev rödmålad, bron gick då även under namnet Röda bron. Samtidigt sattes fyra krönta lejonfigurer upp vid brofästena. De fem alnar höga lejonen, gjorda av bildhuggaren Hans Swant, skulle påminna om lejonet i Göteborgs stadsvapen. Bron kom då att få namnet Lejonbryggan eller Lejonbron. Lejonfigurerna blev så slitna att de togs ner 1673. I början av 1700-talet ersattes hela bron med en ny träbro och bildhuggare Nils Läsberg fick då i uppdrag att skapa fyra nya lejon.
Träbron revs 1733 och ersattes av en stenbro med tre brovalv som stod klar 1735. Ritningarna gjordes av stadsingenjör Bengt Wilhelm Carlberg. Bron försågs med nya lejon, utförda i gotlandssten. 1785-88 sattes dessa upp på piedestaler. Denna bro kom också att kallas Hästbryggan i folkmun, på grund av den försäljning av hästar och kreatur som förekom här.[2]
Östra Hamngatans sträckning gick 1861 ut över Brunnsparken, då kanaldelen lades igen, och år 1864 revs Lejonbron och en ny bro i järn byggdes. Den öppnade för trafik den 20 december 1913.[3] Bron breddades 1914 och året därpå byggdes en toalettinrättning nere i bron, kallad "Kabinettet" (cabinet d'aisance),[4] vilken betjänade allmänheten fram till slutet av 1980-talet då den revs (se Offentliga toaletter i Göteborg). Lejontrappan, flankerad av två liggande lejon i brons, uppfördes då mot Hamnkanalen i väster. De båda lejonen är gjorda av skulptör Camilla Bergman och invigdes 6 november 1991. Det södra lejonet hade skänkts av Fastighets AB Regnbågen väster, Försäkringsbolaget SPP, Göteborgs och Bohus läns Stadshypoteksförening, Handelsbanken, NCC väst och Wasa försäkring. Det norra av Östra Nordstadens samfällighetsförening och Sveriges riksbank.[5]
Arbetet med att lägga igen Östra Hamnkanalens norra del — räknad från Göta Älv vid Lilla Bommen till Stora Hamnkanalen — påbörjades i maj 1936 och avslutades den 18 augusti samma år. Samtidigt hade man då även raserat de sammanlagt sex broar som spände över den norra delen, vid; Norra Hamngatan (Gustaf Adolfsbron),[6] Köpmansgatan, Postgatan, Kronhusgatan, Spannmålsgatan och Kanaltorget (vid Lilla Bommens Hamn). Totalt fanns det tio broar över Östra Hamnkanalen.[7] Fontänbrons motsvarighet över Östra Hamnkanalen - som förband Södra Hamngatan - hette Brunnsparksbron.[8] Numera är Brunnsparksbron namnet på en liten bro placerad mellan Fontänbron och Fredsbron.
Galleri
-
Lejontrappan sedd från Tyska bron. -
Vy mot Brunnsparken. -
Vy mot Gustaf Adolfs Torg.
Se även
Referenser
Noter
- ^ Göteborgs historia : Grundläggningen och de första hundra åren : Från grundläggningen till enväldet (1619-1680), [Del l:l], professor Helge Almquist, Skrifter utgivna till Göteborgs stads trehundraårsjubileum genom jubileumsutställningens publikationskommitté, Göteborg 1929, s. 338
- ^ Berättelser ur Göteborgs Historia under Gustavianska tiden, Hugo Fröding, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1922 s. 23
- ^ GT, 22 december 1913, "Den nya bron över Stora Hamnkanalen."
- ^ Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar 1889: No: 1 - 161 jämte Bihang N:o 1 - 19, innefattande protokollen vid Stadsfullmäktiges sammanträden 1889; äfvensom Innehåll och Sakregister, Göteborgs Stadsfullmäktige, Göteborgs Handelstidnings Aktiebolags Tryckeri, Göteborg 1890, avsnitt 20
- ^ Extenso enligt plaketter på de båda fundamenten till lejonen.
- ^ Göteborgs Adress- och Industrikalender år 1919, [Fyrationdeandra årgången], utgiven av Wilhelmina Lindberg, Göteborg 1919 s. 42B
- ^ Synade samlingar : Göteborgsbilder från två sekel, red. Jenny Johansson, Göteborgs stadsmuseum, Fälth & Hässler 2006 ISBN 978-91-85488-87-2 s. 36-37
- ^ Göteborgs Adress- och Industrikalender år 1895, [Adertonde Årgången], utgiven från Fred. Lindbergs Kalenderexpedition, Göteborg 1895 s. 26
Tryckta källor
- Östra Nordstaden i Göteborg: Göteborgs hembygdsförbunds skriftserie VIII, red. Maja Kjellin, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1973 s. 9-10
- Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, A. Rundqvist/R. Scander/A. Bothén, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1982
- Göteborgs Gatunamn 1621-2000, red. Greta Baum, Tre Böcker Förlag AB, Göteborg 2001 ISBN 91-7029-460-7
- Göteborgs kanaler och broar berättar, Bengt A. Öhnander, Tre Böcker Förlag AB, Göteborg 2007 ISBN 978-91-7029-630-7
| ||||||||||||||