Cykel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om fordonet. För andra betydelser, se Cykel (olika betydelser).
En DBS-herrcykel.

En cykel, förr kallad velociped eller bicykel, är ett vanligen endast av mänsklig muskelkraft drivet fordon, oftast med två eller tre hjul, men både enhjulingar och fyrhjulade cyklar förekommer. De flesta cyklar saknar motor, men vissa har en mindre hjälpmotor. Förr var det en mindre förbränningsmotor, se knallert, men numera i regel en elmotor (se elcykel).

Enligt svensk lag räknas även vissa andra fordon med elmotor som cykel, såsom elfordonet Scooter och Segway.[1]

De tidiga engelska influenserna gav Sverige ett antal utländska uttryck som försvenskades, översattes till svenska eller ersattes med svenska begrepp. I offentligt tryck användes i äldre tider ordet velociped, men med tiden anammades det kortare cykel som härstammar från engelskans bicycle. Benämningen cykel ersatte allmänt den äldre benämningen velociped kring 1930-talet.

Ytterligare en synonym till ordet cykel är trampcykel, men det begreppet brukar bara användas när man vill poängtera att det inte rör sig om en sparkcykel eller motorcykel, samt tvåhjuling som används för att skilja det mot en trehjuling, ofta om barncyklar.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Ram[redigera | redigera wikitext]

Traditionellt har ramarna med anpassning till kvinnors och mäns traditionella klädsel utformats olika för damcyklar och herrcyklar. En nackdel med detta är att en damcykelram inte är lika formstabil som en herrcykelram, så kallad femkantsram. Som en kompromiss utformar man numera ofta ramarna som ett mellanting mellan gamla tiders damramar och herr-ramar: "unisex-cykeln". Med dagens klädbruk, där kvinnors kjol ofta ersätts av byxor, är detta en framkomlig lösning med stor ekonomisk betydelse: Antalet modeller kan begränsas hos fabrikanterna, och återförsäljarna spar lagerutrymme.

Ramen till en cykel byggs oftast av olika metallegeringar av stål och aluminium, men även dyrare ramar i titan förekommer. För tävlingscyklar används ofta kolfiber eller kombinationer av kolfiber och aluminium.

Brukscyklar har en vikt på 16-20 kg, medan racercyklar för tävlingsbruk väger drygt 7,5 kg (6,8 kg är minimumgräns för tävling enligt Internationella Cykelunionen, UCI).

En cykelrams storlek anges i centimeter eller tum och avser avståndet mellan vevlagret och sadelstolpsklämman.

Hjul[redigera | redigera wikitext]

Fälg, slang och däck. Tvärsnitt av cykelhjul.

Hjulen är en väsentlig del av cykeln och byggs upp av nav, ekrar, ekernipplar och fälg monterade med fälgband, slang och däck.

De vanligaste dimensionerna på hjul är på nya cyklar, 507 mm (24 tum), 559 mm (26 tum) och 622 mm (28 tum) i diameter. På nyare mountainbikes förekommer även så kallad 27,5 tum (584 mm) och 29 tum (622 mm).

På äldre cyklar förekommer dessutom 584 och 590 mm (26 tum), 609 och 630 mm (27 tum), 635 och 642 mm (28 tum).

För mindre cyklar som barncyklar eller minicyklar finns även mindre dimensioner.

Ett hjuls storlek mäts oftast i tum, men millimeter förekommer också. Det finns 3 st etablerade system för att mäta däck; mäta i millimeter, mäta med systemet 700c eller mäta i tum. Standard-systemet där däck mäts i millimeter kallas för ETRTO-systemet. Till exempel motsvarar "37-609" en innerdiameter på 609 millimeter och en bredd på 37 millimeter i enlighet med det systemet. Om du behöver byta däck kan du skriva upp de siffror som står på det trasiga däcket och visa din lokala cykelhandlare. Då kan de hjälpa dig att få ett däck som passar just din fälg.

Drift[redigera | redigera wikitext]

Utanpåliggande växlar av typen Shimano Deore XT på en mountainbike.

Det allra vanligaste sättet idag att konstruera drivningen är kedjedrift; via pedaler och vevarmar drivs kedjehjul-kedja-frikrans på bakhjulet. Men det finns även cyklar där drivningen sker via kardan (jmf BMW-motorcyklar). Denna typ är dock väldigt ovanlig. Som alternativ till kedjan har även cyklar med remdrift kommit ut i handeln, remmen är underhållsfri till skillnad från kedjan, som kräver smörjning. Det har experimenterats med cyklar som är tvåhjulsdrivna, för extremt dålig terräng. Framhjulsdrift finner man på de cyklar där vevarmarna är direkt fästade vid framhjulsnavet, idag i princip enbart barncyklar för små barn. Driften av bakhjulet kräver vevlager, vevarmar, kedjehjul och pedaler. Kraften från vevarna driver kedjehjulet varvid kraften överförs via en kedja till en mindre kedjekrans, vanligtvis monterad på bakhjulets frihjulsnav. Frihjulsnav finns idag oftast med invändiga och utvändiga växlar. De invändiga har funnits i ett flertal varianter med 2-14 växlar. Numera är 3, 5, 7, 8 och 9 de mest använda. Via ett planethjulssystem av olika kugghjul och ringdrev cirkulerande runt bakaxeln överförs kraften utåt mot navhusets insida. De utvändiga kedjeväxlarna följer en enklare princip där ett antal kransar monterade på bakhjulsnavet direktverkar på hjulet via kedjan. Varje krans har olika antal tänder, vanligen 12-28, och utvecklar alltså olika utväxlingar. Valet av krans styrs av bakväxeln som via vajer styrs av ett reglage på styret. Tidigare cyklar har rammonterade reglage. Ofta finns även en framväxel som styr valet av kedjehjul framtill; oftast finns det tre stycken. Antalet kedjehjul multiplicerat med antalet kransar anger antalet växlar. På moderna cyklar är det vanligast med cirka 20-30 växlar, till exempel 3 kedjehjul fram och 8 kransar bak, vilket ger 24 växlar. Det finns också cyklar utan frihjulsnav, s.k fixed gear eller Fixie, dessa används bland annat i velodromer.

Bromsar[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Cykelbroms
Skivbroms.

De invändiga växelnaven, eller oväxlade nav har vanligtvis en invändig bromsmekanism, bestående av en trumbroms som verkar vid ett kortare trampande bakåt. De utvändigt växlade cyklarna har istället bara frihjul i navet och bromsar som verkar på fälgarna, så kallade fälgbromsar. När bromsklossarna trycks mot fälgen ökar hjulets friktion, vilket leder till sänkning av farten. Mer vanligt idag är att bromsbygeln ersatts av två fjäderbelastade armar monterade direkt på ramen.

Det finns även skivbromsar av mekanisk och hydraulisk typ. Principen är densamma som på de flesta bilar och motorcyklar och fungerar genom att bromskraften överförs från ett handtag till bromsklossar i ett ok som sitter vid fram- och/eller bakgaffeln på cykeln. Bromsklossarna klämmer om en skiva som fästs vid cykelns nav och följer hjulets rotation.

Cyklar med fotbroms saknar ibland helt broms på framhjulet, men då det finns var det på de tidigaste cyklarna en mekanik som bromsade mot däcket, men har på cyklar tillverkade efter 1930-talet ersatts helt av trumbromsar och efter 1970-talet tillkom även fälgbromsar.

Styrning[redigera | redigera wikitext]

Cykelstyre på en äldre sportcykel, denna typ av styre kallas bockstyre.

Riktningen bestäms oftast av framhjulet som sitter monterat på en rörlig framgaffel som via styrlager, styrstam och styre tar cyklisten åt valfritt håll, samtidigt som en viss lutning av kroppen äger rum. Styret är vanligtvis ett ergonomiskt utformat metallrör med ett handtag i var ände. Det brukar placeras ovanför framhjulet på cykeln. Dess huvudfunktion är att styra cykeln i önskad riktning. Detta åstadkoms genom att man vrider styret åt det håll man vill färdas åt då cykeln är i rörelse, kombinerat med en automatisk tyngdpunktsomfördelning av kroppen, beroende på färdhastigheten. På ett cykelstyre kan diverse tillbehör monteras. Ofta förekommande tillbehör är bland annat ringklockor, handbromsar och handväxlar. Har man batterilampa monteras denna oftast på styret. Generatordrivna lampor sitter oftast på framgaffeln, eller styrstången.

Belysning[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Cykellyse

För cykellysen finns olika lösningar för strömtillförsel. Den traditionella cykelgeneratorn, dynamon, drivs av ett räfflat hjul som rullar mot däcket och alstrar ström. Ett nyare alternativ till denna är navgeneratorn som istället sitter inbäddad i navet. En tredje variant består av batteridrift. Det förekommer även magnetdrift, då en (eller fler) magneter alstrar ström till lamporna då cykelhjulet roterar.

Själva belysningen kan ske med glödlampa, halogenlampa, eller lysdioder. Den sistnämnda tekniken erbjuder möjligheten med blinkande lyse, vilket försämrar upplysningen, men drar till sig uppmärksamheten bättre.

Sadel[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Cykelsadel

För bekvämlighets skull monteras en sadel på cykeln. Sadeln är oftast päronformad och gjord av textil, gummi eller annat mjukt material. Sadlar för tävlingscyklar är mer långsmala än de för standardcyklar. En variant på cykelsadeln är limpan, som är mer långsträckt. Sadeln sitter monterad på sadelstolpen som kan höjas och sänkas för att passa cyklistens höjd genom att lossa en bult, eventuellt med snabbkoppling.

Experimentella material[redigera | redigera wikitext]

I början av 1980-talet tillverkade ett svenskt företag cykeln Itera som till största delen var gjord i plast. Cykeln hade dock ingen försäljningsframgång. Även bambu har provats som material för bärande delar, även detta utan större framgång.

Cykelns historia[redigera | redigera wikitext]

Cykelns utveckling: 1 - draisine av Karl Drais; 2 - velociped av Thomas McCall (året felaktig i bilden, ska vara 1869); 3 - velociped med vevlager och pedal, Pierre Michaux; 4 - höghjulingen av James Starley; 5 - "säkerhetscykel" av John Kemp Starley; 6 - racercykel; 7 - mountainbike
Huvudartikel: Cykelns historia

Föregångaren till cykeln uppfanns 1817 av Karl Drais i Tyskland. Det var ett tvåhjuligt fordon likt dagens cyklar, men utan pedaler eller kedja. Bakgrunden är flera år av missväxt på grund av nedfallen aska efter ett vulkanutbrott. Maten räckte inte till hästar varför ett energisnålare transportmedel behövdes.[2]

Den moderna cykeln med pedaler och kedja uppfanns 1885 av John Kemp Starley.

Velociped i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Stockholm fanns i augusti 1896 nästan fem tusen velocipeder. Ett år senare hade antalet ökat till 10 280.

Ebbes bruk i Huskvarna började tillverka velocipeder i början av 1890-talet. 1896 började också Huskvarna Vapenfabrik sådan tillverkning. En velociped av fabrikat Huskvarna kostade 1898 från 250 kronor och uppåt, allt efter utrustning och modell.[3]

Säkerhet och hälsa vid cykling[redigera | redigera wikitext]

Att cykla är ungefär lika säkert som att gå, räknat per kilometer.[4][5][6] En cyklist bland biltrafik utsätts för större risker än en bilförare, men omgivningen utsätts för betydligt mindre risker av en cyklist än av en bilförare. Endast 1,3 procent av de fotgängare som omkom i kollisioner 1990-1995, kolliderade med en cykel. Endast 2 procent av de cyklister som omkom i kollisioner 1990-1995, kolliderade med en cykel.[7]

Cykling är ett mycket hälsosamt transportmedel som förebygger bland annat hjärt- och kärlsjukdomar. De som cyklar till vardags har därför lägre dödlighet än andra. Det visar studier från Danmark, England, Frankrike, Nederländerna, och Spanien.[8][9][10][11][12][13][14] Hälsoeffekten gäller mest män,[15] men liknande effekter syns i en studie från Kina på 60 000 kvinnor.[16] En brittisk studie av pendlare med samtliga färdmedel visade att hjärtfel var 20 gånger vanligare som dödsorsak än krockar med motorfordon. Studien visade också att män som cyklar regelbundet halverar risken för dödliga hjärtfel.[17]

I tidskriften The Lancet studerade man effekterna av mer gång och cykling i London och Delhi. Man kom fram till att mer gång och cykling skulle innebära fler trafikolyckor, men samtidigt skulle hälsan bli bättre vilket skulle ge en nettobesparing på levnadsår. I London skulle förbättrad hälsa spara tio gånger så många levnadsår som förloras genom de ökade trafikolyckorna, och i Delhi är kalkylen ännu mer gynnsam.[18]

En studie från Nederländerna fann att de som cyklar till jobbet har lägre sjukfrånvaro. De har i genomsnitt en sjukdag per år färre än andra.[19] Samma resultat har uppmätts i Sverige.[20][21]

I vissa länder är det förbjudet att cykla utan cykelhjälm.

Cykeln som tjänstefordon[redigera | redigera wikitext]

Cykelbud används främst inom post- och budbranschen, där cykeln främst i stadsmiljö kan erbjuda ett billigare, miljövänligare, säkrare och ofta smidigare alternativ till bilen. Svenska Posten använder till exempel 7 000 cyklar för transport. I Danmark delas mellan 60 och 70 procent av breven ut av cyklande brevbärare.[22]

Lätta cykelkärror utvecklades under 1990-talet för att transportera såväl barn som gods på ett säkrare och bekvämare sätt än på pakethållare. En stor fördel framför bil är att transporten ofta kan fortsätta hela vägen från dörr till dörr och t o m inomhus i stället för att kräva omlastningar. Detta kan tillåtas även på t ex stormarknader. Det har också tillverkats enhjuliga cykelkärror som inte är bredare än cykeln men ändå har avsevärd lastkapacitet.

EU finansierar det europeiska projektet Cycle Logistics som syftar till att få fler att använda lastcyklar istället för bilar. Det handlar främst om att påverka företag att använda lastcyklar för transport i betydligt högre utsträckning än idag, men även privatpersoner. Hälften av alla transporter i städer rör godstransporter och en tredjedel av dessa utgörs av lättare gods som skulle kunna köras med cykel.[23]

Cykeltaxi används för taxiverksamhet framför allt i Asien men även i t ex Stockholm och Tallinn.

Inom den svenska militären har cyklar och cykeltolkning använts för omgruppering av infanteri. I Göteborg finns två cyklande poliser på heltid samt ett antal cyklande parkeringsvakter.[24][25]

Cykelns roll i resandet[redigera | redigera wikitext]

En välanvänd cykelparkering i centrala Eskilstuna. Ett sätt att stimulera användandet av cykel som transportmedel.

I vissa städer sker en stor del av resandet med cykel. I Malmö, Linköping och Uppsala sker 30 procent av resorna med cykel,[26][27][28] och i Lund 43 procent.[29] I Linköping fortsätter 70 procent av sommarcyklisterna att cykla även på vintern.[30]

I Köpenhamn sker 36 procent av alla resor till arbete med cykel. Stadens mål är att öka detta. Till år 2015 ska 50 procent av alla resor till arbete och utbildning ske med cykel.[31] En del cyklar längre avstånd. Av de som pendlar 10–15 kilometer till jobb i Köpenhamn, väljer var tionde att cykla.[32]

Nederländerna är ledande i västvärlden på cykling. Knappt varannan resa görs med bil, medan drygt var fjärde görs med cykel och var femte till fots. I Danmark sker var femte resa med cykel,[33] och i Sverige var tionde.[34]

Cykeln används ofta som ett smidigt komplement till tåget för att överbrygga avståndet från port till perrong. För många kan det vara av avgörande betydelse vid tågpendling att man enkelt kan ta med sig cykeln på tåget för att fortsätta resan i andra änden. Det varierar mellan olika landsändar och olika tidpunkter huruvida detta är tillåtet.

Det förekommer även att man tar cykelsemester och cyklar hundratals mil.

Cykelsport[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Cykelsport

Det finns en uppsjö av tävlingstyper för cykel. På landsväg är de vanligaste typerna linjelopp och individuella tempolopp.

På linjelopp startar deltagarna gemensamt och den som är först i mål vinner. Det handlar alltså om att vara snabbare än konkurrenterna snarare än att åka så fort som möjligt. Detta gör att lagsamarbete och taktik ofta spelar en mycket stor roll i linjelopp, i synnerhet bland professionella cyklister.

Vid tempolopp startar deltagarna individuellt, typiskt med en eller två minuters mellanrum. Vinner gör den som åker banan på kortast tid. Det är inte tillåtet att ta rygg på en annan cyklist, vare sig om man kommer ikapp eller blir förbiåkt. Regeln säger att den cyklist som blir upphunnen ska släppa en lucka på minst ett förutbestämt antal meter. Brott mot detta kan leda till tidstillägg eller diskvalificering.

Hur man håller balansen[redigera | redigera wikitext]

Det är en omhuldad myt eller faktoid, även i seriösa sammanhang, att anledningen till att det är möjligt att hålla balansen på cykeln är hjulens gyroverkan. Att det går ungefär lika bra att cykla långsamt som snabbt med en modern cykel och att de flesta inte har några större svårigheter att hålla balansen i mycket låg fart även med mycket små hjul på lämpligt underlag visar att gyroverkan knappast kan vara av avgörande betydelse för att hålla balansen.[35]

Det är i stället farten i sig, tillsammans med styrmöjligheten som gör cykling möjlig och enkel. Tack vare farten framåt och dessutom möjligheten att styra kan cyklisten på ett intuitivt sätt lätt kontrollera att tyngdpunkten håller sig inom rimliga gränser ovanför (vid cykling rakt fram) en linje som sammanbinder de ytor på hjulen som berör marken. Genom att vrida styret åt samma håll som cyklisten känner att tyngdpunkten är på väg kan balansen kontinuerligt bibehållas med mycket måttliga armrörelser i stället för med kroppslutning åt motsatt håll. Vid ökande fart får centrifugalkraften, som verkar utåt i korrektionssvängen (upprätande) och vars storlek beror av farten, en ökande betydelse, vilket gör att styrrörelserna nödvändigtvis måste minskas vid högre fart. Dessutom påbörjas enkelt en avsiktlig (icke korrektions-) sväng i hög fart genom att styret kortvarigt vrids åt motsatt håll, medan man i låg fart kanske föredrar att påbörja svängen genom att först luta sig inåt i den tänkta svängen och omedelbart därefter vrida styret åt samma håll, även om det går lika bra att starta svängen genom att vrida styret åt motsatt håll. Sannolikt har många olyckor skett när cyklisten för att undvika ett hastigt uppdykande hinder snabbt vridit styret bort från hindret (på motsvarande sätt som man gör i en bil), vilket i stället har resulterat i att cyklisten åkt rakt in i hindret utan kontroll på grund av centrifugalkraften. (Konsekvenserna beror av farten, varför denna typ av felreaktion normalt är ännu allvarligare på motorcykel.) En snabb kort vridning mot hindret är normalt den rätta reaktionen.

Exakt hur var och en kombinerar tyngdpunktsförflyttning i sidled (knäknyck, höftknyck, lutning eller olika tryck på pedalerna) och styrstångsvridning för att hålla balansen torde vara individuellt och beror även på cykelns utformning. Denna dynamik är därför inte lätt att beskriva i ord, vilket sannolikt bidragit till att den enkla myten om betydelsen av gyroverkan är så livskraftig. Att kontrollera tyngdpunkten i stillastående är betydligt svårare, även om trialcyklister behärskar denna teknik till fulländning.

Gyrokrafterna saknar dock inte helt betydelse. Om cykeln faller åt vänster under fart framåt kommer framhjulet i någon mån att vrida sig åt vänster på grund av gyroverkan, om cyklisten inte håller emot. På grund av framgaffelns lutning så att dess förlängning träffar marken framför framhjulets anliggningsyta vill dessutom hjulet vrida åt vänster om cykeln lutar åt vänster (på grund av det vridmoment som bildas runt styrstångens vridningsaxel), oberoende av om cykeln har fart framåt eller inte. Hjulets vridning åt vänster gör att cykeln svänger vänster, vilket ger en centrifugalkraft (tröghetskraft) åt höger som bidrar till att räta upp cykeln. Motsvarande vid lutning åt höger. Gyrokrafternas vridmoment på framhjulet och framgaffelgeometrin samverkar därmed till att hålla styrkrafterna små och underlättar att hålla balansen, genom att cykeln får en viss grad av inbyggd stabilitet. De möjliggör också att cykla utan att hålla i styret.

Tillbehör till cykel[redigera | redigera wikitext]

Typer av cyklar[redigera | redigera wikitext]

De flesta cyklar är tvåhjulingar, med två lika stora ekerhjul efter varandra, och baserade på den klassiska herrcykeln. Damcykeln har en ram som tillåter cyklisten att bära kjol eller klänning. Med hjälp av växling och lätta material har racercykeln och mountainbiken utvecklats. Hybridcykel och citybike är mellanting mellan mountainbike och racercykel.

Cyklar kan också klassificeras efter användningsområde. Här skiljer man framför allt mellan brukscykel, träningscykel och tävlingscykel.

Andra cykelkonstruktioner[redigera | redigera wikitext]

Det finns andra hjuluppsättningar för olika ändamål.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20010559.htm
  2. ^ Karl Drais. Kort biografi. Humboldt Universität zu Berlin
  3. ^ Hembygdsboken Ödeshög sid 20 http://hembygdsbok.odeshog.se/web/odeskult/internet.nsf/0/20dc9b60df553885c125765b00433d6a/$FILE/0.pdf
  4. ^ DTU Transport. Risiko i trafikken 2007-2010. avsnitt 4.3
  5. ^ Trafikanalys: Vägtrafikskador 2004, avsnitt 7.1
  6. ^ Road Casualties Great Britain 2007. avsnitt 7
  7. ^ SCB och Statens institut för kommunikationsanalys: Trafikskador
  8. ^ All-cause mortality associated with physical activity during leisure time, work, sports, and cycling to work. Archives of Internal Medicine juni 2000
  9. ^ Dødelighed associeret med fysisk aktivitet i fritiden, på arbejdet, sport og cykling til arbejde. Ugeskrift for Læger 2002
  10. ^ Folkehelseinstituttet: Sykling i trafikken: Helsegevinster eller – skader? 2011-04-15
  11. ^ Do The Health Benefits Of Cycling Outweigh The Risks? Environmental Health Perspectives augusti 2010
  12. ^ Benefits of shift from car to active transport. Transport Policy 2012
  13. ^ The health risks and benefits of cycling in urban environments compared with car use: health impact assessment study British Medical Journal augusti 2011
  14. ^ Health effects of the London bicycle sharing system: health impact modelling study British Medical Journal januari 2014
  15. ^ Cyklisterna får hjulen att snurra”. Svenska Dagbladet. 2007-11-28. http://www.svd.se/kultur/understrecket/cyklisterna-far-hjulen-att-snurra_636447.svd.  av Peter Schantz, professor i idrottsvetenskap
  16. ^ Influence of Exercise, Walking, Cycling, and Overall Nonexercise Physical Activity on Mortality in Chinese Women American Journal of Epidemiology 2007
  17. ^ Cycling: Towards Health & Safety. British Medical Association 1992. av Mayer Hillman. ISBN 0-19-286151-4
  18. ^ Public health benefits of strategies to reduce greenhouse-gas emissions: urban land transport. The Lancet 2009 Se särskilt tabell 8
  19. ^ Cycling more reduces absenteeism. Fietsberaad
  20. ^ Så får vi fler att cykla. Trivector. Avsnittet om Uppsala
  21. ^ Rapport från Hälsotrampare Kronoberg 2011. avsnittet Sjukfrånvaro Växjö kommun
  22. ^ Transporter - Posten Norden
  23. ^ http://www.cycleville.se/2011/05/eu-vill-flytta-godstransporter-till-cyklar/
  24. ^ Vårt Göteborg. Göteborg utökar antalet cyklande p-vakter
  25. ^ Vårt Göteborg. Världskändisar vid ett rödljus nära dig
  26. ^ Gång- och cykeltrafik i Malmö
  27. ^ Cykling - linkoping.se
  28. ^ Resvaneundersökning i Uppsala 2010
  29. ^ LundaMats - hållbara transporter
  30. ^ Säkrare stråk ökar vintercykling”. Östgöta Correspondenten. 2009-01-07. http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/?articleId=4844574. 
  31. ^ Cykelregnskab 2006
  32. ^ Bedre pendlerforhold for cyklister
  33. ^ Ministerie van Verkeer en Waterstaat. Cycling in the Netherlands avsnitt 1.1
  34. ^ RES 2005-2006 Den nationella resvaneundersökningen avsnitt 6.1
  35. ^ Steering in bicycles and motorcycles

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]