Frantz Fanon
| Frantz Fanon | |
| Fil:Frantzfanonpjwproductions.jpg | |
| Född | Frantz Omar Fanon 20 juli 1925 Fort-de-France, Martinique, Frankrike |
|---|---|
| Död | 6 december 1961 (36 år) Bethesda, Maryland, USA |
| Yrke | Psykiatriker, filosof, författare, debattör |
| Nationalitet | Fransman |
| Språk | franska[1][2][3] |
| Genrer | Politisk filosofi, sociologi |
| Ämnen | Antikolonialism |
| Noterbara verk | Svart hud, vita masker (1952), Jordens fördömda (1961) |
| Make/maka | Josie Fanon |
| Barn | Olivier Fanon Mireille Fanon-Mendès-France |
| Influenser | Jean-Paul Sartre, Karl Marx, Aimé Césaire |
Frantz Omar Fanon, född 20 juli 1925 i Fort-de-France i Martinique, död 6 december 1961 i Bethesda i Maryland, var en fransk psykiater, filosof och debattör, förmodligen en av de mest erkända teoretikerna kring den västerländska imperialismen och avkoloniseringen. Trots att han dog ung lyckades han komma ut med två böcker som fick stort genomslag, Jordens fördömda (1961) och Svart hud, vita masker (1952). Fanons teorier var starkt präglade av marxism och ett psykoanalytiskt perspektiv vilket kan anses ha anknytning hans yrke som psykiater. Det psykoanalytiska perspektivet kring kolonialismen låg med postkolonialism bland annat i att Fanon hävdade att det första en förtryckt måste göra för att kunna göra motstånd är att sluta se sig själv "med den vite mannens ögon", som underställd.[4]
Biografi
Fanons far, Felix Casimir Fanon var tulltjänsteman, ättling till en afrikansk slav. Hans mor, Eléanore Médélice var dotter till en marockansk svart kvinna och en vit fransman. Fanon växte upp i en svart medelklassfamilj och var en av de få svarta som fick gå i gymnasiet.
Under gymnasietiden utbröt det Andra världskriget och Fanon sökte sig till militär grundutbildning på den brittiska ön Dominica.
Före krigstjänstgöringen var Fanons politiska inställning en blandning av fransk liberalism och marxism.[5] Han såg sig som fransk patriot anslöt sig till general de Gaulle befrielsearmé.[6]
| ” | Närhelst friheten angrips, oavsett om vi är vita, svarta, gula eller kakos … Jag svär att var det än må ske vara på plats varje gång friheten hotas. | „ |
| – Frantz Fanon[7] | ||
Fanon blev soldat i den 5. bataljonen som bestod av trupper från Guadeloupe, Guyana och Martinique för krigstjänstgöring i Algeriet. Det blev ett brutalt uppvaknande: triumfer fläckades av rasistiska kränkningar. Den martinikanska kvinnokåren blev konkubiner till officerare.[5]
Frankrike
Efter kriget reste Fanon till Lyon i Frankrike och studerade medicin och psykiatri i fem år. På universitetet skrev han en psykologisk avhandling, där han undersökte psykologiska processer hos vita kolonisatörer som alienerar sig från svarta invånare. Avhandlingen omarbetades 1952 till en faktabok med titeln Peau noire, masques blancs[a].
Algeriet
1953 fick Fanon en tjänst på en psykiatrisk klinik i Algeriet som då var ett franskt territorium. Han sökte sin egen identitet som svart man i en vit kolonial kultur och upplevde åter rasism.[4]
Fanons teorier och påverkan
Många av Fanons teorier och åsikter var mycket kontroversiella, främst på grund av att han ansåg att våld var en nödvändig och strategiskt korrekt metod för att befria den koloniserade världen. Inom sociologin är Fanons teorier tillämpningsbara i frågor kring integration och underifrånorganisering.
Det var främst i Algeriet som Fanon använde och utvecklade sina teorier och han var bland annat aktiv i den algeriska befrielseorganisationen Front de Libération Nationale (FLN).
Boken Jordens fördömda (Les Damnés de la terre, 1961) är Frantz Fanons uppgörelse med kolonialismen. Bokens förord är skrivet av Jean-Paul Sartre som var en stor beundrare av Fanon men också inspirerade Fanon mycket. Fanon kritiserade dock Sartre för att han inte förstod att de svarta var "fångar i hudfärgens tecken". Fanon menade att den humanism som den franska vänstern bekände sig till på 1950-talet saknade insikt i kolonialismens förmåga att begränsa de svartas handlingsmöjligheter.[8]
Bibliografi
- 1952 – Peau noire, masques blancs (Svart hud, vita masker 1997)
- 1959 – L'An V de la révolution algérienne
- 1961 – Les Damnés de la terre (Jordens fördömda 1962)
- 1964 – Pour la révolution africaine
Kommentarer
Se även
Referenser
Noter
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Identifiants et Référentiels, Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, läs online, läst: 20 augusti 2023.[källa från Wikidata]
- ^ CONOR.Sl.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] ”World Biography”. Läst 29 april 2017
- ^ [a b] Gordon 2016, sid. 18-23.
- ^ ”Tänkare i tiden”. Läst 29 april 2017.
- ^ Citat ur boken ”Pour France, pour notre mére” skriven av hans bror Joby Fanon.
- ^ Michael Azar - Frihet, jämlikhet, brodermord Brutus Östling bokförlag Symposion (2001), sid 262
Tryckta källor
- Gordon, Lewis R.; Söderlind Oskar (2016). Vad Fanon sa. Hägersten: Tankekraft Förlag. Libris 19438892. ISBN 9789188203137
- Fanon, Frantz; Zennström Per-Olov, Sartre Jean-Paul, Tängerstad Erik (2007). Jordens fördömda ([Ny utg.]). Stockholm: Leopard. Libris 10276014. ISBN 978-91-7343-151-4
- Fanon, Frantz; Nygren Lars (2004). Svart hud, vita masker. Enskede: TPB. Libris 12596780
- Gibson, Nigel C. (2014) (på engelska). Fanonian practices in South Africa: from Steve Biko to Abahlali baseMjondolo (First Palgrave Macmillan paperback edition.). Libris 17222329. ISBN 1137414774
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Frantz Fanon.- Frantz Fanon i Libris
