Frantz Fanon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frantz Fanon
Frantz Fanon
Frantz Fanon
Född 20 juli 1925
Fort-de-France, Martinique
Död 6 december 1961
New York, New York
Yrke Psykiatriker, filosof, författare, debattör
Nationalitet Frankrike
Genrer Politisk filosofi, sociologi
Ämnen Antikolonialism
Influenser Jean-Paul Sartre, Karl Marx, Aimé Césaire

Frantz Fanon, född 20 juli 1925 i Fort-de-France i Martinique, död 6 december 1961 i Bethesda, var en fransk psykiatriker, filosof och debattör, förmodligen en av de mest erkända teoretikerna kring den västerländska imperialismen och avkolonialiseringen. Trots att han dog mycket ung lyckades han komma ut med två böcker som fick stort genomslag: Jordens fördömda och Svart hud, vita masker. Fanons teorier var starkt präglade av marxism och ett psykoanalytiskt perspektiv vilket i sin tur går att förstå med tanke på hans yrke som psykiatriker. Det psykoanalytiska perspektivet kring kolonialismen låg med postkolonialism bland annat i att Fanon hävdade att det första en förtryckt måste göra för att kunna göra motstånd är att sluta se sig själv "med den vite mannens ögon", som underställd.

Många av Fanons teorier och åsikter var mycket kontroversiella, främst på grund av att han ansåg att våld var en nödvändig och strategiskt korrekt metod för att befria den kolonialiserade världen. Inom sociologin är Fanons teorier tillämpningsbara i frågor kring integration och underifrånorganisering.

Det var främst i Algeriet som Fanon praktiserade och utvecklade sina teorier och han var bland annat aktiv i den algeriska befrielseorganisationen Front de Libération Nationale (FLN).

Boken Jordens fördömda (Les Damnés de la terre, 1961) är Frantz Fanons uppgörelse med kolonialismen. Bokens förord är skrivet av Jean-Paul Sartre som var en stor beundrare av Fanon men också inspirerade Fanon mycket. Fanon kritiserade dock Sartre för att han inte förstod att de svarta var "fångar i hudfärgens tecken". Fanon menade att den humanism som den franska vänstern bekände sig till på 1950-talet saknade insikt i kolonialismens förmåga att begränsa de svartas handlingsmöjligheter.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Peau noire, masques blancs, 1952 (Svart hud, vita masker 1997)
  • L'An V de la révolution algérienne, 1959.
  • Les damnés de la terre, 1961 (Jordens fördömda 1962)
  • Pour la révolution africaine, 1964

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Michael Azar - Frihet, jämlikhet, brodermord Brutus Östling bokförlag Symposion (2001), sid 262