Guadeloupe

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta över Guadeloupe
Karta över Guadeloupe med omgivande öar
Strand på Guadeloupe.

Guadeloupe är ett franskt departement i Västindien bestående av ett antal öar med en sammanlagd yta på 1 700 kvadratkilometer. Ögruppen har drygt 400 000 invånare (2007)[1] och är belägen längst österut i Små Antillerna. Huvudort är Basse-Terre, och största staden heter Pointe-à-Pitre.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Geografiskt består ögruppen av (från väst till öst):

Fram till år 2007 tillhörde även öarna Saint-Barthélemy och Saint Martin administrativt till departementet Guadeloupe innan dessa åter blev egna Franska utomeuropeiska områden.

Île de Basse-Terre och Île de Grande-Terre skiljs endast åt av det 50 meter breda havsinloppet La Rivière Salée. Tillsammans betraktas denna "dubbelö" i dagligt tal ofta som "ön Guadeloupe".

På Île de Basse-Terre finns nationalparken Parc national de la Guadeloupe.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under Christopher Columbus andra resa till Amerika blev han den första europé att stiga iland på Guadeloupe. Han kallade ön Santa María de Guadalupe de Extremadura, efter en bild av jungfru Maria i ett spanskt kloster i staden Guadeloupe i regionen Extremadura i Spanien. Ön kom därefter att koloniseras av Frankrike. Efter en framgångsrik bosättning på ön Saint Kitts (St Christophe), gav det Franska Kompaniet för de Amerikanska öarna adelsmännen Charles Lienard och Jean Duplessis uppdraget att kolonisera ytterligare öar i regionen. Duon valde Guadeloupe, och ön besattes år 1635. Ön annekterades därefter av Frankrike år 1674.

Under det kommande århundradet kom Guadeloupe återkommande att erövras av Storbritannien, första gången 1759-63. Under den Franska revolutionen uppstod strider mellan republikaner, monarkister och öns slavar om kontrollen av ön. Även trupper från Frankrike och invasionsstyrkor från Storbritannien deltog in i stridigheterna. Napoleon I återtog dock kontrollen över ön och återställde ordningen efter strider som orsakade många döda hos öns befolkning.

Under Napoleonkrigen tog britterna åter ön i besittning. Det skedde den 6 februari 1810 och britterna kom att ockupera ön de kommande sex åren. Under den brittiska ockupationen överläts ön - rent formellt - en kort tid till Sverige. Nominellt var Guadeloupe därför en svensk besittning under 15 månader mellan 3 mars 1813 och 30 maj 1814 (se Svenska Guadeloupe).[2] Karl XIII och hans efterträdare fick Guadeloupe som ersättning för egendomsförluster som kunde drabba kronprinsen Karl XIV Johan till följd av alliansen mot Napoleon I. Ön fortsatte dock att administreras av Storbritannien, som alltjämt ockuperade ön. Under de månader då Guadeloupe var "svenskt" fortsatte ön därmed att styras av brittiska guvernörer; först Sir Alexander Cochrane och därefter av John Skinner.[3] Vid Freden i Paris år 1814 fick Frankrike tillbaka Guadeloupe och Sverige kompenserades då med 24 miljoner franc. Den ersättningen bildade den statliga Guadeloupefonden. Den franska överhögheten över ön bekräftades i Traktatet i Wien år 1815.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Två berömda författare från Guadeloupe är Maryse Condé och nobelpristagaren Saint-John Perse.

Politisk status[redigera | redigera wikitext]

Liksom Martinique och Franska Guyana, som ligger i samma del av världen, räknas Guadeloupe som fullvärdig del av Frankrike. De kallas ”utomeuropeiska departement” eller département d'outre-merfranska. De är också med i EU, med vissa undantag. De är inte med EU:s momsunion, eller Schengensamarbetet. De är dock befriade från varutullar. Valutan är euro.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Befolkningsstatistik, INSEE
  2. ^ Hårdstedt, Martin, Omvälvningarnas tid 1792-1815, 2010, sid390, Nordstedts
  3. ^ Cahoon, Ben (2000). Guadelopue. World Statesmen.org.