Fredric Bedoire

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Några av Fredric Bedoires och Henrik O. Anderssons publikationer.

Kurt Fredric Bedoire, född 1 september 1945 i Stockholm, är en svensk arkitekturhistoriker. Han är hedersledamot av Konstakademien och nuvarande (2013) ledamot av Eva Bonniers donationsnämnd.[1]

Bedoire blev filosofie kandidat vid Stockholms universitet 1969, studerade vid Kungliga Konsthögskolans arkitekturskola 1971–72, blev filosofie doktor vid Stockholms universitet 1974 och docent i konstvetenskap 1975. Han var amanuens vid Livrustkammaren 1968–69, vid Stockholms stadsmuseum 1970–73, antikvarie vid Riksantikvarieämbetet 1974–78, universitetslektor och föreståndare i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska högskolan 1978–92 samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Konsthögskolans arkitekturskola från 1992.

Bedoire inledde sin bana som arkitekturhistoriker i början av 1970-talet då han dokumenterade rivningarna i Norrmalmsregleringens spår. Hans doktorsavhandling handlade om arkitekten Gustaf Wickman och hans verksamhetsfält kring sekelskiftet 1900.[2] Han är författare till ett flertal böcker.

Han har skrivit flera böcker tillsammans med Henrik O. Andersson, en av de mest kända är Stockholms byggnader som utkom år 1973 och som presenterades 2012 i en uppdaterad nyupplaga.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.evabonniersdonationsnamnd.se/kontakt.php
  2. ^ Bedoire, Fredric (1974). En arkitekt och hans verksamhetsfält kring sekelskiftet: Gustaf Wickmans arbeten 1884-1916 = An architect and his field of practice at the turn of the century : the works of Gustaf Wickman 1884-1916. Stockholm: [Fritzes hovbokh. distr.]. Libris 87367. ISBN 91-7052-159-X