Fredrik I av Baden
Fredrik I, född 9 september 1826 i Karlsruhe, död 28 september 1907 på slottet Mainau, var storhertig av Baden från år 1856.
Fredrik var son till Leopold av Baden och Sofia av Sverige. Vid faderns död 1852 blev han regent samt storhertig år 1858 då hans äldre, sinnessjuke bror, Ludvig II, avled.
Fredrik styrde sitt land i liberal anda. Han stödde ett enande av Tyskland under Preussens ledning, men på grund av folkstämningen blev han 1866 tvungen att delta på Österrikes sida i det tyska enhetskriget. Efter freden återupptog han sin preussiskvänliga politik, och anförtrodde redan 1868 åt den preussiske generalen Beyer att organisera den badensiska armén efter preussiskt mönster.[1] 1871 medverkade han i upphöjandet av sin svärfar till kejsare i Versailles.
1877 blev han generalinspektör vid 5:e arméinspektionen och 1888 generalöverste vid kavalleriet. Hans Jugenderinnerungen utgavs av K. Obser 1922 och hans Reden und Kundgebungen 1852-1892 av R. Krone 1901.[1]
20 september 1856 gifte sig Fredrik i Berlin med Louise av Preussen, dotter till Vilhelm I av Preussen.
Barn:
- Fredrik II av Baden (1857-1928; storhertig 1907-1918)
- Victoria av Baden (1862-1930; gift med Gustaf V av Sverige)
- Ludvig Wilhelm av Baden (1865-1888)
Anfäder
| Företrädare: Ludvig II |
Storhertig av Baden 1856–1907 |
Efterträdare: Fredrik II |