Gustav IV Adolf

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om den svenske kungen Gustav IV Adolf. För ostindiefararen, se Gustaf Adolph. För linjeskeppet, se HMS Konung Gustav IV Adolf.
Gustav IV Adolf
Porträtt av Gustav IV Adolf från 1809 av Per Krafft den yngre
Kung av Sverige
Regeringstid 29 mars 1792–29 mars 1809
(&&&&&&&&&&&&&017.&&&&&017 år och &&&&&&&&&&&&&&00.&&&&&00 dagar)
Kröning 3 april 1800 i S:t Olai kyrka, Norrköping
Företrädare Gustav III
Efterträdare Karl XIII (riksföreståndare)
Valspråk Gud och folket
Gemål Fredrika av Baden
Barn Gustav
Sofia
Karl Gustav
Amalia
Cecilia
Adolf
Ätt Holstein-Gottorpska ätten
Far Gustav III
Mor Sofia Magdalena av Danmark
Född 1 november 1778
Stockholm
Död 7 februari 1837
(&&&&&&&&&&&&&058.&&&&&058 år och &&&&&&&&&&&&&098.&&&&&098 dagar)
Sankt Gallen i Schweiz
Begravd 29 maj 1884
Riddarholmskyrkan i Stockholm

Gustav IV Adolf, född 1 november 1778, död 7 februari 1837, var kung av Sverige 1792–1809. I Napoleonkrigen tog han konsekvent ställning mot Napoleon I, vilket till slut ledde till finska kriget, som ledde till förlusten av den östra rikshalvan. Missnöjet var så starkt att han 1809 avsattes i en statskupp, och han levde resten av sitt liv på kontinenten under allt fattigare förhållanden. Han var son till Gustav III och Sofia Magdalena och gift med Fredrika av Baden.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Gustav IV Adolf som fjortonåring, iklädd Livgardets uniform m/1792

Gustav IV Adolf föddes på Stockholms slott 1 november 1778 som son till Gustav III och Sofia Magdalena. Hans fadder var Nils Svensson i Håslöv. Tidigt uppkom illasinnade rykten om att Gustav III inte skulle ha varit far till barnet utan en finländsk adelsman, Adolf Fredrik Munck, som varit behjälplig vid kungaparets sexualdebut.

Trots att kungaparet visade alla tecken på ett lyckligt äktenskap vid tiden för drottningens första graviditet fördes ryktet vidare, till och med av Gustav III:s bror hertig Karl och av honom till brödernas mor Lovisa Ulrika, vilket ledde till en brytning mellan kungen och henne, som inte bilades förrän på Lovisa Ulrikas dödsbädd. Ryktet var så befäst att det i Svenska adelns Ättar-taflor står under greve Munck af Fulkila att denne tros i hemlighet varit gift med drottning Sophia Magdalena, och "förmodas vara fader till Gustaf IV Adolf".[1]

Kungen engagerade sig djupt i den äldre sonens uppfostran. Således fick han en egen guvernör (det vill säga informator), det pedantiska riksrådet Fredrik Sparre, redan vid två år och åtta månaders ålder. Vid tio års ålder tilldelades han serafimerorden. Tretton år gammal genomlevde Gustav Adolf mordet på sin far, ett trauma som satte djupa spår. Somliga har menat att detta även präglade hans liv.

Regeringstid[redigera | redigera wikitext]

Gustav IV Adolf

Motvilligt tog han över regeringen, med farbrodern, hertig Karl, som förmyndare – ett förmyndarskap som i praktiken övertogs av Gustaf Adolph Reuterholm, vars far, riksrådet Esbjörn Christian Reuterholm, hade tillhört oppositionen mot Gustav III. Hans informator blev senare kanslirådet Nils von Rosenstein. Han lärde sig latin och, vilket var ovanligt för en svensk kung, också finska, ironiskt med tanke på att han senare förlorade Finland och blev dess siste svenske regent.

Som kung antog han valspråket Gud och folket. Som myndig kung gifte sig Gustav IV Adolf år 1797 med Fredrika Dorothea Wilhelmina av Baden. Äktenskapet var mycket lyckligt.

Från november 1806 till maj 1807 styrdes Sverige från Malmö. Kung Gustav IV Adolf bodde med sin drottning Fredrika och tre kungabarn i Residenset vid Stortorget. Med kungafamiljen följde hovstaten och delar av den diplomatiska kåren varför också angränsande byggnader togs i anspråk. I stort sett hela norra sidan av torget disponerades av de förnäma gästerna. I Malmö uppkallades Gustav Adolfs torg efter Gustav IV Adolf.

Nedgång och fall[redigera | redigera wikitext]

Gustav IV Adolf i unga år

Gustav IV Adolfs politik och envishet vid tiden för Napoleons marsch genom Europa ledde till att förtroendet för honom som regent minskade, vilket berörde honom mindre eftersom han var övertygad om giltigheten av kungadömet av Guds nåde.

Gustav IV Adolfs personliga avsky mot franska revolutionen och Napoleon och hans orealistiska syn på Sveriges militära styrka, gjorde att Sverige förklarade Frankrike krig, det s.k. Svensk-franska kriget 1805–1810. Till kriget bidrog att Sverige var beroende av handeln med Storbritannien, och därför motsatte det s.k. kontinentalsystemet, som var en handelsblockad mot Storbritannien. Kriget slutade dåligt för Sveriges del; vid Freden i Paris tvingades man ändå gå med i kontinentalsystemet. Även det så kallade Finska kriget 1808-09 slutade illa. Vid Freden i Fredrikshamn som undertecknades den 17 september 1809, tvingades Sverige avträda Finland till Ryssland. När de nämnda fredsavtalen undertecknades var emellertid kungen redan avsatt.

Missnöjet med kungen hade växt under flera år och nu gick hans motståndare till handling. När kungen i mars 1809 beslutat sig för att ta befäl över södra armén, under pågående större krig med Ryssland i Finland, gick generalen Carl Johan Adlercreutz den 13 mars, med sex andra personer, upp på slottet och förklarade att

hela nationen vore försatt i häpnad öfver rikets olyckliga ställning och konungens tillämnade afresa och att man vore fastbesluten att afböja den.

De arresterade kungen och han sattes med sin familj i husarrest på Gripsholms slott.

Den 10 maj samma år avsattes han av ständerna genom en statskupp och han och hela hans familj, inklusive den tioårige kronprinsen, förklarades vara den svenska kronan för all framtid förlustiga.

I historieskrivningen tecknades länge bilden av Gustav IV Adolf och hans regering av 1809 års män och deras efterföljare. Gustav IV Adolf framställdes som en obegåvad och känslomässigt överspänd person vars politik dikterades av tillfälliga och känslobetonade faktorer som tidvis tog sig rent sinnesförvirrade uttryck. De återkallade medaljer som Gustaf IV Adolf utdelat och ersatte dem med nya utan hans namn, även skyltar, emblem minnesmärken och liknande som bar hans namn togs bort.

Gustav IV Adolf, teckning av Albert Edelfelt
Minnestext i St. Gallen på huset som ligger där Gustav Adolf dog 1837.

Överste Gustafsson[redigera | redigera wikitext]

I slutet på året utvisades familjen och sattes i en vagn med adress ut från landet med båt från Karlskrona. Efter att ha stannat till i Köpenhamn och därefter i Frankfurt, välkomnades de av Fredrikas mor i Bruchsal och därefter bosatte sig familjen på slottet i Baden där Fredrika vuxit upp. De sade farväl till sitt svenska följe, general Anders Fredrik Skjöldenbrand och baron von Otter, och behöll endast en läkare, en stallmästare och sonens lärare som svenskar vid sitt hov. De erbjöds av Fredrikas farfar att bosätta sig på slottet Mersburg vid Bodensjön, men Gustav Adolf avreste plötsligt, utan förvarning och utan att meddela Fredrika, ensam till Schweiz.[2] Gustaf Adolf och Fredrika separerade år 1810. Fredrika bosatte sig med barnen på ett annat slott i närheten av Karlsruhe, medan Gustav Adolf bosatte sig i Basel. År 1811 inleddes skilsmässoförhandlingar. Det var Gustav Adolf som ansökte om skilsmässa, medan Fredrika motsatte sig den. Gustav Adolf angav som skäl att han ville skaffa många barn, men inte kungliga sådana, utan att han ville leva ett enkelt religiöst liv med en religiös maka, gärna bland herrnhutarna, och att han föredrog att gifta sig under sin rang för att kunna göra det.[3]

Som frånskild svensk ex-kung förde han därefter ett kringflackande liv på kontinenten som "greven av Gottorp", och senare, överste Gustafsson. Han hade ett flertal älskarinnor och med tre av dem fick han barn. En kvinna fick han trillingar med. Det enda barn han erkände var sonen Adolf Gustavsson (ca. 1820–1900) som han fick med sin älskarinna Maria Schlegel. Gustav Adolf upprätthöll en brevväxling med sin mor fram till hennes död 1813. Han ville år 1812 gifta sig med en tjänsteflicka vid namn Iselin, men misslyckades då alla präster han tillfrågade av olika anledningar vägrade viga paret. Iselin ska ha smittat honom med en venerisk sjukdom, bestulit honom och övergivit honom då han beslutat att företa en pilgrimsresa till Jerusalem med henne.[4]

I oktober 1833 begav han sig till Weisses Rössli ("Vita hästen"), ett värdshus i St Gallen i Schweiz. Där dog han också fyra år senare i ett slaganfall den 7 februari 1837 ensam, alkoholiserad och utfattig.

Efter kronprinsens, sedermera regentens, Gustaf V, giftermål med Gustav Adolfs dottersondotter Victoria av Baden 1884, återbördades hans stoft från Oldenburg till Riddarholmskyrkan i Stockholm. Därefter påbörjades också en omvärdering av hans tidigare i Sverige svårt fläckade eftermäle.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Barn med drottning Fredrika Dorothea Wilhelmina av Baden:

  1. Gustav (1799–1877), prins av Wasa
  2. Sofia (1801–1865), farmor till Victoria av Baden, gift med Gustaf V
  3. Karl Gustav, (1802–1805), storfurste av Finland
  4. Amalia, (1805-1853)
  5. Cecilia, (1807-1844)

Barn med Maria Schlegel:

  1. Adolf, född cirka år 1820, död år 1900.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Furstbiskop Christian August av Lübeck
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Adolf Fredrik av Sverige
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Markgrevinnan Albertina Friedrike av Baden Durlach
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf III av Sverige
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Friedrich Wilhelm I av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Luise Ulrike av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Sophie Dorothea av Storbritannien-Irland och Hannover
 
 
 
Kung Gustaf IV Adolf av Sverige
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Christian VI av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Frederik V av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Markgrevinnan Sophie Magdalena av Brandenburg-Kulmbach
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Sofie Magdalene av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung George II av Storbritannien-Irland och Hannover
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Louise av Storbritannien, Irland och Hannover
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Markgrevinnan Caroline av Brandenburg-Ansbach
 
 
 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska adelns Ättar-taflor utgifna af Gabriel Anrep, Volym 2, s. 927
  2. ^ Gerd Ribbing (1959). Ensam drottning. Sofia Magdalena 1783-1813. Stockholm: Alb. Bonniers Boktryckeri. ISBN. sid 258
  3. ^ Gerd Ribbing (1959). Ensam drottning. Sofia Magdalena 1783-1813. Stockholm: Alb. Bonniers Boktryckeri. ISBN. sid 270
  4. ^ Gerd Ribbing (1959). Ensam drottning. Sofia Magdalena 1783-1813. Stockholm: Alb. Bonniers Boktryckeri. ISBN. sid 284

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]