Sofia Magdalena av Danmark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För fartyget, se HMS Drottning Sofia Magdalena.


Sofia Magdalena av Danmark
Sofia Magdalena, drottning av Sverige, av Lorens Pasch d.y.
Kröning 29 maj 1772
Företrädare Lovisa Ulrika
Efterträdare Fredrika
Make Gustav III
Barn Gustav IV Adolf
Föräldrar Fredrik V av Danmark
Louise av Storbritannien
Född 3 juli 1746
Christiansborgs slott i Köpenhamn
Död 21 augusti 1813 (67 år)
Ulriksdals slott i Solna
Begravd Riddarholmskyrkan

Sofia Magdalena av Danmark (danska: Sophie Magdalene), född 3 juli 1746 på Christiansborgs slott i Köpenhamn, död 21 augusti 1813 klockan 16.45[1] på Ulriksdals slott i Solna, var drottning av Sverige, dotter till Fredrik V av Danmark och Louise av Storbritannien. Hon trolovades 1751 vid knappt fem års ålder med den blivande Gustav III och gifte sig med honom 1 oktober 1766 i Köpenhamn . År 1771 uppsteg hon jämte sin make på Sveriges tron, och den 29 maj 1772 kröntes hon i Stockholms storkyrka.[2]

Innehåll

Biografi[redigera]

Carl August Ehrensvärds nidbild av hur "Muncken" assisterar Gustav III vid dennes första samlag med Sofia Magdalena.

Äktenskapet med Gustav III[redigera]

Sofia Magdalena är kanske mest ihågkommen för svårigheterna i sitt äktenskap; då den främsta uppgiften för en drottning var att producera en tronarvinge, var det sexuella samlivet mycket viktigt. Äktenskapet blev inte fullbordat förrän 1775; elva år efter giftermålet. Då paret var osäkra på hur detta skulle gå till och båda hade anatomiska problem[3] som försvårade saken, erbjöd sig[4] hovstallmästare Adolf Fredrik Munck för att agera som sexualinstruktör. Han var närvarande i ett rum bredvid sängkammaren tillsammans med hovdamen Anna Sofia Ramström då äktenskapet fullbordades, och kallades även in vid ett antal tillfällen, under vilka han även tvingades [5] [6] röra vid dem båda två för att visa dem tillrätta. Då kronprinsen föddes 1778, fick Munck gåvor från både kungen och drottningen för sin hjälp. Detta gav upphov till många rykten om hur Muncks sexualundervisning egentligen hade gått till. Det vanliga[7] ryktet var att det i själva verket var Munck som var far till barnet. Det fanns även ett rykte om att Sofia och Munck hade ingått ett hemligt äktenskap.[8]

Dessa rykten användes av den politiska oppositionen så sent som 1786 och 1789, [9], där det hävdades att hela nationen kände till att kungen bett Munck att göra drottningen gravid [10]. Dessa pamfletter postades i gathörn över hela Stockholm.[11]. Skandalen spreds även bland societeten av bland andra Anna Charlotta Schröderheim och Eva Helena Löwen.

År 1787 deponerade Sofia Magdalena 50 000 kronor på Muncks konto, vilket väckte liv i skvallret, som kallade det en avskedsgåva, då Munck vid denna tid inlett ett förhållande med Giovanna Bassi, som Sofia Magdalena sades tycka mycket illa om[12] Kungen blev då förfärad över att folk skulle få veta om depositionen och försökte hålla transaktionen hemlig[12], vilket dock inte lyckades. Denna historia filmatiserades dramatiserad och visades i SVT år 2001 som Gustav III:s äktenskap. Ryktena om Munck som far till Gustav Adolf avtog när kungaparet - efter att Sofia Magdalena haft ett missfall – fick sitt andra barn 1782, Karl Gustav (hertig av Småland), som dock avled efter ett halvår.[13]

Livet vid det svenska hovet[redigera]

Prinsessan Sofia Magdalena av Danmark innan hon kom till Sverige (målning av Carl Gustaf Pilo 1765).

Sofia Magdalena hade fått en religiös uppfostran och var av en tyst och allvarlig karaktär som hade svårt att anpassa sig till sin makes nöjeslystna hov. Hon utförde sina ceremoniella skyldigheter plikttroget men tyckte inte om sällskapsliv, utan trivdes bäst då hon fick vara i fred med några få vänner.[7].

En försvårande omständighet var att Sofia Magdalena, istället för att odla vänner vid det svenska hovet, drog sig tillbaka och umgicks med sina danska kammarjungfrur samt det danska ambassadörsparet. Danskar var misstänkta personer i 1700-talets Sverige, och Gustav anade att danskarna ville få ett sidoinflytande och stördes därför av hustruns danska umgänge. Gustav undvek tidigt sin gemål och visade henne stor likgiltighet. År 1772 talade han med Axel von Fersen d.ä. om skilsmässa, vilket han dock avråddes från.[14]

Hennes svärmor avskydde henne från första stund och det tog åtta år innan äktenskapet fullbordades (1775). Äktenskapet förbättrades under åren 1775–1783, men återgick därefter till ett tillstånd av kylig distans.

Hennes svägerska Hedvig Elisabet Charlotta beskriver henne som vacker, men också kall, stel och stolt. Hon var ytterst artig och medveten om etikett, och kände sig förolämpad av makens liknöjdhet. Tystlåtenheten och högdragenheten gjorde att man inte var avslappnad i hennes sällskap. Hon beskrivs som indolent och som omväxlande vänlig och isande kylig till humöret. Hon hade två nära vänner, Maria Aurora Uggla Ehrengranat och Virginia Charlotta Duwall Manderström, men föredrog annars ensamheten. Flera av hennes hovdamer är välkända namn i den svenska historien som "de tre gracerna" Augusta Löwenhielm, Ulrika Eleonora von Fersen och Lovisa Meijerfeldt samt Marianne Ehrenström och Charlotta Cedercreutz. I representativa sammanhang ansågs hon fylla sin roll väl; hon kunde uppträda helt enligt vad formella tillfällen krävde, och uppfattades som värdig och imponerande. Hon tillbringade vanligen dagarna ensam på sina rum, åt oftast middag ensam, men höll var fjortonde dag en stor representativ salong. Hon tyckte också om teatern och gick ofta dit. Under Gustavs utlandsresa 1783–84 höll hon var fjortonde dag en stor offentlig representationssupé för hela staden.

Hon hade aldrig någonsin något att göra med politik, förutom vid ett tillfälle; 1788 ombads hon fredsförhandla med Danmark. Hon kallade till sig ambassadören och höll ett tal till honom och gav honom ett brev till danske kungen. Under kriget 1788-90 nämns hur hon, då hon träffade två ryska krigsfångar i Haga slottspark, gav dem 100 riksdaler var.

Änkedrottning[redigera]

Hon var förfärad över mordet på maken 1792, men det var samtidigt en lättnad [7] för henne att kunna dra sig tillbaka från offentligheten. De ansvariga för mordet hade haft planer på att göra henne till regent under sonens omyndighet [15]. Hon väckte uppseende efter makens död genom att uppträda på ett sätt som tolkades som likgiltighet, då hon snabbt ordnade sina affärer och aldrig bar sorgdräkt privat utan endast vid besök[16].

Som änka bebodde hon dels Ulriksdals slott, dels en våning i norra flygeln på Stockholms slott. Sonen visade henne stor hänsyn och lyssnade till alla hennes klagomål. Under sonens regeringstid visade hon sig för det mesta vid hovet endast om söndagarna, då hon var fjortonde dag besökte svärdottern samt vid cour. [17] Hon höll praktfulla mottagningar för kungafamiljen, men de sista sex åren av sitt liv isolerade hon sig och höll endast två formella mottagningar per år. De enda gäster hon hade i egenskap av privatperson ska ha varit vännerna Maria Aurora Uggla och Virginia Manderström[18]. Hon reagerade med förtvivlan vid statskuppen 1809. Då hon fick veta att hon behövde regeringens tillåtelse att besöka sin son, ska hon offentligt ha sagt: "Man begärde intet riksens ständers tillåtelse att mörda min man, icke heller att avsätta min son från tronen och att arrestera honom, men jag måste hafva deras tillåtelse, för att få tala med mitt barn" [19].

Efter statskuppen 1809 föredrog hon att stanna i Sverige, trots att det ansågs besvärande. Hon ska inte ha känt någon bitterhet mot de båda tronföljarna 1810, utan uttryckte att det inte var deras fel att sonen avsatts, och att hon med glädje skulle ta emot deras besök.

Sofia Magdalena plågades under en längre tid av en ögonsjukdom och vacklande hälsa. Efter att hon drabbats av ett slaganfall i maj 1813 avled hon på Ulriksdals slott 21 augusti 1813. Hon begravdes i det gustavianska gravkoret i Riddarholmskyrkan i Stockholm.

Barn[redigera]

Anfäder[redigera]

Sofia Magdalena tillsammans med maken Gustav III och sonen Gustav Adolf av Cornelius Høyer.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Fredrik IV av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Kristian VI av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Louise av Mecklenburg-Güstrow
 
 
 
 
 
 
 
 
 Fredrik V av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Kristian Henrik av Mecklenburg-Bayreuth
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Sofia Magdalena av Brandenburg-Kulmbach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Sofia Kristina av Wolfstein
 
 
 
Drottning Sofia Magdalena av Sverige
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Georg I av Storbritannien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Georg II av Storbritannien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Sofia Dorotea av Celle
 
 
 
 
 
 
 
 
 Louise av Storbritannien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Johan Fredrik av Brandenburg-Ansbach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Caroline av Ansbach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Eleonora av Sachsen-Eisenach
 
 
 

Referenser[redigera]

Noter
  1. ^ Ny svensk historia, Carl XIV Johan – Carl XV och deras tid 1810-1872, E. Lindorm/B.Lindorm/O.Hilding 1979 ISBN 91-46-13374-7 s.42
  2. ^ Alla Sveriges drottningar, Åke Ohlmarks, Almqvist & Wiksell Förlag, Stockholm 1973 ISBN 91-20-04795-9 s. 132
  3. ^ Leif Landen Gustaf III en biografi Wahlström & Widstrand 2004 ISBN 91-46-21000-8 s. 107
  4. ^ Erik Lönnroth Den stora rollen, kung Gustaf III spelad av sig själv Svenska Akademien & Norstedts 1986 ISBN 91-1-863652-7 s. 61
  5. ^ Sten Carlsson & Jerker Rosén (1979). Den svenska historien 10. Gustav III: en upplyst envåldshärskare. Albert Bonniers Förlag AB (Stockholm). Sid. 91 
  6. ^ Den svenska historien. Gustavianska tiden 1772-1809. Albert Bonniers Förlag, Stockholm. 1968. Sid. 95 
  7. ^ [a b c] Cecilia af Klercker (översättning och redigering) (1939). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok VIII. P.A. Norstedt & Söners förlag. Libris 8207717 
  8. ^ Jakob Christiensson (2007). Signums svenska kulturhistoria. Gustavianska tiden. Bokförlaget Signum, Lund. Sid. 432. ISBN 978-91-878-96-84-2 
  9. ^ Annie Mattson (2010) (på Swedish). Komediant och riksförrädare. Handskriftcirkulerande smädeskrifter mot Gustav III (Comedian and traitor. Handwritten libels toward Gustav III). Edita Västra Aros. Sid. 132. ISBN 978-91-554-7780-6 
  10. ^ Annie Mattson (2010). Komediant och riksförrädare. Handskriftcirkulerande smädeskrifter mot Gustav III. Edita Västra Aros. Sid. 118. ISBN 978-91-554-7780-6 
  11. ^ Annie Mattson (2010). Komediant och riksförrädare. Handskriftcirkulerande smädeskrifter mot Gustav III. Edita Västra Aros. Sid. 143. ISBN 978-91-554-7780-6 
  12. ^ [a b] Carl Carlson Bonde (1903). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok II 1783-1788. P.A. Norstedt & Söners förlag. Sid. 156-157 
  13. ^ Kungligt skvaller genom tusen år : En annorlunda bok om svensk historia, Sven Eric Barck & Åke Persson, Semic, Sundbyberg 2000 ISBN 91-552-2922-0 s. 77
  14. ^ Kungliga släktband : Kungar, drottningar, frillor och deras barn, Ulf Sundberg, Historiska media, Lund 2004 ISBN 91-85057-48-7 s. 174
  15. ^ Carl Carlsson Bonde (1907). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok III 1789-1792. P.A. Norstedt & Söners förlag Stockholm. Sid. 443. Libris 8207714 
  16. ^ Carl Carlsson Bonde (1907). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok III 1789-1792. P.A. Norstedt & Söners förlag Stockholm. Sid. 442. Libris 8207714 
  17. ^ Cecilia af Klercker (1936). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok VII 1800-1806. P.A. Norstedt & Söners förlag Stockholm. Sid. 413. Libris 469167 
  18. ^ Cecilia af Klercker (1936). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok VII 1800-1806. P.A. Norstedt & Söners förlag Stockholm. Sid. 212. Libris 469167 
  19. ^ Cecilia af Klercker (1939) (på Swedish). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok IX 1807–1811 (The diaries of Hedvig Elizabeth Charlotte IX 1807-1811). P.A. Norstedt & Söners förlag. Libris 8207718 
Tryckta källor
  • Herman Lindqvist: Historien om Sverige. Gustavs dagar
  • Herman Lindquist: Historien om Sveriges drottningar
  • Ingvar Andersson (1979). Gustavianskt. Fletcher & Son Ltd. ISBN 91-46-13373-9 
  • Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok IX, Stockholm, P.A. Norstedt & Söners förlag, 412070, (1942)
  • Cecilia af Klercker (översättning och redigering) (1942). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok VIII. P.A. Norstedt & Söners förlag 
Webbkällor


Företrädare:
Lovisa Ulrika		 Drottning av Sverige
1771–1792		 Efterträdare:
Fredrika
Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sofia_Magdalena_av_Danmark&oldid=21840019"