Friedrich Wegener

Från Wikipedia

Friedrich Wegener, född 7 april 1907, död 9 juli 1990, var en tysk läkare och patolog. Han var son till kirurgen Friedrich Wegener, som arbetade på St. Josefsstiftets sjukhus i Varel, och hans fru gymnastikläraren Thyra Cecilia, född Thydén. 1934 gifte han sig med Sophie Madsen (†1974) och fick med henne sju barn. År 1975 gifte han sig med Ursula Zacharias.

Utbildning och arbete[redigera | redigera wikitext]

Efter gymnasieutbildning i Wilhelmshaven och Jever började Wegener år 1926 studera medicin i München. Efter inledande utbildning där fortsatte han sina studier vid universitetet i Kiel där han 1932 avlade sin läkarexamen och under våren 1933 arbetade som underläkare vid institutionen för patologi.

År 1932 blev Wegener medlem i den nazistiska paramilitära organisationen SA och 1938 hade han avancerat till SA Sanitäts-Obersturmbannführer. Under kriget arbetade han som militärläkare i Łódź. I krigets slutskede hamnade han kortvarigt i brittisk och amerikansk fångenskap. Därefter arbetade han som lantarbetare, men från 1948 var han återigen verksam som vetenskapsman och läkare.

Wegener verkade i Berlin, Breslau 1935–1939 och Lübeck. Det var under sin tid i Breslau som han först beskrev det tillstånd som kom att kallas Wegeners granulomatos och bära hans namn. Under början av 2000-talet fick sjukdomen det nya namnet granulomatös polyangiit delvis på grund av Wegeners nazistiska förflutna.

Under Andra världskriget följde han, som patolog för Wehrmacht de tyska styrkorna till Litzmannstadt (Łódź) i Polen. Det är oklart i vilken mån Wegener deltog i experiment på fångarna i koncentrationslägren. Hans akt från tiden i Polen är försvunnen efter en omorganisation av de polska arkiven.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Über generalisierte, septische Gefäßerkrankungen. Verh Dtsch Pathol Ges 29 (1937) 202
  • Über eine eigenartige rhinogene Granulomatose mit besonderer Beteiligung des Arteriensystems und der Nieren. Beitr Pathol Anat Allg Pathol 102 (1939) 36
  • Wegenersche Granulomatose. In: Hopf HC, Poeck K, Schliack H (Hrsg.): Neurologie in Praxis und Klinik. Stuttgart 1981, 2 : 4219

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ A. Woywodt A et al.: Wegener's granulomatosis. Lancet 367 (2006) 1362–1366

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Eberhard J. Wormer: Angiologie - Phlebologie. Syndrome und ihre Schöpfer. Mit Vorworten von Dr. Jacob Churg und Dr. Friedrich Wegener. München 1991, S. 215–224
  • Friedrich Wegener: Die Entdeckung der „rhinogenen Granulomatose“ – F. Wegener berichtet. Münchn Med Wochenschr 132 (1990) 22
  • R. A. DeRemee RA et al.: Friedrich Wegener 80 Jahre alt. Med Welt 38 (1987) 451
  • H. Lehmann: Friedrich Wegener 75 Jahre. Dtsch Med Wochenschr 107 (1982) 512
  • A. Woywodt A et al.: Wegener's granulomatosis. Lancet 367 (2006) 1362–1366

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]