Den östliga delen av Alptransit-projektet. Gula linjen överst: Zimmerberg-bastunneln Gula linjen till vänster: Den gamla Gotthardtunneln från 1881 Den tjocka gula linjen: Gotthardbastunneln De röda linjerna visar de existerande huvudspåren.
Gotthardbastunneln är en järnvägstunnel genom Alperna i Schweiz. Den invigdes 1 juni 2016[1] och kommer att vara i full drift i december. Konstruktionen är världens längsta järnvägstunnel, med en längd på 57 km.[2]
Tunneln är en del av det schweiziska AlpTransit-projektet, som också omfattar Lötschberg-bastunneln. Liksom Lötschbergtunneln är avsikten att undvika branta stigningar i bergen för att etablera en snabbare nord-sydlig järnvägsförbindelse genom de schweiziska alperna, för snabbtåg och tunga godståg. När Gotthardbastunneln är färdig kommer restiden på linjen Zürich-Milano att kortas med en timme.
Konstruktion
Gotthardbastunneln består av två rör med ett enkelspår i varje, med rören borrade sida vid sida från portal till portal, förbundna var 325:e meter med mindre tvärrör, så att den andra tunneln kan användas som nödutgång. Tågen kan byta spår vid två multifunktionsstationer vid Sedrun och Faido.
När tunneln konstruerades byggde man fyra åtkomsttunnlar, för att kunna borra från flera håll samtidigt och på så vis korta ner byggtiden. Den 15 oktober 2010 gjorde tunnelarbetarna genombrottet i tunneln.[3]
Bakgrund
Vägen som passerar Sankt Gotthard-passet är en av de viktigaste passagerna genom alperna. Trafiken har mer än tiodubblats sedan 1980, och de existerande väg- och järnvägstunnlarna är starkt överbelastade. För att få en snabbare och mindre brant passage har väljarna i Schweiz beslutat att bygga denna bastunnel, som skär genom Gotthardmassivet cirka 600 meter under den befintliga Sankt Gotthardstunneln. På den nuvarande linjen kan bara begränsade godståg med en maxvikt på 2 000 ton, dragna av två eller tre lok ta sig fram. De färdas uppför och nedför branta lutningar och genom spiraltunnlar som för upp till den gamla tunnelns portaler 1 100 meter över havet. När den nya tunneln står färdig kommer godståg på uppemot 4 000 ton kunna åka där likaså passagerartåg med en maximal hastighet på 250 km/h.
Totalkostnad: Mer än $12 miljarder i totalkostnad när den står färdig.[4]
Tåg per dag: 200–250
Electrifiering: 15 kV, 16,7 Hz
Säkerhetsregler: Säkerhetsreglementet kommer att likna det i övriga långa schweiziska tunnlar, så som en möjlighet att åsidosätta nödbromsen.
Mängd utgrävd sten:28200000 ton
Antal Tunnelborrmaskiner (TBM): Fyra Herrenknecht Gripper TBMs — Maskinnummer S-210 och S-211 norrut från Bodio till Faido och Sedrun, Vilka fick smeknamnen Sissi och Heidi; maskinnummer S-229 och S-230 söderut från Erstfeld till Sedrun vilka fick smeknamnen Gabi I och Gabi II.
Wikimedia Commons har media som rör Gotthardbastunneln.