Gråkindad albatross

Från Wikipedia
Gråkindad albatross
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljAlbatrosser
Diomedeidae
SläkteThalassarche
ArtGråkindad albatross
T. cauta
Vetenskapligt namn
§ Thalassarche cauta
Auktor(Gould, 1841)

Gråkindad albatross[2] (Thalassarche cauta) är en fågel i familjen albatrosser inom ordningen stormfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gråkindad albatross följer ofta fiskebåtar, här vid Stewartön, New Zealand

Gråkindad albatross är 90 till 100 centimeter lång och har ett vingspann på 210 till 260 centimeter.[4] Den väger mellan 2,6 och 5,3 kilogram. Tillsammans med systerarten salvinalbatross räknas den som den största av arterna i släktet Thalassarche, som är små för att vara albatrosser.[5]

Gråkindad albatross är svart, vit och skiffergrå med en karaktäristisk tumstor svart fläck vid basen av framkanten på undervingen. Adulta fåglar har vit panna och hjässa, som i nederkanten gränsar mot dess mörka ögonbryn och ansiktet är blekgrått. Ryggen, stjärten och översidan av vingarna är gråsvarta. I övrigt är den vit. Näbben är grågul med gul spets.[6]

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Gråkindad albatross delas in i två underarter:[3]

  • Thalassarche cauta cauta – häckar på Tasmanien och angränsande öar.
  • Thalassarche cauta steadi – häckar på Aucklandöarna.

Den största häckande kolonin finns på ön Mewstone utanför Tasmanien. Andra större kolonier finns på Albatrossön och Pedra Branca.[6] Ungfåglar är kända för att flyga så långt bort som till Sydafrika och individer som inte häckar kan påträffas i alla de sydliga havsområdena.

Birdlife International och internationella naturvårdsunionen IUCN urskiljer sedan 2014 underarten steadi som den egna arten Thalassarche steadi.[1]

Tidigare behandlades både salvinalbatross och chathamalbatross vara underarter till gråkindad albatross och vissa gör det fortfarande.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Gråkindad albatross lever på fisk som den huvudsakligen fångar nära ytan, men den kan också genomföra djupare dyk. Dyk ned till 5 meters djup har registrerats. Arten lever av fisk, bläckfisk, kräftdjur och manteldjur.[8]

Fågeln häckar på öar och bygger reden som utgör en hög av jord, gräs och rötter. Den lägger sitt enda ägg under andra halvan av september.[6]

Status[redigera | redigera wikitext]

Denna art häckar endast på tre öar och är därför känslig för plötsliga händelser och mänsklig aktivitet. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför gråkindad albatross som nära hotad (NT).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 29 800 och 33 400 vuxna individer och beståndet anses vara stabilt.[1]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2022 Thalassarche cauta . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Dunn, Jon L.; Alderfer, Jonathon (2006). ”Albatrosses”. i Levitt, Barbara. National Geographic Field Guide to the Birds of North America (fifth). Washington D.C.: National Geographic Society. sid. 80. ISBN 978 0 7922 5314 3 
  5. ^ Brooke, Michael, Albatrosses and Petrels across the World (Bird Families of the World). Oxford University Press (2004), ISBN 978-0-19-850125-1
  6. ^ [a b c] BirdLife Species Factsheet: Thalassarche cauta
  7. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  8. ^ Hedd, A.; Gales, R.; Brothers, N. (2001). ”Foraging ecology of Shy Albatrosses”. Marine Ecology Progress Series (221): sid. 267–282. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]