Guineadvärgantilop

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Guinea dvärgantilop)
Guineadvärgantilop
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Guineadvärgantilop
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
UnderordningIdisslare
Ruminantia
FamiljSlidhornsdjur
Bovidae
UnderfamiljGasellantiloper
Antilopinae
SläkteNeotragus
ArtGuinea dvärgantilop
N. pygmaeus
Vetenskapligt namn
§ Neotragus pygmaeus
AuktorL., 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Guineadvärgantilop (Neotragus pygmaeus) är en antilop som tillhör släktet dvärgantiloper. Guineadvärgantilopen kallas också för pygméantilop eller kungsantilop. Guineadvärgantilopen är världens minsta idisslare och den är ungefär lika stor som en kanin. Antilopen hittar man främst i regnskogarna i Ghana till Sierra Leone.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Guineadvärgantilopen har en päls som är rödbrun med ljust färgad undersida. Över strupen har den ett vitt band. De har en kort hals, svans, en krum rygg, smala ben och stora ögon. Det är endast hanen som har horn och de kan bli mellan 2,5 och 3 centimeter långa. Antilopen har en mankhöjd på mellan 20 och 28 centimeter och den kan väga från 1,5 till 2,5 kilo.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Socialt beteende[redigera | redigera wikitext]

Guineadvärgantilopen är främst aktiv i skymningen och på nätterna. Den söker föda och hävdar revir parvis men ibland om det finns rikligt med föda kan flera par äta tillsammans. Deras diet består främst av löv, skott, knoppar, frön, fallfrukt och svamp.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Mycket om guineadvärgantilopens fortplantning är okänt, men man vet att de får en kalv som brukar födas i november. Kalven diar i ungefär två månader. En guineadvärgantilop har en livslängd på runt 6 år.

Predatorer[redigera | redigera wikitext]

Alla stora och medelstora rovdjur kan tänka sig att slå en guineadvärgantilop.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Giuseppe Ardito (1983). Djurens underbara värld, Band 6. Höganäs: Bokorama. ISBN 91-7024-054-X 
  • David W. MacDonald, red (1984). Jordens djur, Band 4 – Hovdjuren. Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 91-34-50353-6 
  • Kai Curry-Lindahl (1984). Afrikas däggdjur. Stockholm: Norstedt. ISBN 91-1-834122-5 
  1. ^ Neotragus pygmaeusIUCN:s rödlista, auktor: Antelope Specialist Group 2016, besökt 4 februari 2023.