Ghana

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För det medeltida riket med samma namn, se Ghanariket.
Republic of Ghana
Flagga Statsvapen
ValspråkFreedom and Justice
(engelska: Frihet och Rättvisa)
Nationalsång: Hail the Name of Ghana
Huvudstad Accra
Största stad Kumasi[1]
Officiellt språk Engelska
Statsskick Republik
 -  President John Dramani Mahama
 -  Regeringschef John Dramani Mahama[2]
Självständighet från Storbritannien 
 -  Deklarerad 6 mars 1957 
 -  Erkänd 6 mars 1957 
Area
 -  Totalt 238 533[3] km² (77:e)
 -  Vatten (%) 3,5 %
Befolkning
 -   års uppskattning 27 043 093 (2014)[4] 
 -  Befolkningstäthet 113,4/km² 
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $7 659 milj (100:e)
 -  Per capita $749 
Valuta Ghana Cedi (GHC)
Tidszon UTC
Topografi
 -  Högsta punkt Mount Afadjato, 885 m ö.h.
 -  Största sjö Voltasjön, 8 500 km²
Nationaldag 6 mars
Nationalitetsmärke GH
Landskod GH, GHA
Landsnummer 233

Ghana, formellt Republiken Ghana, är en republik i Västafrika. Landet gränsar till Elfenbenskusten i väst, Burkina Faso i norr, Togo i öst och Guineabukten i syd.

Under tidig kolonialtid utgjordes det nuvarande Ghana av ett antal olika kungadömen, som till exempel Ga Adangbes på östkusten, i inlandet av Ashanti och flera olika stater tillhörande folkslaget fante längs kusten och i inlandet. Byteshandeln med de europeiska staterna blomstrade efter kontakten med portugiserna på 1400-talet, och britterna etablerade kronkolonin Guldkusten år 1874.[5]

Ghana var en av de första afrikanska staterna att uppnå självständighet, år 1957.[6] Från 1957 var landet en självständig stat i Samväldet och 1960 blev det en republik, med Kwame Nkrumah som första president. Vid självständigheten ansågs Ghana som ett av de mest välmående länderna i Afrika, men ekonomiskt vanstyre och sjunkande kakaopriser på världsmarknaden har undergrävt landets ekonomi. Med undantag för perioden 1979–1981 hade landet ett militärt styre mellan 1972 och 1992, då den tidigare militärledaren Jerry Rawlings valdes till president. Militären hade även makten 1966–1969.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet ghana betyder "krigarkonung",[7] och var källan till namnet Guinea (via franska Guinoye) som används för att referera till Västafrikas kust (som i Guineabukten). Namnet Ghana valdes för den nya nationen för att reflektera det forna Ghanariket som en gång i tiden sträckte sig över stora delar av västra Afrika.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ghanas historia

Ghanas historia före slutet på 1400-talet härleds främst från muntlig tradition som refererar till folkvandringar från de forntida rikena i västra Sahel, nuvarande Mauretanien och Mali.[8] Den första kontakten med européer skedde på slutet av 1400-talet då portugisiska sjöfarare anlände till regionen. Europeiska handelsstationer för bland annat slavhandel började grundas i slutet av 1500-talet. Svenska Afrikanska kompaniet anlade 1650 kolonin Cabo Corso, som 1658 erövrades av Danmark. Från slutet av 1600-talet svarade Storbritannien och Nederländerna för större delen av handeln i området.[9].

På slutet av 1600-talet grundades Ashantiriket i inlandet, som tidigare kontrollerats av Denkyira. Detta kuvades av Storbritannien först på 1890-talet.[9] 1874 grundades den brittiska kolonin Guldkusten och utökades 1901 med Ashanti och Northern Territories.[9]

Ghanas första president Kwame Nkrumah, var en av förgrundsgestalterna inom panafrikanismen. Den hade han kommit i kontakt igenom studier i USA, och "Back to Africa Movement."

1957 slogs den tidigare brittiska kolonin Guldkusten och territoriet Brittiska Togoland samman och blev Ghana. Det var det första landet i det koloniala Afrika som blev självständigt. Ghana har fått sitt namn från Ghanariket, ett rike som blomstrade i Västafrika mellan cirka 700 och 1076. Detta rike omfattade dock inte nuvarande Ghana utan låg längre norrut.[10] Landets första president, Kwame Nkrumah, förbjöd 1964 alla oppositionspartier, fängslade landets regimkritiker och orienterade sig mot kommunistblocket. Nkrumah avsattes i en militärkupp redan 1966, men inte förrän 1992 antogs en konstitution som tillåter flera politiska partier. 1996 omvaldes Rawlings till President. Vid presidentvalet 2000 valdes det största oppositionspartiets kandidaten John Kufuor till president. Den nya regeringen ansträngde sig för ett fredligt maktskifte, men har även genomfört en del uppgörelser med Ghanas förflutna. 2004 omvaldes Kufuor med god marginal till president.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Ghana.

Ghana har 2 094 km landgräns och kust mot Guineabukten. Landet har tre grannländer, Burkina Faso, Elfenbenskusten och Togo. Landet är 238 533 km² stort, ungefär lika stort som Storbritannien. Greenwichmeridianen går genom staden Tema.

Geologi och landformer[redigera | redigera wikitext]

Ghana är låglänt längs kusten i söder och i den mellersta delen, omkring Voltabäckenet (100–200 meter över havet), och platålandskap och låga berg i Voltabäckenets utkanter. Mitt i Voltabäckenet ligger Voltasjön (cirka 8 500 km²), en av världens största konstgjorda insjöar. Den bildas genom en uppdämning av Voltafloden vid Akosombo och används både för konstbevattning, kraftproduktion, fiske och rekreation. Voltas viktigaste bifloder är Svarta Volta (Mouhoun), som utgör gränsen mot Elfenbenskusten i väst, Vita Volta (Nakambe), som kommer från Burkina Faso i norr, och Oti, som kommer från Togo i öst.[11]

Bäckenet avgränsas mot norr, väst och söder av branta kanter uppbyggda av sandsten, bland annat vid Gambaga i norr och Nkawkaw i söder. Söder om Voltabäckenet ligger Ashanti- och Kwahu-platåerna, med höjder på 500–700 meter över havet. Terrängen är ganska flack, med undantag av små, isolerade inselberg som häver sig upp över omgivningen. Ghanas enda egentliga bergslandskap är Akwapim- och Togobergen i den sydöstra delen av landet, med flera parallella ryggar i riktning sydväst–nordost. Här finns landets högsta punkt Afadjato, 885 meter över havet. Bergarterna här är av prekambrisk ålder, och består väsentligen av skiffer, sandsten och kvartsit.[11]

Söder om Ashantiplatån ligger en låg, bred kustslätt med jämna sandstränder och laguner utanför flodmynningarna. Kusten är cirka 550 kilometer lång.[11]

Naturtillgångar i landet är guld, timmer, industridiamanter, bauxit, mangan, fisk, gummi och vattenkraft.[12]

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Ghana ligger i den tropiska klimatzonen. De sydvästra delarna har ett typiskt ekvatorialt monsunklimat med en årsnederbörd på 1 500–2 000 mm, fördelat på omkring 120 regndagar. Kustslätten i sydost tar emellertid bara emot 750 mm om året, något som troligen beror på kustens sträckning och den stabiliserande påverkan från det kyligare vattnet i havet utanför. Den södra delen har två regnperioder, den ”stora” i april–juni och den ”lilla” i september–november. Mot norr avtar nederbörden till cirka 1 000 mm, och norr om Tamale har man bara en regnperiod. Under torrperioden, som här varar fyra till sex månader, blåser torra vindar (harmattan) från Sahara. Temperaturerna är höga och jämna hela året, med minst daglig och årlig variation i sydväst. Årsmedeltemperaturen växlar från cirka 26 °C vid kusten till närmare 29 °C i inlandet. De högsta temperaturerna förekommer vanligen mellan februari och april.[13]

Ghanas klimat[13]
Varmast Max Min Kallast Max Min Årsnederbörd Våtast mm Torrast mm
Accra mars–apr 31 24 aug 27 22 725 juni 240 jan 52
Kumasi mars 33 22 aug 27 21 1400 juni 140 juni 23
Tamale mars 37 24 aug 29 22 1040 sep 154 juni–sept 8

Temperaturerna som uppges är genomsnittligt dagligt maximum och minimum i respektive månad.

Några av Ghanas miljöproblem är avskogning med åtföljande jorderosion, tjuvjakt på vilda djur, vattenföroreningar och brist på färskvatten. I norr påverkar torka jordbruket menligt.[12]

Ghanas regioner.

Växtliv[redigera | redigera wikitext]

Kustlandet är längst ut täckt av mangroveträsk och kokospalmer, som längre in övergår i gräsland och buskskog. Stora delar av södra Ghana, särskilt Ashanti- och Kwahu-platåerna samt Akwapim- och Togobergen, är klädda av tropisk skog. Av värdefulla ädelträsorter finns bland annat afrikansk mahogny, abachi och sapele. De mellersta och nordliga delarna av Ghana är täckta av savann, med en vegetation som består av spridda träd och högt gräs.[14]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ghanas regioner

Ghana är indelat i tio regioner: Ashanti, Brong-Ahafo, Centralregionen, Nordregionen, Storaccra, Volta, Västregionen, Östregionen, Övre västregionen och Övre östregionen.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Ghanas folkmängd uppgick till 24,2 miljoner invånare vid folkräkningen 2010,[3] vilket beräknas ha ökat till 27,0 miljoner 2014.[4] Mellan 2010 och 2014 beräknades den årliga befolkningstillväxten till i genomsnitt 2,3 procent.[4] Emigration, först och främst illegal invandring till Nigeria, minskade i många år den totala befolkningstillväxten, men under andra halvan av 1980-talet utvisades uppskattningsvis 1,3 miljoner ghananer från Nigeria och flyttade hem igen. År 2003 fanns det omkring 50 000 flyktingar och asylsökande i Ghana, de allra flesta från Liberia.[15] Spädbarnsdödligheten beräknas till 49,89 per tusen levande födda (2010).[12] 2007 uppskattades 1,9 procent av befolkningen leva med hiv/aids.[12] Den genomsnittliga livslängden beräknas till 61,78 år för kvinnor och 59,36 år för män.[12] Vid folkräkningen 2000 var 57,9 procent av befolkningen över 15 läs- och skrivkunnig.[12]

Ghanas befolkning består av uppemot 75 olika folkgrupper med olika språk och kulturtraditioner. De allra flesta av grupperna är mycket små; 65 av dem utgör var och en för sig mindre än 1 procent av Ghanas samlade befolkning. Akantalande folk, bland andra ashanti, fante, abron och anyi, dominerar i syd (44 procent av befolkningen), ga-adangbe i och omkring huvudstaden (8 procent), och ewe längre österut (13 procent). I norr finns en mängd gurtalande folkgrupper, bland andra dagomba, mamprusi, konkomba och dagari. Myndigheterna i Ghana har fört en konsekvent politik för att utjämna olikheter och motsättningar mellan de etniska grupperna, och konflikter som beror på etnicitet är förhållandevis små, men det uppstod i mitten av 1990-talet ändå vid flera tillfällen etniska sammanstötningar i den norra delen av landet.[15]

Många av folkgrupperna i Ghana har traditionellt matrilinjära släktskapssystem, och kvinnor spelar en central roll bland annat i handelsverksamhet. Denna roll ger dem inflytande också på andra områden.[15]

Med afrikanska mått mätt är Ghana tämligen tätbefolkat (113 invånare per km² 2014). Befolkningstätheten är störst i de centrala kustområdena. 34 procent av befolkningen bor i städer.[15] Den största staden är Kumasi med omkring 2,5 miljoner invånare 2014.[1] Storstadsområdet runt huvudstaden Accra (med cirka 2,2 miljoner invånare i själva staden, 2014)[1] är dock folkrikare med över 4 miljoner invånare. Andra stora städer är Tamale, Tema (en förort till Accra) och Sekondi-Takoradi.[15]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Omkring två tredjedelar av invånarna är kristna. Den största kristna gruppen är pingstvänner och karismatiker, dit cirka 24 procent av befolkningen räknas. Andra protestantiska kyrkor samlar cirka 19 procent.[12] De största bland dessa är metodisterna och presbyterianerna. Det finns även flera självständiga afrikanska kyrkor. Kristendomen är starkast i södra Ghana.

Basel Missionary Society (BMS) började 1828 missionsarbete bland fantifolket vid atlantkusten och så småningom även bland ashantifolket. Genom BMS arbete växte landets metodistkyrka fram. Denna driver idag över 1 000 skolor.

1880 sände Romersk-katolska kyrkan i Lyon missionärer till Ghana. Idag är cirka 15 procent av befolkningen katoliker. Vid sekelskiftet började den Anglikanska kyrkan missionsverksamhet i landet. De följdes av missionärer från Frälsningsarmén (1922), Assemblies of God (1931), World-Wide Evangelization Crusade (1940), Baptist Mid-Missions (1946), Serving in Mission, SIM (1952) och Wycliffe Bibelöversättare (1962). Genom SIM:s arbete växte Bible Church of Africa (BCA) fram.[16]

Omkring 15 procent av invånarna är muslimer.[12] Religionen är särskilt stark i norr och i städerna, där det finns många muslimska immigranter.

I norra Ghana utövar många människor traditionella inhemska religioner, med starka inslag av animism. Det är även vanligt med synkretism, det vill säga att människor som officiellt räknas som kristna eller muslimer praktiserar vissa traditionella sedvänjor. Vid folkräkningen 2000 utövade 8,5 procent av befolkningen traditionella religioner.[12]

Det finns även grupper av judar, buddhister och bahá'íer i Ghana. Jesu Krista Kyrka av Sista Dagars Heliga (Mormonerna) uppförde ett tempel i Accra 2004 efter att medlemsantalet blivit stort.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Officiellt språk i landet är engelska. De mest utbredda språken tillhör gur- och kwaspråken i niger-kongofamiljen. Av gurspråk talas mossi i norr. I söder dominerar kwaspråken akan, ewe och ga-adangme.[15]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Under 1983-90 infördes två ekonomiska återhämtningsprogram som tillsammans med den fortsatta liberaliseringen av ekonomin under 1990-talet gjorde att ekonomin började återhämta sig efter den stora stagneringen sedan självständigheten 1957.[17] Ghanas ekonomi har fortsatt att förbättras under 00-talet med hjälp av höga priser på viktiga exportvaror som guld och kakao.[18] Ghanas ekonomi påverkas lätt av skiften i världsmarknadspriser och väder.[19]

Ghana har stora naturtillgångar och en stor jordbrukssektor, som utgör ungefär en tredjedel av BNP och sysselsätter mer än halva arbetskraften, i huvudsak små jordägare. Servicesektorn står för cirka 50 procent av landets BNP. Guld, timmer, kakaoproduktion och individuella penningöverföringar från utlandet är de största källorna till utländskt kapital. Landet exporterar förutom olja, guld och kakao även timmer, bauxit, mangan och diamanter. De viktigaste exportmottagarna är Nederländerna, Storbritannien och Frankrike. Viktiga importvaror är olja, livsmedel och kapitalvaror. Importen kommer huvudsakligen från Kina, Nigeria och USA.[20]

Ghana skrev 2006 under ett avtal med Millennium Challenge Corporation (MCC) i syfte att underlätta modernisering och transformering av jordbrukssektorn i landet. Ghana valdes 2002 till skuldavskrivningsprogrammet Heavily Indebted poor country (HIPC), samt gynnas av Multilateral Debt Relief-initiativet som trädde i kraft 2006.Omkring 50 % av befolkningen lever på mindre än 2 US dollar per dag vilket är en kraftig minskning av andelen fattiga i landet.

2009 signerade Ghana ett treårigt fattigdomsminsknings- och tillväxtprogram med IMF (Internationella valutafonden) för att förbättra den makroekonomiska stabiliteten, öka den privata sektorns konkurrenskraft, utveckla landets humankapital samt främja god samhällsstyrning och samhällsansvar. Förnuftig makroekonomisk styrning tillsammans med höga guld- och kakaopriser hjälpte landet upprätthålla en relativt hög BNP-tillväxt under perioden 2008-2010. Med en genomsnittlig BNP-tillväxttakt på 5,4% de senaste tre åren. I början av 2010 utnämnde den dåvarande presidenten John Atta Mills återhämtning från hög inflation, förbättrad handelsbalans och minskat budgetunderskott som sina prioriteringar.

Oljeproduktion vid offshore-anläggningen Jubileefältet började i mitten på december 2010 och förväntas höja den ekonomiska tillväxten. Ghana gick över från låginkomstland till ett medelinkomstland år 2011, landets BNP tillväxt detta år var en av de högsta i världen tack vare oljeinkomsterna. Dock gjorde övergången det svårare för Ghana att få lån hos Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken och således lånade Ghana tre miljarder dollar från Kina istället.[21]

Trots stora naturtillgångar är Ghana ändå beroende av internationellt ekonomiskt och tekniskt stöd. De största exportinkomsterna kommer från guld, kakao och timmer. Importen av varor är större än exporten, och underskottet i handelsbalansen låg 2010 på cirka 1 870 miljoner dollar.[22]

Inkomsterna är mycket ojämnt fördelade och över 30 procent av hushållen är mycket fattiga.[23]

75 procent av elektriciteten produceras av vattenkraft.[24] Största dammen, Akosombodammen, byggdes vid Voltafloden 1965.

År 2010 bestod industrisektorn av 19 % av landets BNP. Industrin har ett behov av importerad utrustning vilket har medfört ett lågt kapacitetsutnyttjande. Elbrist och höga råvarukostnader ger problem för industrin som har gradvis återhämtat sig från 1990-talet. År 2010 bestod jordbruk av 30 % av landets BNP, vilket gör den till Ghanas viktigaste. Under 00-talet har produktionen av kakao legat på rekordnivåer och Ghana är en av världens tre största kakaoproducenter. Matgrödor odlas mest efter kakao men den inhemska produktionen motsvarar inte behovet och således måste Ghana importera matgrödor från grannländerna.[25]

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Flyg[redigera | redigera wikitext]

Ghana har 11 flygplatser varav sju är belagda med asfalt och en, Kotoka, är internationell.

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Totalt 953 km järnväg (32 km dubbelspår) med spårvidd på 1 067 mm.

Städer som förbinds:

Landsväg[redigera | redigera wikitext]

Totalt: 45 967 km
Belagda: 13 367 km (inklusive 30 km motorväg)
Grus: 32 600 km (2006)

Sjöfart[redigera | redigera wikitext]

Ghana har två hamnar för större fartyg. Den största ligger i Tema och hanterar det mesta av importgodset. Den andra ligger i Takoradi. Ghana har cirka 1 293 km vattenleder.[12]

Internet[redigera | redigera wikitext]

Ghana är inkopplat på GCL PEC, en fiberring som går runt hela Afrika och NCS har en satellitkoppling på 256 kbit/s. De flesta större läroverk är uppkopplade via Ghana Telecom och företag och privatpersoner en av Ghanas tre ISP. På grund av det dåliga telefonnätet är oftast uppkopplingen på maximalt 14 kbit/s men i de större städerna kan man få upp till 33 kbit/s. Företag har möjlighet till hyrda linor på 64 kbit/s. Internetcaféer finns i de flesta större byar då en normal privatperson knappast har råd med en full uppkoppling. Den kan kosta upp till $30/månad (2005). Utbyggnaden av DSL och Wimax går snabbt i storstäderna och för $225/månad (2007) kan man få 512/128 kbit/s via InternetGhana.

Politik[redigera | redigera wikitext]

John Evans Atta Mills var Ghanas president (parti: National Democratic Congress) från januari 2009 till den 24 juli 2012, då han oväntat avled. Några timmar efter dödsbeskedet tog vicepresidenten John Dramani Mahama över statschefsskapet.[2] Ghanas politiska system lyfts ibland fram som ett demokratiskt exempel. Landet var från början år 1957 en parlamentarisk demokrati, vilket dock följdes av omväxlande civila och militärt influerade regeringar. 1992 fick landet sin nuvarande konstitution, som har en klar maktdelning. Valsystemet gynnar landbygden, med dess låga befolkningstäthet. Det finns två större partier - National Democratic Congress som vann valen 1992, 1996 och 2008; och New Patriotic Party, som vann valen 2000 och 2004. - Därutöver två mellanstora politiska partier: People's National Convention, och Convention People's Party.

Lagsystemet är en blandning av common law och napolitansk rätt, med inslag av traditionsrätt.

Landet är aktivt i ECOWAS och i den Afrikanska unionen samt medlem i FN sedan den 8 mars 1957.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] United Nations; World Urbanization Prospects, the 2014 Revision; Annual Population of Urban Agglomerations with 300,000 Inhabitants or More in 2014, by Country, 1950-2030 (thousands) (excelfil) Läst 27 september 2014.
  2. ^ [a b] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5205430
  3. ^ [a b] Ghana Statistical Service; 2010 Population and Housing Census, Provisional Results (pdf-fil) Läst 10 juli 2011.
  4. ^ [a b c] Ghana Statistical Service; Population projection by sex, 2010 to 2014, National (pdf-fil) Läst 27 september 2014.
  5. ^ MacLean, Iain (2001). Rational Choice and British Politics: An Analysis of Rhetoric and Manipulation from Peel to Blair. Sid. 76 
  6. ^ Stearns, Peter N.; Langer, William Leonard (2001). The Encyclopedia of World History: Ancient, Medieval, and Modern, Chronologically Arranged. Sid. 1050 
  7. ^ Jackson, John G. (2001) (på engelska). Introduction to African Civilizations. Sid. 201 
  8. ^ United States Department of State - Background Note: Ghana
  9. ^ [a b c] Bra Böckers lexikon, band 9, tredje upplagan
  10. ^ Bonniers Stora Lexikon, På CD-rom, 2000
  11. ^ [a b c] ”Ghana – geologi og landformer”. Store norske leksikon. http://snl.no/Ghana/geologi_og_landformer. Läst 3 december 2010. 
  12. ^ [a b c d e f g h i j] ”Ghana”. CIA – The World Factbook. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/gh.html. Läst 3 december 2010. 
  13. ^ [a b] ”Ghana – natur”. Store norske leksikon. http://snl.no/Ghana/natur. Läst 3 december 2010. 
  14. ^ ”Ghana – planteliv”. Store norske leksikon. http://snl.no/Ghana/planteliv. Läst 3 december 2010. 
  15. ^ [a b c d e f] ”Ghana – befolkning”. Store norske leksikon. http://snl.no/Ghana/befolkning. Läst 3 december 2010. 
  16. ^ SIM
  17. ^ http://www.ne.se/lang/ghana
  18. ^ http://www.ne.se/lang/ghana
  19. ^ http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Ghana/Ekonomi
  20. ^ http://www.ne.se/lang/ghana
  21. ^ http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Ghana/Ekonomi
  22. ^ https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/gh.html
  23. ^ Ghana: Promoting Growth, Reducing Poverty
  24. ^ Landguiden.se
  25. ^ http://www.ne.se/lang/ghana

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]