Hedy Lamarr

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hedy Lamarr
Hedy Lamarr i filmen Hennes höghet och hotellpojken 1945
Hedy Lamarr i filmen Hennes höghet och hotellpojken 1945
Född Hedwig Eva Maria Kiesler
9 november 1913
Wien, Österrike-Ungern
Död 19 januari 2000 (86 år)
Orlando, Florida, USA
Aktiva år 1930–1958
Make Fritz Mandl (1933–1937; skilsmässa)
Gene Markey (1939–1941; skilsmässa; 1 barn)
John Loder (1943–1947; skilsmässa; 2 barn)
Teddy Stauffer (1951–1952; skilsmässa)
W. Howard Lee (1953–1960; skilsmässa)
Lewis J. Boies (1963–1965; skilsmässa)
Webbplats hedylamarr.com
Betydande roller
Delila i Simson och Delila 1949
IMDb
Hedy Lamarr i tidningen "Yank, the Army Weekly" 1943.

Hedy Lamarr, egentligen Hedwig Eva Maria Kiesler, född 9 november 1913 i Wien, Österrike, död 19 januari 2000 i Orlando, Florida, USA, var en österrikisk-amerikansk skådespelare och uppfinnare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon upptäcktes av Max Reinhardt och hade småroller i tysk-österrikiska filmer från 1930.

Lamarr, som var dotter till en judisk bankdirektör och en judisk konsertpianist, väckte uppmärksamhet för sina vågade nakenscener i filmen Extas (1933) – det var en sensation på den tiden. 1938 kom hon till Hollywood och ansågs av såväl dåtidens som nutida filmkritiker vara den vackraste kvinna som någonsin förekommit på vita duken. Hennes största filmsuccé var Simson och Delila 1949.

1942 fick Lamarr och tonsättaren George Antheil patent på sin uppfinning, Secret Communication System (US Patent 2,292,387), som möjliggjorde automatiskt frekvensbyte mellan 88 olika kanaler. Syftet med uppfinningen var att försvåra spårning av radioguidade torpeder. Teknologin implementerades dock först 1962 av amerikanska militären under blockaden av Kuba.

Och den "bandspridnings" teknik som Lamarr bidrog till skulle även sporra dagens digitala kommunikations boom. Den boom som idag bildar vår tekniska plattform som utgörs av mobiltelefoner och andra trådlösa enheter. 1997 hedrades hon med Electronic Frontier Foundation (EFF) Pioneer Award. Och senare samma år, blev Lamarr den första kvinnliga mottagaren av BULBIE ™ Gnass Spirit of Achievement Award, en prestigefylld livstid prestation pris för uppfinnare som anses som en ”Oscar” för uppfinnare. Hon var verkligen en visionär vars tekniska skarpsinne var långt före sin tid och anses som en av de viktigaste kvinnliga uppfinnarna under 1900-talet.

1957 gjorde hon sin sista film och drog sig sedan tillbaka till Florida. Lamarr var gift sex gånger.

Senare år[redigera | redigera wikitext]

Hedy Lamarr-publicity.JPG

Under flera år med början 1997, pryddes CorelDRAW's programboxar med ett stort CorelDraw-ritat porträtt av Hedy Lamarr. Bilden vann CorelDRAW's årliga tävling för design av CorelDraw-suitsförpackningen 1996. Lamarr stämde Corel för att de hade använt bilden utan hennes tillstånd. Corel kontrade med att hon inte ägde rätten till bilden. Parterna nådde en uppgörelse i godo 1998.[1][2]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Extas (1933)
  • Algiers (1938)
  • Jag tager denna kvinna (1940)
  • Kamrat X (1940)
  • Ziegfeldflickan (1941)
  • Dagdrivarbandet (1942)
  • Tondelayo - halvblodet (1942)
  • Vådligt experiment (1944)
  • Hennes höghet och hotellpojken (1945)
  • Den onda ängeln (1946)
  • Vanärad (1947)
  • Simson och Delila (1949)
  • Kvinna utan pass (1950)
  • My Favorite Spy (1951)
  • The Female Animal (1957)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Hedy Lamarr Sues Corel”. Apr 7, 1998. Arkiverad från originalet den 6 Jul 2011. http://web.archive.org/web/20110706092646/http://hedylamarr.at/news1e.html. 
  2. ^ Sprenger, Polly (1998-11-30). ”Corel Caves to Actress Lamarr”. Wired News. http://www.wired.com/techbiz/media/news/1998/11/16544. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]