Henrik Sjöfararen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
1800-tals framställning av Henrik Sjöfararen
Armas duque viseu.svg

Henrik Sjöfararen (portugisiska: Henrique o Navegador), född 4 mars 1394 i Porto, död 13 november 1460 i Sagres i Algarve, var en portugisisk prins, känd för att ha stöttat de första upptäcktsfärderna portugiserna gjorde i Atlanten och längs Afrikas västkust.

Han var son till Johan I av Portugal och deltog 1415 i erövringen av Ceuta i Nordafrika, där han blev guvernör. 1419 blev han även guvernör i provinsen Algarve i Portugal och 1420 stormästare i Kristusorden. Henrik inrättade ett skeppsvarv och en skola för nautiska och kosmografiska studier i sin residensort Sagres. Han var initiativtagare till flera av Portugals expeditioner; bland annat till Azorerna, Kap Verdeöarna, Senegal och Gambia. Han deltog inte själv i någon av expeditionerna, förutom några korta turer till Marocco, men han var organisatör och finansiär. Motiven varierade: att frälsa hedningar men även att skaffa kryddor, guld och slavar utan muslimsk medverkan. Henrik föreställde sig att det fanns kristna i Indien med vilka han tänkte sig en allians mot islam.