Egypten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Egypten (olika betydelser).
Arabrepubliken Egypten
جمهوريّة مصرالعربيّة
Ǧumhuriyat Misr al-ˁArabiyah
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Bilady, Bilady, Bilady
Huvudstad
(och största stad)
Kairo
Officiellt språk Arabiska
Statsskick Militärjunta & republik
 -  President Abdul Fatah al-Sisi
 -  Premiärminister Ibrahim Mahlab (t.f.)
Självständighet från Storbritannien 
 -  Erkänd 28 februari 1922 
Area
 -  Totalt 1 001 450 [1] km2 (30:e)
 -  Vatten (%) 0,6 %
Befolkning
 -   års uppskattning 81 015 887[2] (2011) (16:e)
 -  Befolkningstäthet 80,2/km2 (91:a)
BNP (PPP) 2010 års beräkning
 -  Totalt $500,9 miljarder [1] (27:e)
 -  Per capita $6 200 [1] 
Valuta Egyptiskt pund (EGP)
Tidszon UTC+2
Topografi
 -  Högsta punkt Katarinaberget, 2 637 m ö.h.
 -  Största sjö Nassersjön, 5 250 km²
 -  Längsta flod Nilen, 6 695 km
Nationaldag 23 juli
Nationalitetsmärke ET
Landskod EG, EGY
Landsnummer 20

Egypten (arabiska: مصر, Miṣr eller Máṣr; koptiska: Kīmi; fornegyptiska: Kemet), formellt Arabrepubliken Egypten,[3] (arabiska: جمهوريّة مصرالعربيّة, Ǧumhuriyat Misr al-ˁArabiyah), är en republik i östra Nordafrika, vid Medelhavet och Röda havet. Sinaihalvön bildar en landväg in i Sydvästasien och Egypten har därför landområden i två kontinenter och är ett transkontinentalt land och en stormakt i Afrika, Medelhavsområdet, Mellanöstern och den muslimska världen. Med en yta på cirka 1 010 000 km² gränsar Egypten till Medelhavet i norr, Gazaremsan och Israel till nordost, Röda havet i öst, Sudan i söder och Libyen i väster.

Egypten är ett av de folkrikaste länderna i Afrika och Mellanöstern. Den stora majoriteten av dess uppskattningsvis 80 miljoner invånare[2] bor nära Nilen på ett cirka 40 000 km² stort område där den enda odlingsmarken finns. Stora delar av Saharaöknen är glest befolkat. Ungefär hälften av Egyptens invånare bor i städer, de flesta spridda över tätbefolkade orter som Kairo, Alexandria och andra större städer i Nildeltat.

Monument i Egypten som Gizaplatån och Sfinxen byggdes av dess forntida civilisation. Dess antika ruiner, som de i Memfis, Thebe, Karnak och Konungarnas dal utanför Luxor, är betydande centrum för arkeologiska studier. Turistnäringen och Röda havets riviera sysselsätter cirka 12 % av Egyptens arbetskraft. Egyptens ekonomi är en av de mest diversifierade i Mellanöstern, med sektorer inom exempelvis turism, jordbruk, industri och service på nästan lika produktionsnivåer.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Egyptens historia

Vid floden Nilen utvecklades en av världshistoriens första civilisationer. Ett enat kungadöme, inkorporerande både nildeltat och nildalen, uppstod mot slutet av 3000-talet f.Kr och en rad dynastier styrde sedan Egypten under följande tre årtusenden. De tidsperioder då landet var enat och självständigt kallas för tidigdynastisk/arkaisk tid (ca 3100-2707 f.Kr.), Gamla riket (2707-2170 f.Kr.), Mellersta riket (2046-1793 f.Kr.), Nya riket (1550-1070 f.Kr.) samt Saitisk tid (ca 664-525 f.Kr.). Den Saitiska dynastin avsattes av Persien 525 f.Kr. och Egypten styrdes, med undantag av några årtionden av självständighet, därifrån fram till 332 f.Kr. då grekerna (Ptolemaiska dynastin) övertog herraväldet, senare följda av Rom från 30 f.Kr. (se även Bysantinska riket). Egypten var ett av de första länderna kristendomen spreds till. Den kristna befolkningen, som kallas kopter, är numera en etnisk minoritet i landet.

På 600-talet införde araberna islam och det arabiska språket, och härskade under sexhundra år. En lokal militär grupp, mamlukerna, tog kontrollen vid 1250 och hade ett fortsatt starkt inflytande även efter Osmanska rikets erövring av Egypten 1517. Under 1800-talet gjorde sig Egypten självständigt från osmanska riket. Efter färdigställandet av Suezkanalen 1869 blev landet viktigt för förbindelsen mellan Europa och Asien, men var också djupt skuldsatt. Storbritannien ockuperade Egypten för att skydda sina investeringar i kanalen, men formellt var landet självständigt tills 1914, då Egypten blev ett brittiskt protektorat. Den 28 februari 1922 blev Egypten självständigt och 1936 drog Storbritannien tillbaka en del av sina trupper. Det var dock först efter andra världskriget som det tidigare starka brittiska inflytandet kraftigt minskade. 1953 blev Egypten republik.

Gamal Abdel Nasser.

Egypten inledde mot slutet av 1950-talet förstatligandet av jordbruk och industri under ledning av landets president Gamal Abdel Nasser, tillhörande det panarabiska partiet Arabiska Socialistunionen. Detta understöddes kraftigt av Sovjetunionen genom teknisk och ekonomisk hjälp. 1967 nådde Nasser nära absolut makt över landet genom att bli såväl premiärminister som partichef, förutom den tidigare posten som president. Nasser avled 1970 och 1972 utvisades all sovjetisk militär personal från Egypten, och de sovjetiska baserna ställdes under egyptisk kontroll.

Efter oktoberkriget 1973 mot Israel kom landet efterhand att orientera sig alltmer mot USA. Anwar Sadat såg till att Egypten blev det första arabland som undertecknade ett fredsavtal med Israel. Detta ledde till kritik från andra arabländer och Sadat mördades 1981. Han efterträddes av vicepresidenten Hosni Mubarak.

I januari 2011 startade stora folkliga demonstrationer med krav på ett slut på diktaturen, president Mubaraks avgång och fria val. Den 11 februari meddelades att Mubarak avgått och en militärjunta tog över makten i landet. Denna händelse har benämnts som revolutionen 2011. I det efterföljande valet till Egyptiska parlamentets underhus blev Muslimska brödraskapet vinnare. Presidentvalet 2012 vanns av Frihets- och rättvisepartiets kandidat Muhammad Mursi som tillträdde den 30 juni 2012. Protester uppstod mot Muhammad Mursis presidentskap och den 3 juli 2013 avsattes han av militären. och landet leddes nu på nytt av de väpnade styrkornas högsta råd och dess ordförande Abdul Fatah al-Sisi tillsammans med den militärt tillsatta presidenten Adli Mansour. Efter att han vunnit presidentvalet den 28 maj 2014 tillträdde Abdul Fatah al-Sisi som president den 8 juni.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Karta över Egypten.

Egypten gränsar till Libyen i väster, Sudan i söder och Israel och Gazaremsan i nordost. Egypten är en transkontinental nation, och inom landet ligger Suezkanalen och därmed landvägen mellan Afrika och Asien samt sjövägen mellan Indiska oceanen och Medelhavet. Landet södra delar benämns som Övre Egypten och dessa norra delar benämns som Nedre Egypten, namnen baserade på den riktning som vattnet strömmar i Nilen.

Större städer i landet inkluderar Kairo, som tillsammans med angränsande Giza utgör ett av världens största storstadsområden, Alexandria, en av världens äldsta städer, Assuan, Asyut, al-Mahalla al-Kubra, Luxor, Port Said, Shubra al-Khayma, Suez, Zagazig och al-Minya.

Saharaöknens nordöstra del heter Libyska öknen och på andra sidan bergskedjan där den slutar finns Egyptens Västra öknen som kallades "röda landet" i forntida Egypten och skyddade landet från hot från väst.

Den Västra öknens stora befolkade oaser är Bahariya, Dakhla, Farafra, Fayyum, Kharga och Siwa. De omges alla av mindre byar. På Sinaihalvön och i öknen väster om Röda havets kust finns också mindre oaser.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Huvuddelen (mer än 90 %) av Egyptens yta är en steril ökenplatå. Landets livsnerv är den bördiga Nildalen, jordens största flodoas, som sträcker sig från Sudan i söder ca 1 500 km norrut till Medelhavet. Nilen har skurit ned en trång dal (ca 5–15 km bred), som närmast havet vidgar sig till ett stort delta. Landet kring flodens övre lopp i söder kallas sedan gammalt Övre Egypten och deltalandet Nedre Egypten. Söder om Kairo breder öknar ut sig på båda sidor om Nilen. Libyska öknen i väster genomdras av djupa sänkor (bl.a. Qattarasänkan, 134 m u.h.) med oaser och avloppslösa saltsjöar. Arabiska öknen öster om Nilen är en klippöken med uttorkade floddalar (wadis) och höga randberg längs kusten mot Röda havet. Högst når massiven på Sinaihalvön (drygt 2 600 m ö.h.). Större delen av landet har extremt torrt ökenklimat med heta, torra somrar och milda vintrar. Kustlandet i norr har medelhavsklimat.[4]

Det förekommer regelbundna torrperioder. Jordbävningar är ovanliga men förekommer, i modern tid är jordbävningen i Kairo 1992[5] den mest uppmärksammade, landet drabbas också av översvämningar och jordskred. Sandstormar är vanliga, speciellt under våren med en het sandstorm som kallas khamsin.

Egypten har många miljöproblem. Jordbruksmark försvinner dels på grund av sand som blåser in från Sahara, dels på grund av att städerna breder ut sig. Nedanför Assuandammen ökar jordens salthalt markant. Den enda permanenta färskvattenkällan är Nilen, så i övriga landet är tillgången på vatten mycket begränsad. Oljeföroreningar och andra vattenföroreningar hotar korallreven, stränderna och det marina djurlivet. Egypten har skrivit på, men inte ratificerat Kyotoprotokollet om klimatförändringar. År 2005 framställdes nästan 75 % av elektriciteten från naturgas, 14 % från olja och resterande 12 % av vattenkraft.[6]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Historiskt delades Egypten i sepat/nome, idag är Egypten indelat i 27 guvernement (muhafazat).

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Omkring 95 % av invånarna lever i den smala Nildalen och i floddeltat (ett av jordens tätast befolkade områden, ca 1 000 inv./km2). Den ytterst snabba folkökningen (en fördubbling på en dryg generation) har skapat allvarliga ekonomiska och sociala problem. I växande antal drar landsbygdsborna till storstäderna som växer ohämmat. Många egyptier har blivit gästarbetare i andra arabländer. Större delen av befolkningen utgörs av araber. De dominerar i norra Egypten, som i alla tider haft kontakt med Medelhavsvärlden och Mellersta östern; i söder har invånarna tydligare drag av de forntida egyptierna. Här lever också nubier (ett sudanfolk) och i oaserna finns berberfolk. Minoriteter som spelat en viktig roll under antiken och medeltiden är greker och judar. Efter arabernas erövring av Egypten på 600-talet blev arabiskan efter hand huvudspråk och islam vann insteg. I dag bekänner sig ca 90 % av invånarna till islam (flertalet är sunnimuslimer). Det arabiserade Egypten blev ett islamiskt kulturcentrum (Kairo) med betydande litteratur och konst. Efter en nedgång under turktiden skedde en kulturell renässans från 1800-talets slut, och i vår tid har egyptisk litteratur gjort sig känd långt utanför arabvärlden. Före arabernas ankomst talade egyptierna koptiska som byggde på fornegyptiska (det blev senare enbart kyrkospråk). Kopterna kristnades på 100-talet e.Kr. och deras kyrka kom att inta en mycket självständig ställning. Alexandria var en tid kristenhetens centrum. I vår tid utgör kopterna ca 7 % (av landets 10 % kristna) och bor företrädesvis i Övre Egypten i söder. Landet har satsat stora resurser på skolor och högre utbildning, men systemet sviktar under trycket av befolkningsexplosionen.[4]

Al-Azharmoskén i Kairo.

Egyptens befolkning uppskattas till cirka 80 miljoner människor (2010).[1] Årlig befolkningstillväxt 2010 var 2 %, födelsetalen har minskat med tiden och beräknas till 2,5 %[1] (2010, en minskning från 2,7 % år 2002 och från 4 % år 1970). Dödligheten för 2010 beräknas till 0,5 %[1] (jämfört med 0,6 % 2002 och 1,7 % 1970). Medellivslängden för kvinnor är beräknad till 75,1 år och för män 69,8 år.[1] En tredjedel av befolkningen är under 15 år och endast 4,3 % är 65 år och äldre.[1] En förbättring av hälso- och sjukvården för barn och mödrar har haft hög prioritet, och barnadödligheten har sjunkit markant under senare år, från 71 per 1000 levande födda år 1997, 35 per 1000 levande födda år 2002 till 26 per 1000 levande födda 2010.[8][1]

Etniska förhållanden[redigera | redigera wikitext]

Befolkningen är etniskt sett en relativt homogen grupp, och är resultatet av en blandning av hamitiska och semitiska folk. Trots invandring från Mellanöstern och Medelhavsregionen, har befolkningen, särskilt i Övre Egypten (södra Egypten), bevarat starka fysiska likheter med de gamla egyptierna.[8]

Bosättning[redigera | redigera wikitext]

Den genomsnittliga befolkningstätheten är cirka 80 invånare per kvadratkilometer. Eftersom det mesta av landet består av obeboeliga ökenområden är befolkningstätheten på många platser över 1 550 per kvadratkilometer. Nildalen och Nildeltat hör till världens mest tätbefolkade områden. Cirka två tredjedelar av befolkningen är inklämd i deltat (inklusive Kairo), där befolkningstätheten är mycket hög. Ökenområdena och Sinaihalvön, som tillsammans utgör 96 % av Egyptens totala areal, har som jämförelse endast 1 % av befolkningen. Fellaherna, de fattiga bönder som traditionellt har utgjort en majoritet av folket, lever främst i små lerhus som är grupperade tillsammans i koncentrerade byar. Med hopp om ett bättre liv emigrerade många av Fellaherna till grannländerna, i synnerhet Libyen, och tog andra arbeten.[8]

Den urbana befolkningen ökar snabbt och cirka 43 % av egyptierna lever nu i städer.[1] I synnerhet drar städerna i deltat till sig invandrare från den fattiga, överbefolkade landsbygden i övre Egypten. Huvudstaden Kairo, med cirka 7,1 miljoner invånare i själva staden (2010),[9] och uppskattningsvis ytterligare 10 miljoner i storstadsområdet (vilket inkluderar Giza, med cirka 2,9 miljoner invånare 2006, och Shubra al-Khayma, med cirka 1 miljon invånare[10]), är en av världens största städer och Afrikas folkrikaste storstadsområde. En annan storstad är Alexandria med cirka 4,4 miljoner invånare (2010).[9] På senare år har ett antal nya städer i etablerats öknen i ett försök att lindra de stora städerna i nedre Nildalen, särskilt Kairo och Alexandria. Dessa städer planeras rymma totalt 6,4 miljoner invånare.[8]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Officiellt språk är arabiska. Nästan hela befolkningen talar dialekter av det egyptisk-arabiska talspråket. Kairodialekten utgör en slags nationell talspråksstandard och är även den talspråksvariant som är mest känd i den arabisktalande världen. Ett utmärkande drag är språkets uttalet av /dj/ (mjukt j-ljud) i standardarabiska som /g/ (hårt g-ljud). Vissa oasbyar i de västra ökenområdena har en berberspråktalande befolkning.[8]

Statsskick och politik[redigera | redigera wikitext]

Egypten är en republik med en president som statschef. Trots att landet har ett parlament har presidenten i princip varit enväldig. Landets tidigare president Hosni Mubarak lämnade den 11 februari 2011 över makten till militären efter omfattande folkliga protester och demonstrationer under den arabiska våren. Protesterna krävde hundratals civila liv och tusentals personer skadades.[källa behövs] Som en effekt av protesterna hölls det första demokratiska presidentvalet i maj och juni 2012. Muslimska brödraskapets kandidat Muhammad Mursi blev valets segrare och militärens man, symbolen för den gamla regimen, Ahmed Shafiq fick se sig besegrad.

Mänskliga rättigheter[redigera | redigera wikitext]

Jämlikhet[redigera | redigera wikitext]

Kvinnor diskrimineras i Egypten på olika sätt. Unicef rapporterade 2010 att 91 % av alla kvinnor i landet har utsatts för könsstympning. Kvinnor har också, till skillnad från männen, begränsade möjligheter att begära skilsmässa. Misshandel i hemmet är en av få lagliga grunder för en kvinna att få skilja sig, men den kräver ofta att hon har vittnen som kan styrka hennes uppgifter.[11] En studie genomförd av Egyptian Centre for Women's Rights fann att mer än 80 % av landets kvinnor hade utsatts för sexuella trakasserier och att majoriteten av dessa offer bar slöja. En sociolog ifrån American University i Kairo hävdade att problemet är djupt rotat i det egyptiska samhället i en mix av islamisk konservatism som ökat sedan slutet av 60-talet och gamla patriarkala attityder.[12]

Religionsfrihet[redigera | redigera wikitext]

Kristna kopter, Egyptens största religiösa minoritet, behöver särskilda tillstånd för att få bygga kyrkor eller att genomföra reparationer. I praktiken kan tillstånden dröja tiotals år eller aldrig beviljas. Motsvarande finns inte för moskéer.[13]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Höga dammen i Assuan.
Det amerikanska hangarfartyget USS America (CV-66) i Suezkanalen, 1981.

Egypten är ett kontrastrikt utvecklingsland, både ett överbefolkat jordbruksland och en modern industristat. Näringslivet socialiserades efter 1952, och har sedan 1970-talet öppnats mot en friare marknadsekonomi. Men produktiviteten är låg och arbetslösheten skapar oerhörda sociala problem. Nilens årliga översvämningar och bördiga flodslam var sedan forntiden en förutsättning för jordbruket. Det sysselsätter nästan halva befolkningen, trots att bara några procent av landets yta är odlingsbar. De flesta jordbrukarna är fattiga småbrukare (fellah). Den viktigaste produkten är långfibrig bomull, en stor exportvara. Andra grödor är vete, majs, ris och sockerrör. Genom konstbevattning har man öppnat nyodlingar i deltat och oaserna. Men jorden kan inte föda befolkningen och stora mängder livsmedel måste importeras. Flodvattnet har sedan äldsta tid reglerats med dammar och bevattningskanaler. I början av 1900-talet uppfördes Assuandammen vid Nilens första vattenfall (katarakt) i södra Egypten. En andra damm (Höga dammen) invigdes 1960 och skapade världens största vattenreservoar, Nassersjön (ca 5 000 km2). Det var ett viktigt steg i landets modernisering, men samtidigt ett gigantiskt ingrepp i naturen. Till de negativa följderna hör att jorden försaltas, det näringsrika slammet blir kvar i dammen (till men för jordbruket och fisket) och att det stillastående vattnet bildar grogrund för sjukdomar som bilharzia. Egyptens industri, till stor del statlig, producerade tidigare mest textilier och livsmedel. Den har breddats med tung produktion (stålverk, verkstads-, olje- och kemisk industri) bl.a. i Hulwan nära Kairo, i deltat och kanalzonen. Nilen är sedan gammalt den stora trafikpulsådern, men sjöfarten på floden minskar. Den strategiskt viktiga Suezkanalen, invigd 1869 och nationaliserad 1956, har gett goda inkomster. Efter stängningen 1967–75 (under krigen mot Israel) återfick den dock inte sin forna betydelse. Turismen, som blivit en ekonomisk hörnsten, hotades på 1990-talet av muslimska fundamentalisters terroraktioner.[4]

Under 1990-talet utvecklades Egyptens makroekonomi på ett positivt sätt under ledning av IMF. Inflationen dämpades, budgetunderskottet minskade och mer investeringar i landet av utländskt kapital gjordes. De senaste fyra åren har de positiva effekterna minskat och investeringar i stora infrastruktur-projekt har ökat budgetunderskottet igen. En dålig växelkurs sedan 1998 har inneburit ett ökat tryck på det egyptiska pundet. Efter den 11 september 2001 minskade inkomsterna från både turismen och tullinkomsterna från Suezkanalen, men turismen har återhämtat sig och omsatte 2010 cirka $11 miljarder.[1] Valutan devalverades flera gånger under 2002. Man hoppas kunna utveckla tillgångarna på naturgas i syfte att exportera. Landets valuta är pund. De främsta inkomstkällorna för den egyptiska ekonomin är turism, Suezkanalen, pengar hemskickade av egyptier som arbetar utomlands samt export av olja och gas.[14]

Turism[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Turism i Egypten

De största turistorterna utöver Kairo är Sharm el-Sheikh (Sinai), Hurghada (Röda havet), Luxor och Aswan (Nildalen).

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

De skolpliktiga barnen går i sexårig grundskola. 70 % av dessa barn fortsätter till högre nivåer. Skolgången är gratis och det finns 13 universitet i Egypten. Däribland Al Azharuniversitetet, världens näst äldsta universitet.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Taha Hussein.

Från det forntida Egypten finns en omfattande och mångskiftande litteratur bevarad: religiös litteratur, vishetslitteratur, hymner, berättelser, sagor, myter, biografier, brev och kärlekslyrik. Den äldsta litteraturen härstammar från Gamla riket (omkring 3000 f.Kr.–2155 f.Kr.) och är skriven på egyptiska. Från 300-talet e.Kr. gick egyptierna över till att använda koptiska som skriftspråk. Koptiskan är det sista stadiet i det egyptiska språkets utveckling, och är det kristna Egyptens språk.[15] De flesta texter på koptiska är således av religiös art; bland de tidigaste verken på koptiska märks bibelöversättningar, psalmer och liturgier.[16]

Sedan araberna år 641 erövrade Egypten kom arabiska att användas mer och mer i landet, och trängde allt eftersom undan koptiskan som landets språk. Under det arabisk-islamiska riket blev Egyptens kultur arabiserad och islamiserad, och inte minst den säregna arabiska poesiformen togs upp av lokala poeter. Sagosamlingen Tusen och en natt fick sin slutliga form i egyptisk miljö mellan 1100- och 1300-talen. Romansen om sultanen Baibars från mamluktiden är också en känd och omtyckt folkdiktning.[15]

Den arabiska litteraturen upplevde en verklig renässans mot slutet av 1800-talet, och egyptiska författare har varit ledande i utvecklingen av den moderna arabiska litteraturen.[15] Som den första riktiga arabiska romanen räknas ofta Zaynab (1913) av egyptiern Muhammad Husayn Haykal, och bland andra tongivande egyptiska 1900-talsförfattare kan nämnas Taha Hussein, Tawfiq al-Hakim, Abd al-Rahman al-Sharqawi, Abd al-Hakim Qasim, Yousuf Idris, Mahmud Taymur och Sonallah Ibrahim. Den största egyptiska författaren under 1900-talet är emellertid Naguib Mahfouz (1911–2006) som 1988 blev den första arabiskspråkiga författaren som tilldelades Nobelpriset i litteratur.[17]

Massmedia[redigera | redigera wikitext]

Egypten har 17 dagstidningar med en samlad upplaga på cirka 3,3 miljoner. Pressen är väl utbyggd, och Kairo är ett centrum för utgivning av tidningar, tidskrifter och böcker i Mellanöstern. Organiseringen av pressen och styrningen av tidningarna är reglerad i lag, men systemet liberaliserades något genom en presslag från 1980. Den egyptiska pressen domineras av fyra stora förlagshus som konkurrerar med varandra. Den mest kända tidningen är den halvofficiella Al-Ahram, som grundades 1875 och har en upplaga på cirka 900 000.[18] Förutom den dagliga versionen på arabiska ges två veckoversioner ut på främmande språk, franska (Al-Ahram Hebdo) och engelska (Al-Ahram Weekly).[19][20] De största tidningarna ges ut på arabiska, men det finns också dagstidningar på bland annat franska, grekiska, armeniska och engelska.[18]

Det statliga radio- och tv-bolaget, Egyptian Radio and TV Union (ERTU), har en omfattande verksamhet med regionala och rikstäckande radiokanaler samt sändningar på ett flertal språk. Tv sänds i två rikstäckande kanaler, förutom regionala sändningar. 1998 startade också sändningar från Nilesat, den första satelliten som ägs av en enskild arabisk stat; sändningarna når hela den arabiska världen och delar av Europa och Afrika.[18]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 97 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 146 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 115 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 116 av 179

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Egypt” (på engelska). The World Factbook. CIA. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/eg.html. Läst 24 februari 2011. 
  2. ^ [a b] ”Population Clock” (på engelska). Central Agency for Public Mobilization and Statistics. 16 april 2011. http://www.msrintranet.capmas.gov.eg/pls/fdl/tst12e?action=1&lname=. Läst 16 april 2011. 
  3. ^ (PDF) Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska. Stockholm: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2007. sid. 81. Libris 10473857. ISBN 978-91-38-32379-3. http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/04/11/46/7aff8780.pdf 
  4. ^ [a b c] Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  5. ^ ”Egypt Earthquake Information”. www.earthquake.usgs.gov. http://earthquake.usgs.gov/earthquakes/world/index.php?regionID=32. Läst 19 nov 2011. 
  6. ^ ”Egypt Energy Issues”. www.geni.org. 22 maj 2009. http://www.geni.org/globalenergy/library/energy-issues/egypt/index.shtml. Läst 19 nov 2011. 
  7. ^ ”UNICEF Egypt Statistics”. Info by country. UNICEF. http://www.unicef.org/infobycountry/egypt_statistics.html. 
  8. ^ [a b c d e] ”Egypt – befolkning”. Store norske leksikon. http://www.snl.no/Egypt/befolkning. Läst 1 oktober 2010. 
  9. ^ [a b] Central Agency for Public Mobilization and Statistics, Egypt; Population Estimates by Sex & Governorate 1/1/2010 (pdf-fil) Läst 1 mars 2011.
  10. ^ Thomas Brinkhoff, www.citypopulation.de; Egypt Läst 1 mars 2011.
  11. ^ Kalle Bergbom (1 februari 2011). ”Egyptiska kvinnor kräver förändring”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/egyptiska-kvinnor-kraver-forandring. Läst 16 augusti 2011. 
  12. ^ Egypt's sexual harassment of women 'epidemic'”. BBC News - Middle East. 2012-09-03. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-19440656. Läst 13 september 2012. 
  13. ^ ”Kopterna ställer in ortodoxa julfirandet efter blodbadet i Alexandria”. http://www2.amnesty.se/andranyheter.nsf/(notiseraphem)/177311CC8625CD4AC125780E0074495E?opendocument. , Amnesty Press 2011-01-04
  14. ^ ”Egypt: Introduction” (på engelska). Federation of International Trade Association - Egypt. http://www.fita.org/countries/egypt.html. Läst 2011-02-24. 
  15. ^ [a b c] ”Egypt – litteratur”. Store norske leksikon. http://snl.no/Egypt_-_litteratur. Läst 2 augusti 2011. 
  16. ^ Saphinaz-Amal Naguib. ”koptere – litteratur”. Store norske leksikon. http://snl.no/koptere/litteratur. Läst 2 augusti 2011. 
  17. ^ Gunvor Mejdell. ”arabere – litteratur”. Store norske leksikon. http://snl.no/arabere/litteratur. Läst 2 augusti 2011. 
  18. ^ [a b c] ”Egypt – massemedier”. Store norske leksikon. http://snl.no/Egypt_-_massemedier. Läst 2 augusti 2011. 
  19. ^ ”Al-Ahram Hebdo”. http://hebdo.ahram.org.eg/. Läst 2 augusti 2011. 
  20. ^ ”Al-Ahram Weekly”. http://weekly.ahram.org.eg/. Läst 2 augusti 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 26°28′N 29°54′Ö / 26.467°N 29.900°Ö / 26.467; 29.900