Indisk lärka

Från Wikipedia
Indisk lärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteMirafra
ArtIndisk lärka
M. erythroptera
Vetenskapligt namn
§ Mirafra erythroptera
AuktorBlyth, 1845

Indisk lärka[2] (Mirafra erythroptera) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[3] Som namnet avslöjar förekommer den huvudsakligen i Indien, i torra låglänta områden. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Indisk lärka är en 14 cm lång medlem av familjen med rätt kraftig näbb, rätt kort stjärt och korta, rostfärgade vingar. Vidare är den tydligt mörkfläckad på bröstet, liksom utmed strupens sidor och på örontäckarna, medan resten av undersidan är mer enhetligt vitaktig. De yttre stjärtpennorna är beigefärgade. Liknande sångbusklärkan har vita yttre stjärtpennor och är mycket svagare fläckad. Sången beskrivs i engelsk litteratur som ett "tit-tit-tit" följt av ett utdraget "tsweeeih-tsweeeih-tsweeeih".[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Indisk lärka förekommer i Indien men även i sydöstra Pakistan, där den dock möjligen inte häckar.[3][5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktskap och släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Genetiska studier från 2023[6] visar att släktet Mirafra kan delas upp i fyra klader som är förhållandevis gamla, äldre än flera andra släkten i familjen. Författarna rekommenderar därför att Mirafra delas upp i flera släkten, där indisk lärka med släktingar lyfts ut till nybeskrivna Plocealauda. Internationella taxonomiska auktoriteter som IOC och Clements m.fl. har ännu inte gjort denna uppdelning, varför status quo än så länge behålls här. Närmaste släktingen till indisk lärka är bengallärkan.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Indisk lärka förekommer i arida, låglänta områden, helst något buskiga och klippiga miljöer. Födan är dåligt känd men tros bestå av frön och ryggradslösa djur. Fågeln häckar mellan mars och oktober, huvudsakligen maj–juli, och lägger oftast minst två kullar. Arten är stannfågel, men rör sig möjligen lokalt.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Mirafra erythroptera Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b] Alström, P. (2019). Indian Bushlark (Mirafra erythroptera). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57590 8 oktober 2019).
  6. ^ [a b] Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095
  7. ^ del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]