Lärkor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet lärka leder hit. För andra betydelser se Lärka (olika betydelser)
Lärkor
Sånglärka (Alauda arvensis)
Sånglärka (Alauda arvensis)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Lärkor
Alaudidae
Vigors, 1825
Släkten
se text
Hitta fler artiklar om fåglar med

Lärkor (Alaudidae) är en familj av ordningen tättingar med ett tjugotal släkten.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

De flesta lärkor är bruna eller beigefärgade, ofta med ljust bröst och buk och de flesta ger ett ljusbrokigt intryck. De har trubbiga vingar, lång rak bakklo och svart öga. Många av arterna har en ryttlande sångflykt och många är karakteristiska sångare med god förmåga att härma.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Deras biotop varierar kraftigt, men många arter lever i torra områden. De är marklevande, placerar sina bon på marken, lägger 2-6 ägg och ungarna lämnar boet innan de kan flyga. De lever av insekter och frön.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Lärkor är en familj som förekommer i gamla världen, och i norra och östra Australien. Endast berglärkan (Eremophila alpestris) har spridit sig till Amerika. De utgör en väldefinierad familj, bland annat genom deras distinkta form på tarsen.[1].

Lärkor i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige häckar tre arter: sånglärka (Alauda arvensis), trädlärka (Lullula arborea), och berglärka (Eremophila alpestris). Tidigare häckade även tofslärka (Galerida cristata) i södra delarna av Sverige men det finns ingen konstaterad häckning sedan slutet av 1980-talet. Den ses dock fortfarande regelbundet i södra Sverige. Dessa fyra arter representerar fyra olika släkten av familjen lärkor. Utöver dessa fyra arter har det setts cirka fem andra lärkarter i Sverige. Sånglärkan flyttar gärna till södra och västra Europa under vintern men återvänder redan i februari-mars. Vissa mildra vintrar stannar en del sånglärkor kvar i södra Sverige.

Släkten (med arter i urval)[redigera | redigera wikitext]

Stenökenlärka (Ammomanes deserti)

Lärka i matlagning[redigera | redigera wikitext]

Lärkor har historiskt ansetts som en hälsosam och delikat vilträtt[2][3] och lärktunga omskrevs som en delikates under romartiden.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ A. L. Rand (1959) Tarsal Scutellation of Song Birds as a Taxonomic Character, The Wilson Bulletin, Vol.71, nr.3, sid:274-277
  2. ^ ”Lärkpaj, förrätt (eng)”. http://www.vintagerecipes.net/books/bookofhouseholdmanagement/lark_pie_an_entree.php. 
  3. ^ ”Lärkor och lärkpaj (eng)”. http://chestofbooks.com/food/recipes/Party-Catering/Larks-And-Lark-Pies.html. 
  4. ^ Roman cookery an introduction, <www.history.uk.com>, läst 2010-04-10

Källor[redigera | redigera wikitext]