International League

Från Wikipedia
Version från den 23 september 2013 kl. 23.08 av Jensapag (Diskussion | Bidrag) (Uppdaterad)
International League
En match i International League i Louisville 2002.
SportBaseboll
LänderUSA USA
ModerorganisationMinor League Baseball (MiLB)
NivåAAA[1]
Grundad1884 (140 år sedan)[2]
Första säsongen1884[2]
FörkortningIL
DivisionerNorth, South och West[3]
Antal klubbar14[3]
Uppflyttning tillIngen
Nedflyttning tillIngen
Regerande mästareDurham Bulls ((2013)[4])
Flest titlarRochester Red Wings ((10) (sedan 1933)[4][5])
Webbplatsilbaseball.com
Klubbarnas placering efter division (blått=North, grönt=South och rött=West).

International League (IL) är en professionell basebolliga som är en farmarliga till Major League Baseball (MLB). International League är en av tre ligor på den högsta nivån (AAA) inom systemet av farmarligor som kallas Minor League Baseball (MiLB).[1]

International League består av 14 klubbar[3], vilka trots ligans namn alla är från östra USA. Tidigare har det dock funnits klubbar i Kanada, Kuba och Puerto Rico.[2]

Historia

International Leagues historia tar sin början 1884, då en liga som hette Eastern League grundades (inte att förväxla med dagens Eastern League). Året efter grundades New York State League och Ontario League, vilka båda ligor 1886 slogs samman till International League. 1887 upptog International League två klubbar från Eastern League, som lades ned.[2]

Under de första åren var det inte mycket till kontinuitet; det fanns klubbar i 31 olika städer fram till och med 1890. Särskilt turbulent var det 1890, mycket på grund av konkurrensen från Players' League, som försökte etablera sig som en ny major league. Det året lämnade flera klubbar ligan och det slutade med att ligan tvingades upphöra den 7 juli, den första och hittills enda gången som ligan inte spelat klart en säsong.[2]

1891 omorganiserades ligan under namnet Eastern Association, med bara en klubb kvar från föregående år. Av de åtta klubbarna överlevde bara fyra säsongen. Året efter gick det bara något bättre; då var det sex av åtta klubbar som slutförde säsongen. 1896 var den första säsongen som det inte skedde några förändringar av ligans klubbar. Två år senare skapade spansk-amerikanska kriget ekonomiska problem för många klubbar. Bland annat tvingades klubben i Rochester att flytta till Ottawa, men redan 1899 var klubben tillbaka i Rochester. Där har den varit sedan dess, vilket är rekord för ligan.[2]

Från och med 1904 och flera år framåt åtnjöt ligan stabilitet och publiken strömmade till. När Federal League 1914 utropade sig själv som en ny major league, med klubbar i flera städer där International League, som ligan nu hette, hade klubbar innebar det problem. Bland annat tvingades klubben i Baltimore att sälja den unge pitchern Babe Ruth till Major League Baseball. Federal League lades ned efter bara två säsonger.[2]

När USA gick med i första världskriget 1918 innebar det nya problem. Flera klubbar flyttades och ligan kallades New International League. Ligan var ensam minor league att lyckas slutföra säsongen 1918.[2]

1920-talet innebar en period av stabilitet för ligan. Den stora depressionen i början av 1930-talet ledde dock till att klubbarna fick anstränga sig mer för att locka folk. Bland annat spelades den första matchen på kvällstid i juli 1930 i Buffalo, vilket drog 12 000 åskådare. 1933 infördes ett slutspel för första gången i ligans historia. Tidigare hade den klubb som vann grundserien ansetts som mästare, men nu gick de fyra bästa klubbarna till slutspel. Vinnaren tilldelades den nya Governors' Cup-pokalen.[2]

Under åren 1937-1949 skedde inga förändringar av ligans klubbar och det var den längsta sådana perioden dittills. 1946 skrevs historia när Jackie Robinson blev den förste afroamerikanen i ligan under 1900-talet, ett år innan han blev den förste afroamerikanen i Major League Baseballs historia.[2]

1946 uppgraderades ligan till AAA, den högsta nivån inom systemet av farmarligor.[5]

1954 fick ligan en klubb i Havanna i Kuba och hade då klubbar i tre länder. På grund av den kubanska revolutionen tvingades klubben att flytta till USA under 1960 års säsong. 1961 etablerades en klubb i San Juan i Puerto Rico, men efter mindre än en säsong tvingades även den klubben att flytta till USA.[2]

1981 sattes ett rekord för all professionell baseboll när en match i International League varade i 8 timmar och 25 minuter (33 inningar). 1983 spelades för första gången ett slutspel mellan de tre dåvarande ligorna på AAA-nivån, Triple-A World Series. 1987 sågs matcherna i ligan av sammanlagt över två miljoner åskådare för tredje säsongen i rad. Året efter ingick ligan ett samarbete med en annan AAA-liga, American Association. Samarbetet innebar att klubbarna i de båda ligorna möttes som en del av deras respektive grundserie och att ligamästarna möttes i Triple-A Classic. Samtidigt delades klubbarna i International League in i divisioner för första gången på 15 år.[2] 1988 spelades också för första gången en all star-match gemensamt för ligorna på AAA-nivån. Eftersom det vid den tiden fanns tre ligor på AAA-nivån bestod det ena laget i all star-matchen av spelare från farmarklubbarna till klubbar i American League och det andra av spelare från farmarklubbarna till klubbar i National League.[6] 1989 nådde ligan 2 613 247 åskådare, vilket slog det gamla rekordet från 1946. Det nya rekordet slogs redan året efter med 2 832 518 åskådare. 1991 var sista året av samarbetet med American Association. International Leagues mästare förlorade samtliga fyra Triple-A Classics. 1991 hade ligan sammanlagt över tre miljoner åskådare för första gången och bara två år senare nåddes fyra miljoner åskådare, ett rekord för alla farmarligor.[2]

Strejken i Major League Baseball under slutet av 1994 års säsong ledde till att uppmärksamheten riktades mot bland annat International League, vilket bland annat innebar att några matcher sändes på nationella tv-kanaler i USA såsom ESPN och TNT. 1998 utökades ligan till 14 klubbar för första gången. Detta berodde dels på att American Association lades ned (därifrån kom tre klubbar) och dels på att Major League Baseball utökades, vilket nödvändiggjorde ytterligare en klubb i International League. Ligan delades nu in i tre divisioner i stället för två och samtidigt infördes dagens slutspelsformat (se nedan).[2] Eftersom det nu bara fanns två ligor på AAA-nivån ändrades AAA:s all star-match så att ena laget bestod av spelare från International League och det andra av spelare från Pacific Coast League.[7] 1998 spelades också för första gången Triple-A World Series i Las Vegas mellan mästarna i International League och Pacific Coast League. Mästarna i International League, Buffalo Bisons, satte nytt ligarekord med sammanlagt 768 749 åskådare på sina hemmamatcher. 2000 spelades den tredje och sista Triple-A World Series.[2]

11 september-attackerna 2001 skedde under finalen i International League och matchserien avbröts efter bara en match. Klubben som vann den matchen utsågs till ligamästare. 2006 möttes mästarna i International League och Pacific Coast League för första gången sedan 2000, en tradition som sedan fortsatt under namnet Triple-A Baseball National Championship. International League hade 2008 för första gången över sju miljoner åskådare sammanlagt.[2]

Klubbar

International League har 14 klubbar som är indelade i tre divisioner, North, South och West Division:[3]

North Division

South Division

West Division

Spelformat

Grundserien består av 144 matcher och spelas från början av april till början av september. Klubbarna möter oftare de andra klubbarna i samma division.[8]

Till slutspel går fyra klubbar, de tre divisionssegrarna och bästa tvåan (som får ett så kallat wild card).[9] Både semifinal och final spelas i bäst av fem matcher.[10] Finalen kallas Governors' Cup Series.[9]

Segraren av Governors' Cup får möta segraren av Pacific Coast League i Triple-A Baseball National Championship.[2][10]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] ”Standings” (på engelska). Minor League Baseball. http://origin.milb.com/milb/standings. Läst 23 september 2013. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] ”History” (på engelska). International League. http://www.milb.com/content/page.jsp?sid=l117&ymd=20061214&content_id=148613&vkey=history. Läst 23 september 2013. 
  3. ^ [a b c d] ”Standings” (på engelska). International League. http://www.milb.com/standings/index.jsp?lid=117&sid=l117. Läst 23 september 2013. 
  4. ^ [a b] ”Past Champions” (på engelska). International League. http://www.milb.com/content/page.jsp?sid=l117&ymd=20061214&content_id=148615&vkey=history. Läst 23 september 2013. 
  5. ^ [a b] ”International League (AAA) Encyclopedia and History” (på engelska). Baseball-Reference.com. http://www.baseball-reference.com/minors/league.cgi?code=IL&class=AAA. Läst 23 september 2013. 
  6. ^ ”Triple-A All-Star Game Results (1988-1992)” (på engelska). Triple-A Baseball. http://www.triple-abaseball.com/ASGSummaries1.jsp. Läst 23 september 2013. 
  7. ^ ”Triple-A All-Star Game Results (1998-2002)” (på engelska). Triple-A Baseball. http://www.triple-abaseball.com/ASGSummaries3.jsp. Läst 23 september 2013. 
  8. ^ ”Official 2013 International League Schedule” (på engelska) (PDF). International League. http://www.milb.com/documents/0/2/8/41607028/2013_IL_Matrix_Schedule_t80jwntv.pdf. Läst 23 september 2013. 
  9. ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet slutspel
  10. ^ [a b] ”2012 Playoffs” (på engelska). Minor League Baseball. http://www.milb.com/milb/events/playoffs/y2012/index.jsp. Läst 23 september 2013. 

Externa länkar

v • r
Minor League Baseball
Triple-A
Double-A
High-A
Single-A
Rookie
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=International_League&oldid=23820023”