Intersektionalitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Intersektionalitet är en feministisk sociologisk teori och analytiskt hjälpmedel för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle. Begreppet intersektionalitet myntades under slutet av 1980-talet av Kimberlé Crenshaw, som var aktiv inom rörelsen Black feminism. Crenshaw ville med begreppet kritisera genusforskningens uppfattning om kvinnor som "bara" kvinnor. Hon menade att det fanns andra faktorer som spelar in i en diskriminering, exempelvis etnicitet, ålder eller klass.

Könsdiskriminering och rasdiskriminering samverkar och i vissa fall förstärker varandra. Intersektionalitetsstudier är ett vanligt inslag inom genusvetenskap och feministisk teoribildning.

Intersektionalitet bör ses som en övergripande teori, då den är omöjlig att bevisa. Den kan dock fungera som hjälpmedel eller begrepp, som inte strävar efter att rangordna identitetskonstruktioner utan efter att synliggöra hur olika maktordningar är sammanflätade på olika nivåer, såsom det politiska, det representationella, eller det strukturella.[1] Ett intersektionellt perspektiv ställer frågor om hur makt och ojämlikhet vävs in i uppfattningen om identitetskategorier som kön/genus, sexualitet, ålder, klass, funktionsduglighet och etnicitet.[2] Genom att hävda att det finns flera maktordningar som är beroende av varandra öppnar ett intersektionellt perspektiv för att upplösa gränser mellan olika sociala kategorier för att rikta uppmärksamheten på hur de samverkar.

En intersektionell analys bygger på postmodern feministisk teori, queerteori, postkolonial teori och black feminism. Syftet är inte att enbart synliggöra hur avvikande, underordnade eller exkluderade identiteter (t ex ”rasifierade”, ”homosexualitet” eller ”arbetarklass”) produceras i dessa skärningspunkter, utan att uppmärksamma t ex ”vithet”, ”heterosexualitet” eller ”överklass” som identitetskategorier.[1] Begreppet användes först inom den antirasistiska feminismen i Nordamerika och har fått stor spridning såväl i den akademiska forskningen[3] som i den politiska debatten om diskriminering även i Sverige där begreppet introducerades av postkolonialt inspirerade forskare såsom Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari.[4][5]

Exempelvis ses kvinnor aldrig enbart som kvinnor eftersom könsmaktsordningen (likt etnicitet, sexualitet eller klasstillhörighet) som separat frågeställning ger en otillräcklig helhetsbild för att förklara hur ojämlikhet uppstår och hur makt utövas. Maktordningar kan inte rangordnas, ingen maktordning står över någon annan och det finns maktordningar inom varje maktordning. Klassförtrycket ses alltså inte som viktigare eller mer grundläggande än könsförtryck eller rasism. Flera aspekter, som kön, etnicitet, religion, ålder, klass och sexuell läggning spelar alla in i bestämmandet av en individs identitet och dess villkor.[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Dahl, Ulrika, 2005, "Det viktigaste är inte vad extremisterna tycker utan vad den stora majoriteten gör". Från hatbrott och homofobi till heteronormativetet och intersektionalitet - En kunskapsinventering och situering av forskning. Stockholm, Forum för levande historia, s 21-22
  2. ^ De los Reyes, Paulina & Mulinari, Diana, 2005, Intersektionalitet: Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap, Malmö, Liber, s. 9-10
  3. ^ Michele Tracy Berger,Kathleen Guidroz, The intersectional approach: transforming the academy through race, class & gender, s. 1.
  4. ^ ”Intersektionalitet”. http://www.ne.se/lang/intersektionalitet. 
  5. ^ ”Nya perspektiv på intersektionalitet. Problem och möjligheter”. http://www.politiken.se/tidskrifter/tgv/kvt0502-2.pdf. 
  6. ^ Lundahl, M., 2006, Från genus till sexuell och etnisk skillnad. I Lennerhed, Lena, 2006, Från Sapfo till cyborg – idéer om kön och sexualitet i historien, Södertälje, Gidlunds, s. 201-229