Kön

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om kön som biologisk egenskap. Ordet kan också syfta på könsorgan, genus och könsidentitet.

Kön är en beteckning som används för att bland arter med sexuell förökning skilja på individer beroende på vilken typ av könsceller de producerar. De individer som producerar ägg kallas honor (honkön) och de som producerar spermier kallas hannar (hankön). Växter kan ha han- och honkönsceller på samma individ. Svampar kan ha upp till fyra kön. Hos dem är könen egenskaper hos myceltrådarna, hyferna.

Kön och sexuell förökning (anisogami) uppstod för omkring en miljard år sedan, från arter isogamitisk förökning. Man tror att en av orsakerna till att det uppstod och fortfarande är en framgångsrik fortplantningsmetod är att den sammansmältning av två könsceller som sker vid befruktningen underlättar en bred variation hos avkomman, underlättar spridandet av framgångsrika egenskaper och motverkar spridandet av mindre framgångsrika egenskaper.

Bland tvåkönade arter finns tre kriterier för klassifikation av biologiskt kön. Det kromosomala könet anger huruvida individen har karotypen XX eller XY. Gonadkönet är huruvida individen har äggstockar eller testiklar som gonader. Det fenotypiska könet är det kön som personen har till det yttre, ifråga om yttre könsorgan, ansiktsdrag och sekundära könskarakteristika. Individer inom dessa tvåkönade arter kan avvika från mallen och i varierande grad vara intersexuella.[1]

Hos tvåkönade arter förekommer ofta könsroller, det vill säga beteenden eller sociala roller som förknippas med det ena eller det andra könet. Sådana beteenden och roller kan handla om uppvaktning och strukturer för partnerval, statusskapande och -relaterade handlingar, arbetsfördelning ifråga om vård av avkomma och anskaffning av föda.[2]

Sexuell förökning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sexuell förökning

Sexuell förökning är den typ av fortplantning som sker när två könsceller, oftast från två olika individer, slås ihop för att bilda en ny individ. Nästan alla organismer som är tillräckligt stora för att ses med blotta ögat har sexuell förökning, även om vissa även kan föröka sig asexuellt. Det finns ett flertal olika system för sexuell förökning.

Sexuell förökning är en process som är exklusiv för eukaryoter, organismer vars celler innehåller cellkärnor och mitokondrier. Förutom djur ägnar sig även växter och svampar åt sexuell förökning.

Djurrikets honor producerar ägg medan hannarna producerar spermier. Kön finns också hos växter. Växter som har både han- och honkönsceller inom samma blommor kallas monokliner. De som har separata, enkönade han- och honblommor där båda slagen finns på samma individ kallas sambyggare (monoika växter). Växter med han- och honblommor på olika individer kallas tvåbyggare (dioika växter). Växterna behöver hjälp av väder och vind och/eller andra organismer (till exempel bin) för att förena hanceller från en individ med honceller från en annan, så att frön för nya individer kan bildas. Svampar kan ha upp till fyra kön. Hos dem är könen egenskaper hos myceltrådarna, hyferna. Om två hyfer av olika kön möts kan de smälta samman och bilda en fruktkropp, som växer fram och sprider sporer för bildning av nya mycel. Kön hos svampar kallas också parningstyper.

Det som anses sätta gränserna vid sexuell förökning är skillnaderna mellan könscellerna och befruktningens binära natur. En art med fler könsceller än två skulle fortfarande anses ha en sexuell förökning. Man har ännu inte funnit någon art med en tredje form av könsceller hos flercelliga djurarter.[3][4][5]

Könen i evolutionen[redigera | redigera wikitext]

Sexuell förökning uppträdde första gången för en miljard år sedan, hos encelliga eukaryoter.[6] Vad som orsakade denna första utveckling av kön, och därmed systemet med sexuell förökning, och varför det har överlevt till våra dagar är fortfarande föremål för debatt. En del av de många troliga teorierna inkluderar bland annat att sexuell förökning skapar variation hos avkomman, sexuell förökning är till hjälp för att sprida framgångsrika nedärvda egenskaper och det motverkar också nedärvning av mindre framgångsrika egenskaper.

Könsbestämningssystem[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sex-determination system
Olika typer av kromosombaserade könsbestämningssystem.

Den enklaste formen av sexualsystem är ett där alla individer är hermafroditer, det vill säga inte har specialiserat kön utan producerar både hanceller och honceller. Så fungerar det för en del djur och majoriteten av alla blommande växter.[7] Men i många fall har specialiseringen av kön gått längre, och lett till att vissa individer producerar enbart han- eller hon-celler. De biologiska orsakerna till att en individ utvecklas åt ett visst köns håll kallas könsbestämning.

Majoriteten av de arter som har specialiserade kön har ett sexualsystem där individerna är antingen honor eller hannar. Ett fåtal undantag finns, exempelvis hos rundmaskar Caenorhabditis elegans där de två könen är hannar respektive hermafroditer.

Det händer att en individ utvecklas till ett mellanting mellan hona och hane, ett tillstånd kallat intersexualism. Ibland kallas intersexuella människor "hermafroditer". Till skillnad från biologiska hermafroditer är intersexuella individer ovanliga och är typiskt sett inte fertila både som honor och hannar.

Könsbestämningen kan vara beroende av miljöfaktorer eller av genetiskt arv. Vid icke-genetisk icke-kromosombaserad könsbestämning påverkas eller ändras individens kön baserat på miljöfaktorer, exempelvis temperatur (bland amnioter), pH-värde, tillgången på föda, populationens storlek eller könsbyte vid en viss ålder.

Den genetiskt baserade könsbestämningen fungerar på olika sätt hos olika arter. Den mest grundläggande könsfaktorn är könskromosomerna, som i sin tur påverkar könshormon. Hos arter med sexuell förökning finns kromosomerna parvis lika, dock med små individuella skillnader. Den ena (slumpvis utvald) av varje kromosompar överförs till en avkomma, vilket skapar variation mellan syskon hos avkommans gener. Avkomman får för varje kromosompar en kromosom från varje förälder.

Hos vissa arter, bland annat däggdjur, är honan av homogametriskt kön och hannen av heterogametiskt kön. Hos honan är könskromosomerna då parvis lika, och kallas x-kromosomer (xx-par). Den ena könskromosomen är avvikande och kallas y-kromosom (xy-par). Vid förökning avgörs könet av huruvida det är en x-kromosom eller y-kromosom som fadern ger. Detta så kallade XY-könsbestämningssystem förekommer förutom hos alla däggdjur även bland vissa insekter (drosophila) och växter (ginkgo).

Exempel på andra kromosombaserade könsbestämningssystem är ZW-systemet (förekommer hos fåglar, vissa fiskar, kräftdjur, insekter och reptiler) och Z0-systemet (hos nattfjärilar). Haploiditetssystem förekommer hos bland annat steklar (myror och bin), och karaktäriseras av att hannar är haploida och honor diploida.[8]

Människan[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sex differences in humans

När det gäller biologiska skillnader mellan könen skiljer man mellan primära och sekundära könskarakteristika. De primära könskarakteristika handlar väsentligen om medfödda biologiska egenheter, medan de sekundära om sådant som utvecklas vid puberteten.

Primära könskarakteristika[redigera | redigera wikitext]

Fysiologi[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sex differences in human physiology

Hos människan utmärks skillnaderna mellan könen av ett flertal faktorer, exempelvis könsorgan och anatomi. Andra könsfaktorer är könskromosomer (xx för kvinnor, xy för män) och hormonproduktion och hormonbalans. Skillnaderna mellan män och kvinnor när det gäller könshormoner (hög och jämn halt av testosteron för män, lägre och cyklisk halt av östrogen för kvinnor) leder till skillnader i ämnesomsättning, blodvärden, kroppsfett, kroppsbehåring och muskeltillväxt. Vid olika typer av intersexuella tillstånd är en eller flera av de uppräknade faktorerna inte entydigt "kvinnliga" eller "manliga".

Anatomi[redigera | redigera wikitext]

Vuxna män är i genomsnitt 15 cm (eller 9%) längre än kvinnor och 12 kg (eller 15%) tyngre än kvinnor (USA 1960-2002),[9] och har större muskelmassa och maximal kroppsstyrka.

Pojkar och flickor mognar i ungefär samma takt fram till en ålder av cirka 7 år, men vid 8 års ålder börjar flickor en tillväxtspurt då längd, vikt och hjärnstorlek accelererar, medan pojkarnas tillväxtspurt kommer senare. Tillväxttakten för flickor saktar av vid en ålder av 14 eller 15, medan pojkarna fortsätter att växa ytterligare en tid.[10]

Könsorgan[redigera | redigera wikitext]

Inre könsorgan hos kvinnor består av: äggstockar (producerar könsceller och könshormon), äggledare (leder ägg till livmodern för befruktning), livmoder (skyddar ett växande foster), slida (införandekanal för spermier, har även sexuell känsel och svällkroppar). De yttre könsorganen består av: inre och yttre blygdläppar (skyddar slidkanalen och är känsliga för beröring vid sexuell stimulans och klitoris (organ för sexuell stimulans).

Mannens inre könsorgan består av: Prostata (producerar sekret), sädesblåsa (samlar spermier och sekret), sädesledare (leder spermier och sekret från sädesblåsa till mynning på penis). De yttre könsorganen består av: testiklar (producerar spermier och könshormon), pung (skyddar testiklar), penis (organ för införande av spermier i slida, har även sexuell känsel och svällkroppar), ollon (spetsen på penis, organ för sexuell stimulans).

Sekundära könskarakteristika[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sekundära könskarakteristika Sekundära könskarakteristika är sådana som börjar utvecklas vid ingången till puberteten i respons på en förändrad profil av könshormonerna (progesteron, östrogen, testosteron och dihydrotestosteron). Normalvariationen på dessa hormoner är dels mycket stora, dels mycket könsspecifika.

För kvinnor leder puberteten normalt sett till större byst, en mer timglasformad figur med mindre midja-höftkvot, längre hår, ljusare röstklang, mindre längdtillväxt och mindre kroppsstorlek, menstruation.

För män leder puberteten normalt sett till mer kroppshår, ansiktshår, högre hårfäste, mörkare röstklang, mer muskelmassa och muskelstyrka, bredare axlar, högre midja-höftkvot och större tendens till bukfetma.

Övriga biologiska könsskillnader[redigera | redigera wikitext]

Hjärnan[redigera | redigera wikitext]

De genomsnittliga anatomiska skillnaderna mellan kvinnor och mäns hjärnor är mycket små i jämförelse med de individuella skillnaderna, och består i att mäns storhjärna i genomsnitt är 8-10% större än kvinnors.[11][12] män genomsnittligen har 4% fler hjärnceller än kvinnor och 100 gram mer hjärnvävnad men kvinnor om man generaliserar har något större hjärna än män i förhållande till kroppsvikt.[13] I kvinnors temporallob sitter neuronerna genomsnittligen mer kompakt särskilt i hjärnans språkcentra.[14] Mäns hjärnaktivitet är statistiskt sett något mer koncentrerad till den vänstra hjärnhalvan än för kvinnor vars aktivitet är mer jämnt fördelad mellan hjärnhalvorna.[13] Den vänstra hjärnhalvan innefattar medvetande och analytisk förmåga (språk och matematik till exempel) medan den högra enbart undermedvetna tankeprocesser, helhetsuppfattning och spatial (rumslig) orienteringsförmåga, inklsuive konstnärlighet och kreativitet.[15] Forskare har även kommit fram till att kvinnor genomsnittligen har ungefär 4% mer vit hjärnsubstans i förhållande till grå hjärnsubstans än vad män har.[16] Grå hjärnsubstans används för att gå igenom information medan vit hjärnsubstans används för att koppla ihop olika processcentra.

Forskning har visat att den del av hjärnan som hanterar känslor i genomsnitt är mindre hos män än hos kvinnor.[17][18] Forskare på University of Pennsylvania Medical Center menar att dessa resultat kan förklara genomsnittliga könsskillnader när det gäller hanterandet av känslor och varför det är vanligare att män är aggressiva än kvinnor.[19][20] Ett forskarlag vid Yale University har forskat inom samma område och menar att deras resultat bekräftar tidigare rapporter om könsmässiga skillnader i strukturen hos den främre hjärnbarken, och att normala variationer i den ventromediala prefrontala cortex (VMPC) är systematiskt relaterade till regleringen av känslor och individuella känslomässiga skillnader.[21] Mellan män och kvinnor skiljer sig VMPC som hanterar risker, faror och beslutsfattande statistiskt sett på så vis att den har olika symmetri för de olika könen. Hos kvinnor är den vänstra delen kritisk medan den högra är kritisk hos män. Det antyder att män och kvinnor använder olika sätt för att lösa liknande problem.[22][23]

Alla dessa skillnader mellan män och kvinnor är genomsnittliga, och små jämfört med variationer mellan individer.

Psykologi[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sex differences in human psychology

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Exempel på stora genomsnittliga beteendeskillnader som kan observeras i samhället mellan könen rör skillnader i kriminalitet, riskvillighet (92 procent av dödsoffren för arbetsplatsolyckor i USA är män[24]), aggression, yrkesval och olika prioriteringar av familj och förvärsarbete. Även vissa skillnader i kognitiva förmågor har kunnat uppmätas, exempelvis spatial förmåga, språk och aktivitetsnivå.[25]

Forskning visar att skillnader mellan individers personlighetstyper och beteenden beror på en kombination av genetiska faktorer och inlärning,[26] men huruvida de genomsnittliga beteendeskillnaderna mellan män och kvinnor enbart är ett resultat av inlärning eller även orsakas av medfödda faktorer är vida omdebatterat. Vissa forskare menar att löneskillnader mellan män och kvinnor beror på skillnader mellan mäns och kvinnors intresseområden och omvårdande förmåga och att dessa skillnader har både biologiska och kulturella förklaringar.[27][28] Andra forskare menar att löneskillnader inte beror på de medfödda biologiska skillnader som kunnat observeras,[29] eller att medfödda biologiska skillnader är för små för att förorsaka skillnader i beteendet.[30]

Ett forskarlag med forskare från Kina och USA har upptäckt skillnader i hur delar av mäns och kvinnors hjärnor arbetar med processer som innefattar risktagande moment. Dessa skillnader ses av dem som en möjlig förklaring till varför fler män än kvinnor är riskbenägna i samma situation.[31] Vid fara har det vid hjärnscanning visat sig att män har mer hjärnaktivitet i de delar av hjärnan som utreder handlande medan kvinnor visade mer aktivitet i den del av hjärnan som behandlar känslor. [32] Män är kraftigt överrepresenterade i nästan samtliga olyckstyper, skadeområden och åldersgrupper.[33]

En studie från USA har visat att fler kvinnor har svårt att kontrollera sin hunger. Kvinnorna hade mindre hjärnaktivitet i regioner i hjärnan som ska kontrollera hungern då de utsattes för godsaker.[34]

Kvinnor är i genomsnitt mer benägna att känna oro än män vilket forskare tror kan bero på skillnader i hjärnans Serotonin-system.[35][36]

Mental hälsa[redigera | redigera wikitext]

Pojkar uppvisar oftare uppförandestörningar än flickor, och vuxna män oftare antisocial personlighetsstörning och substansmissbruk än kvinnor. Affektiva störningar (humörsvängningar), ångeststörningar och ätstörningar är vanligare bland kvinnor. En förklaring är att män mer ofta externaliserar stress medan kvinnor internaliserar den. Dessa könsskillnader kan i viss grad variera mellan kulturer.[37]

Kvinnor är mer benägna än män till unipolär depression, medan båda könen har likvärdig risk att utveckla bipolär sjukdom.[38] Sannolikheten att en kvinna ska utveckla posttraumatiskt stressyndrom efter överfallsvåld har uppmätts till 36% jämfört med 6% för män, och tillståndet varar även längre hos kvinnor.[39]

Män utvecklar patologiskt spelberoende en faktor 2 gånger så ofta som kvinnor. Bland en grupp personer som utvecklat spelberoende var drogproblem vanligare bland män och männen spelade längre, främst strategiska spel (blackjack, poker), medan kvinnor oftare ägnade sig åt spel av ickestrategisk karaktär (bingo, spelautomater).[40]

Brott och kön[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Brott och kön

Av alla personer som misstänktes för brott i Sverige år 2007 var 80 procent män och 20 procent kvinnor, vilket motsvarar förhållandet 4:1. Det vill säga männen löper fyra gånger (3,5 gånger år 2001) högre risk att misstänkas och lagföras för brott i förhållande till kvinnors risk.[41] Mäns överrepresentation är ännu större vad gäller grov kriminalitet, och utgör över 90 procent av gärningspersonerna.[42] I USA är 99% av de personer som fälts för våldtäkt män och endast 1% kvinnor.[43] Män drabbas oftare av våldsbrott än kvinnor.

Skillnader i kriminalitet kan bland annat förklaras med skillnader i aggression, som förorsakas av skillnader i testosteronnivåer. Flera evolutionspsykologiska förklaringar har föreslagits till vissa mäns fysiska aggressivitet och förhöjda riskbenägenhet. Hanar har under människans evolution kunnat öka sin reproduktiva framgång genom polygami och våldtäkter, och genom att fysiskt ta strid med konkurrerande hanar. Om en mor dog till följd av risktagande och fysisk strid kunde detta få mer allvarliga konsekvenser för ett barns överlevnad än om fadern dog eftersom det finns en tendens till ökat föräldrainvesteringar och vård av barn bland kvinnor än av män. Kvinnors omvårdnad av barn har också inneburit svårigheter att lämna dem för att antingen kämpa eller fly. Kvinnor kan därmed undvika direkt fysisk aggressivitet och istället använda strategier som "avslutande av vänskap, skvaller, utfrysning och stigmatisering".[44]

Intelligensprofil[redigera | redigera wikitext]

De statistiska könsskillnader i olika aspekter av intelligens som kan observeras kan dels förklaras med biologiska könsskillnader i hormoner och hjärnstruktur, dels med social inlärning och socialt kön.[45] Kön har emellertid en liten — men statistiskt signifikant — betydelse för en persons begåvningsprofil i jämförelse med individuella skillnader, vilka i sin tur beror på skillnader i genetiska arvsanlag som erhållits av föräldrarna och miljöförhållanden i livmodern under fosterutvecklingen[46], samt skillnader i näringsriktig kost och stimulans under de tidiga uppväxtåren.

Könskillnaderna består i små men mätbara genomsnittliga skillnader mellan kvinnors och mäns mentala förmågor på vissa områden,[47] men framför allt i större variation mellan män än mellan kvinnor.

Mäns större varians i IQ innebär att det finns fler extremt hög- och lågpresterande bland män än bland kvinnor vad gäller vissa förmågor. Antalet förståndshandikappade män (med IQ under 70) är 3,6 gånger fler än bland kvinnor, vilket har tolkats som att gener som kodar för förståndshandikapp ofta tillhör X-kromosomen. Mäns större varians kan också bidra till att förklara att det är 3 till 4 gånger fler pojkar än flickor som får mer än 700 poäng på SAT math test (den amerikanska motsvarigheten till nationella prov i matematik på collegenivå), en könsskillnad som dock var betydligt större förr men har minskat under åren till följd av att kvinnor oftare väljer att läsa matematikkurser.[45]

Den kognitiva förmåga där den genomsnittliga skillnaden är störst är lokalsinne utan riktmärke, exempelvis att hitta i en skog eller en labyrint (effektstorlek 0,8 till männens fördel), medan skillnader inte påvisats för lokalsinne med riktmärke, exempelvis att hitta i en stad. Ett annat område är förmågan att visualisera tredimensionella föremål från olika håll (0,56 till männens fördel). Andra områden är verbal förmåga, dock ej ordkunskap, (0,33 till kvinnors fördel), förmågan att känna igen ansikten, främst kvinnoansikten (0,30 till kvinnors fördel), samt episodiskt minne det vill säga händelseminne (0,25 till kvinnors fördel). Skillnaderna är emellertid små jämfört med de anatomiska skillnaderna. Som jämförelse kan nämnas att män är längre än kvinnor med avsevärt större effektstorlek - på 1,56. Vissa skillnader är kulturellt betingade. I länder med hög grad av jämställdhet är kvinnors och mäns genomsnittliga matematiska förmåga nästan identisk, med undantag för geometri.[47]

Studier av köns- och åldersskillnader i IQ ger ofta motsägelsefulla resultat eftersom de kräver mycket stora och goda stickprov av populationen för att ge tillförlitligt resultat, och eftersom genomsnittligt IQ i en population inte är oföränderlig utan ökar med tiden enligt Flynneffekten. Richard Lynn visar i en rad studier att flickors intelligens utvecklas något tidigare än pojkars, på liknande sätt som att deras fysiologi och hjärnstorlek utvecklas tidigare. Enligt en av hans studier har flickor i åldern 9 till 12 år en genomsnittlig fördel på cirka 1 IQ-poäng i fråga om abstrakta (icke-verbala) resonemang. Vid en ålder av 16 år passeras flickorna i genomsnitt av pojkarna, och vuxna män har en genomsnittlig fördel på 2,4 IQ-poäng.[10] En nyare studie av James R. Flynn och Rossi-Case visar istället att kvinnor och män har liknande genomsnittlig generell intelligens, såväl barn och vuxna.[45]

Genus[redigera | redigera wikitext]

Genus (engelska gender) eller socialt kön är begrepp som används för att försöka förklara vad som formar mannen och kvinnans sociala beteende. Med könsidentitet avses vanligen kärnan i persons psykologiska kön, personens självupplevda kön, sett ur ett psykologiskt, medicinskt och identitetspolitiskt hänseende. Från 1900-talet har bland annat genusforskning försökt avskilja aspekter av människans kön som inte har biologiska orsaker, men bygger på socialkonstruktivism.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fortplantning och Sexualitet – biologi, historia, kultur, Kurskompendium Karolinska institutet 2011, s. 11f
  2. ^ Fortplantning och Sexualitet – biologi, historia, kultur, Kurskompendium Karolinska institutet 2011, s. 56f
  3. ^ Amanda Schaffer, "Pas de Deux: Why Are There Only Two Sexes?", Slate, updated 2007-09-27.
  4. ^ Laurence D. Hurst, "Why are There Only Two Sexes?", Proceedings: Biological Sciences, 263 (1996): 415-422.
  5. ^ ES Haag, "Why two sexes? Sex determination in multicellular organisms and protistan mating types", Seminars in Cell and Developmental Biology, 18 (2007): 348-9.
  6. ^ ”Book Review for Life: A Natural History of the First Four Billion Years of Life on Earth. Jupiter Scientific. http://jupiterscientific.org/review/life.html. Läst 7 april 2008. 
  7. ^ Dellaporta SL, Calderon-Urrea A (1993). ”Sex Determination in Flowering Plants”. The Plant Cell (American Society of Plant Biologists) "5" (10): sid. 1241–1251. doi:10.2307/3869777. PMID 8281039. PMC: 160357. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC160357/. 
  8. ^ Nationalencyklopedin http://www.ne.se/könsbestämning
  9. ^ Ogden et al (2004). Mean Body Weight, Height,and Body Mass Index, United States 1960–2002 Advance Data from Vital and Health Statistics, Number 347, October 27, 2004.
  10. ^ [a b] Richard Lynn, Paul Irwing, Sex differences on the progressive matrices: A meta-analysis, 19 November 2003, Intelligence 32 (2004) 481 – 498
  11. ^ Richard J Haier, Rex E Jung and others, 'The Neuroanatomy of General Intelligence: Sex Matters', NeuroImage 25 (2005): 320–327. Page 324 for cerebrum difference of 8–10%.
  12. ^ Michael A. McDaniel, 'Big-Brained People are Smarter: A Meta-Analysis of the Relationship between In Vivo Brain Volume and Intelligence', Intelligence 33 (2005): 337–346.
  13. ^ [a b] Frederikse ME, Lu A, Aylward E, Barta P, Pearlson G. (1999) http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10601007?dopt=Abstract
  14. ^ Women have greater density of neurons in posterior temporal cortex /Sandra Wittelson / Journal of Neuroscience #15 (1995)
  15. ^ Sjödén 1998, kap 9: Hjärnans halvor
  16. ^ Richard J Haier, Rex E Jung and others, 'The Neuroanatomy of General Intelligence: Sex Matters', NeuroImage 25 (2005): 320–327. http://www.imaginggenetics.org/PDFs/2005_Haier_NeuroImage_SexdiffIQ.pdf
  17. ^ Ruben C Gur, Faith Gunning-Dixon, Waren B Bilker, Rachel E Gur, Sex Differences in Temporo-limbic and Frontal Brain Volumes of Healthy Adults, Cerebral Cortex, Vol. 12, No. 9, 998-1003, September 2002, Läst 2009-12-26
  18. ^ B. Locke Welborn et al, Variation in orbitofrontal cortex volume: relation to sex, emotion regulation and affect, Social Cognitive and Affective Neuroscience Advance Access, published online on December 17, 2009, Läst 2009-12-26
  19. ^ Women's Brains Better at Handling Anger
  20. ^ Ruben C Gur, Faith Gunning-Dixon, Waren B Bilker, Rachel E Gur, Sex Differences in Temporo-limbic and Frontal Brain Volumes of Healthy Adults, Discussion, första stycket.
  21. ^ Variation in orbitofrontal cortex volume: relation to sex, emotion regulation and affect
  22. ^ Does gender play a role in functional asymmetry of ventromedial prefrontal cortex? http://brain.oxfordjournals.org/cgi/content/abstract/128/12/2872
  23. ^ https://research.uiowa.edu/arra/project/180 Drug Abuse, Social Decision-Making, and Sex-Related Functional Brain Asymmetry
  24. ^ Bureau of Labor Statistics (2008),"Number of fatal work injuries, 1992–2006"
  25. ^ Judith Kleinfeld, professor of psychology at the University of Alaska Fairbanks What's the Difference Between Males and Females? http://www.adn.com/2009/10/05/962108/whats-the-difference-between-males.html#storylink=cpy
  26. ^ Paul Lichtenstein, Bara tillsammans kan gener och miljö orsaka beteenden, Vetenskapsrådets tidsskrift Tvärsnitt 2011
  27. ^ Annica Dahlström (2007), Könet sitter i hjärnan (Corpus Gullers), ISBN 91-976033-0-9
  28. ^ Dahlström, A. (2006). Könet sitter i hjärnan, Neo, nr 3.
  29. ^ Erik Svensson (2005), "Konservativ familjesyn i biologisk förklädnad", Yelah 12 mars
  30. ^ Påhittade fakta om könsbiologi utgör missbruk av forskarroll, debattartikel av två läkare och två studenter/doktorander, Dagens Myheter 2007-02-18.
  31. ^ T. M. C. Lee, 2008, Sex-Related Differences in Neural Activity during Risk Taking: An fMRI Study
  32. ^ http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/8380429.stm BBC, Men and women 'respond differently to danger'
  33. ^ Man inblandad i två av tre dödsolyckor, Dagens nyheter 2010-07-30.
  34. ^ http://www.medicalnewstoday.com/articles/135997.php Women's Brains Less Able To Control Hunger Urges
  35. ^ Serotoninsystem i hjärnan olika hos män och kvinnor
  36. ^ Sex differences in the brain's serotonin system
  37. ^ Afifi, M (2007). ”Gender differences in mental health”. Singapore medical journal "48" (5): sid. 385–91. PMID 17453094. 
  38. ^ Nolen-Hoeksema, Susan (1987). ”Sex differences in unipolar depression: Evidence and theory”. Psychological Bulletin "101" (2): sid. 259–82. doi:10.1037/0033-2909.101.2.259. PMID 3562707. 
  39. ^ Breslau, N. ”Gender differences in trauma and posttraumatic stress disorder”. http://ukpmc.ac.uk/abstract/MED/11859685/reload=0;jsessionid=jtVNsRhIydQkPEsAppd5.0. Läst 28 juni 2012. 
  40. ^ Potenza, Marc. ”Gender-Related Differences in the Characteristics of Problem Gamblers Using a Gambling Helpline”. http://ajp.psychiatryonline.org/article.aspx?articleid=175023. Läst 28 June 2012. 
  41. ^ Ekström, Louise (2008). Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007. Brå Rapport 2008:23. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Libris 11289779. ISBN 978-91-86027-15-5. http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180006972/2008_23_brottsuvecklingen.pdf 
  42. ^ Martens, Peter; Holmberg, Stina (2005). Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet. Brå rapport 2005:17. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Libris 10051403. ISBN 91-38-32228-5. http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800012697/2005_17_brottslighet_bland_personer_fodda_sverige_och_utlandet.pdf 
  43. ^ ”Sex Offenses and Offenders”. United States Department of Justice/bjs.ojp.usdoj.gov. 5 och 8. http://bjs.ojp.usdoj.gov/content/pub/pdf/SOO.PDF. Läst 8 november 2013. 
  44. ^ The Handbook of Evolutionary Psychology, redaktör David M. Buss, John Wiley & Sons, Inc., 2005. Kapitel 21 av Anne Campbell.
  45. ^ [a b c] Nisbett, Richard E., et al. "Intelligence: New Findings and Theoretical Developments", American Psychologist, februari–mars 2012: "Sex differences in aspects of intelligence are due partly to identifiable biological factors and partly to socialization factors."
  46. ^ Devlin, B. (1997). ”The heritability of IQ”. Nature 388 (6641): ss. 468–71. doi:10.1038/41319. PMID 9242404. http://www.psych.umn.edu/courses/spring06/mcguem/psy5137/readings/devlin%201997.pdf. 
  47. ^ [a b] Könsskillnaderna små i våra hjärnor, referat av kognitionsforskaren Agneta Herlitz, Dagens nyheter 2012-02-05