Sexualitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nyckelpigor parar sig.
Två sköldpaddor som parar sig

Sexualitet är de beteenden hos sexuella organismer som förknippas med könslig fortplantning, könscykel och könsroller. Arter med sexuell fortplantning är uppdelade i han- och honkön vars könsceller måste smältas samman för att reproduktion ska ske, exempelvis genom parning. Sexuell funktion är ett samlingsbegrepp för fysiologiska, psykologiska, sociala och religiösa aspekter av människans sexualitet. Sexualiteten har hos många djurarter, däribland människan, även andra funktioner än förökning. Däribland ett verktyg för förståelse, överenskommelse och maktutövning.[1]

Mänsklig sexualitet[redigera | redigera wikitext]

Framställning av en sexualakt i en Kāmasūtra-handskrift

Världshälsoorganisationen (WHO) har följande definition:[förtydliga]

Sexualiteten är en integrerad del av varje människans personlighet, och det gäller så väl man som kvinna som barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas ifrån andra livsaspekter. Sexualiteten är inte synonymt med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan ha orgasmer eller inte, och inte heller summan av våra erotiska liv. Dessa kan men behöver inte vara en del av vår sexualitet. Sexualiteten är mycket mer: den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet. Den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt att röra vid varandra. Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa
— WHO[2]

För människans del har alltså sexualiteten både en biologisk funktion och en social funktion. Den är inte begränsad till ett beteende som enbart har med fortplantning att göra, utan är också intimt förknippad med nära relationer, kärlek, lust och fysiskt kontaktbehov. Därmed påverkar sexualiteten och sexuella beteenden många områden i människors liv.

Sexologi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sexologi

Sexologi är läran om människans sexualitet. Det är inte ett eget akademiskt ämne, utan studeras från skilda synvinklar i en rad discipliner, inklusive medicin och sociologi. Experter på mänsklig sexualitet kallas sexologer. Ämnet omfattar allt från sexuell funktion hos de mänskliga könsorganen till sexuellt överförbara sjukdomar, sexuella praktiker, relationsfrågor och sexualhistoria.

Sexuella relationer[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av sexuella relationer

Människan är en av de djurarter som har sex både av fortplantningsmässiga, sociala och rent njutningsmässiga skäl. Därför kan sexuella relationer skifta kraftigt. Ofta beror de på de kulturella normerna för hur sexuella relationer bör se ut i en viss kultur, vilket gör att vad som betraktas som en "bra" sexuell relation ser mycket olika ut i olika delar av världen. Beroende på situation kan människor välja att ha monogama relationer eller polygama relationer och välja att låta dessa relationer vara juridiskt bindande via avtal i form av äktenskap/partnerskap eller samboavtal eller vara mer löst hållna.

Den rådande sociala normen i stora delar av världen är att en sexuell relation måste eller bör kombineras med ett äktenskap. Detta äktenskap bör då också enligt normen kombineras med antingen en önskan att skaffa gemensamma barn och/eller en ömsesidig förälskelse. Dessa normer är dock ifrågasatta, framförallt i västvärlden där det är fullt möjligt att skaffa barn utan att vara gift utan att drabbas av social utstötning och där sexuellt umgänge snarare kopplas ihop med njutning än barnalstring.

Sexuella preferenser[redigera | redigera wikitext]

Vad som gör en enskild individ sexuellt upphetsad skiljer sig åt mycket kraftigt, sannolikt både beroende på personlighet och kultur. Huruvida en person blir attraherad av personer av samma kön, motsatt kön eller oberoende av könet på partnern beror på personens sexuella läggning, det vill säga på om personen är heterosexuell, homosexuell eller bisexuell. Det finns även personer som inte känner sexuell attraktion, vilket kallas asexualitet.

Även andra faktorer än partnerns kön kan vara den grundläggande faktorn för att en person ska bli sexuellt upphetsad. Personer av en viss ålder (se kronofili) eller med ett visst utseende, vissa föremål (se fetischism) vissa situationer (se till exempel voyeurism och exhibitionism) vissa beteenden (se tex BDSM) och vissa omgivningar kan vara det som får en person att känna sexuell upphetsning, snarare än den tänkta sexualpartnerns kön.

Sexuell funktion[redigera | redigera wikitext]

Den mänskliga kroppen har olika erogena zoner, som genom stimulans kan påverkas och leda till en kollektiv sexuell upphetsning och utlöser lustkänslor. Stimulansen kan ske antingen genom att personen stimulerar sig själv, onani, eller genom någon samlagsteknik eller andra sexuella tekniker som ömsesidig onani, kyssar eller hångel. Lustkänslorna påverkar könsorganen hos både kvinnor och män, med ökad blodgenomströmning och ökad känslighet för beröring. De organ som innehåller svällkroppar sväller och förstoras och penis och klitoris erigeras. Blir upphetsningen tillräckligt stark utlöses en orgasm, ett intensivt njutningfyllt klimax med rytmiska muskelsammandragningar i bäckenbottenmuskulaturen. För män innebär ofta en orgasm också en utlösning, där sädesvätska utsöndras från penis. Även kvinnor kan få utlösning i samband med orgasm, se kvinnlig utlösning.

Se även:

Sexuell fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Den mänskliga fortplantningen startar i mannens och kvinnans könskörtlar, testiklarna och äggstockarna. Där produceras könscellerna, spermierna och äggen. Vid mannens utlösning i kvinnans slida frigörs spermier och simmar mot det/de mogna ägg som finns i kvinnans livmoder eller äggledare. När spermierna träffar ägget och en av dem tränger in sker befruktningen, som sedan leder till att ägget börjar dela sig och utvecklas till ett foster. Befruktningen kan också ske via en insemination där spermier tillförs med hjälp av ett instrument, eller via en konstgjord befruktning, där ägg och spermie förs ihop utanför kvinnans kropp och sedan planteras in i hennes livmoder.

Ett mänskligt foster bär alltså på arvsanlag från både sin biologiska far och sin bioloiska mor, till skillnad från foster hos de arter som inte har en sexuell fortplantning (till exempel kloning) där avkomman är en genetisk kopia av sin förälder.

Preventivmetoder
Människan som art har gärna ett sexuellt umgänge även utan syftet att skaffa avkomma. Detta, i kombination med de risker det innebär för en gravid kvinna att försöka abortera ett foster, har lett till att metoderna för att begränsa risken att ett samlag ska leda till att ett ägg befruktas praktiserats över större delen av världen, genom alla tider. Förr var folk hänvisade till olika typer av avbrutna samlag men numera finns det effektiva preventivmedel att tillgå. Andra typer av preventivmetoder används dock fortfarande, främst av religiösa eller medicinska skäl.

Se även

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fredrik Hedlund (2007-01-20). ”Homosexuella kontakter vanliga i djurriket”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=608289. 
  2. ^ ”Sexualitet”. skane.se. Arkiverad från originalet den 20 januari 2014. https://archive.today/s9cuW. 

Se även[redigera | redigera wikitext]